28 oktober 2009

Identitetsfundering

Jag vill inte kalla det kris, men nog har jag fått skaka om min popcornpåse lite.

Vi håller på att anställa min vikarie, via Adecco. Och tamerackarn om inte dom två toppkandidaterna har helt andra fina egenskaper och kunskaper än mig. Jag vet mitt värde. Men jag vet också vad jag inte är bra på. Och dom här brudarna är ju bra på vissa saker som jag inte kan/vet/förmår. Det sätter igång en massa tankar, många bra för utveckling, en del lite mindre konstruktiva.

Men nu är jag kompis med tanken på att bli ersatt, och snart kompis med min vikarie. Nu vill jag bara att det ska bli klart så att vi kan börja hitta på stordåd tillsammans. Några veckor innan jag pyser/ploppar.

Förresten, Almabloggen är uppdaterad, för första gången på ett halvår. Kika in.

20 oktober 2009

Noterat från inredningstidningsvärlden

Jo, Myran och Sjuan är ju riktigt fina att se på. Men dom känns ju nästan lika vanliga som ikea-billy när varendaste inredningstidning har reportage från hem med myran-stolar, ellips-bord och ph-lampa. Nej ursch, vilka (dyra) dussinvaror...!

Och så måste jag fundera lite över det här igen: "På övre plan är samtliga golv mörka, utom lekrummets som har en vit heltäckningsmatta." Eeh?

Ljus i tunneln

Nu är det muntrare än sist. Det har efterfrågats resultat från husfixeriet, som garage och gardiner. Well, lite har vi åstadkommit. Det går långsamt framåt, och jag har lyckats hålla humöret uppe. Garaget ligger nuförtin på ritbordet hos en Emma som ska rita oss ett bygglov. Lister är uppspikade. Toaskåp uppsatt och inflyttat.

Nytt ljus på badrummet. Och nu blir det att hålla tvättstället rent. Always.















Tidningsstället från loppis säger hej.















Lindas hemvävda matta från länge-sen får ligga platt i tvättstugan. Min bästa tävlingsmotståndare, notera att vi har fem (5) tvättkorgar. För sortering och förvaring är vi bra (kanske bäst) på...






















Stringhyllan. Finfin, men fortfarande är vi inte överens om hur fint innehållet behöver vara.

18 oktober 2009

Döden, döden, döden

Astrids strategi hjälper inte, jag kan inte sluta tänka på den här döden. Inte för att den är synbart nära. Nej, ingen när och kär som är så sjuk. Jag hoppas verkligen att jag är extra hormonkänslig nu, så att det lugnar ner sig.

Det kanske började i somras, med Almas feberkramp. Och så hörde jag om det där barnet som pappan glömde i bilen (som jag icke kan sluta tänka på). Och så alla nekrologer i tidningen, med alldeles för många unga. Och så min kollegas man som fått cancer (fast behandlas). Och så alla dom andra.

Vi vål avvakt pajkar, och se om det inte blir bättre när Sigge och hormonerna lämnar min kropp.

16 oktober 2009

Press play

Det känns som att livet varit lite on hold ett tag. Huset och jobbet har ätit upp stora bitar av min initiativkraft för annat än just hus och jobb. Fast nu verkar det lossna lite. Vi har tagit ett mer aktivt grepp om vårt sociala liv och hittar barnvakter lite här och var.

Veckans najs: onsdagsbio (Flickan, lite långsam men fint filmad) och middag på Viktor. Fredagsklubb för Johan. Lördagsmiddag och husvisning. Ev helghäng med GP:arna.

Och det är väl bra att vi kommer igång innan vi måste släcka ner helt igen. Tvåbarnschocken väntar ju. Gaah.

9 oktober 2009

3 livslögner

1. Frukt är godis. Det är bara tandläkaren som tror på sånt trams.

2. När man är gravid ska man äta för två. Då blir man fort lik barbamamma.

3. Veckans höjdpunkt utgörs av fredagsmys. Det är en ursäkt för att goffa gosaker (se 1).

7 oktober 2009

vill-ha och har-snart

En sån här vill jag ha. Den är apdyr, men går kanske att få tag på billigare på nätet.

Och en sån här har jag beställt ikväll, typ, lite djupare och bara 2 sektioner. En stringhylla som egentligen är för snygg för ikeaskrivbordet. Men ack va fint ändå mot den vita väggen.

5 oktober 2009

Det började ju bra

Bröllopet fick en finfin start. Jag hann färga håret, sminka mig (minus plocka ögonbryn) och välja kläder. Vi fick låna Lagrelius-bilen, hittade parkeringsplats, kom i tid till kyrkan, hittade gamla bekanta, och jag fick gråta en liten skvätt när Suzy Q var så tokfin och glad och som alltid sig själv.

Sen fortsatte det. Goda ostsnittar, alkofritt bubbel och skönprat med gamla godingar. Och smarrig middag med avslutande godsaksbuffé (13 sorters kakor, det är en riktig efterrättsbuffé det, mamma) och festlig, eller mest -ande bordsgranne. Dans till skamlöst mycket crowdpleasers.

Men inte nog med det. Det blev en skön avslutning, jag kunde gå hem när jag ville och missade inte så mycket eftersom brudparet drog precis efter. Vi kom hem kvart i 3.

Alma visade stortakter och sov till tjugo i 11.

Tja, så mycket bättre kunde det inte ha blivit. Helt enkelt.