29 mars 2011

En liten smakis

hey, vad tror ni om den här skärmen till retrofoten? 
Det är apsvårt att hitta skärmar, den här känns närmast hittills. 
Vad tycker du?
(försök bortse från plasten på skärmen)

28 mars 2011

Ut med det gamla, in med det nya

Idag var det. Tydligen. Vi blev själva lite förvånade när det ramlade in tre storköp på en och samma dag.

Ut: rosa laxen från -94 styvt. 
In: prisbelönt Electrolux Ultra Silencer z-nåt blå-metallic


Ut: Toktjocktv:n, som vi fick av svärisarna för typ 23 år sen. 
In: (prispressad) 40" full HD 3D LCD Samsung 200hz motion plus LE40C755XXE med 4st HDMi, DLNA och digitalbox

In: (rea:d) disajnerschstol till Sigge, ni vet ju hur stilmedveten han är. 
Ut: ingen just nu, men om det blir trångt ligger en av dom här pyrt till.



27 mars 2011

Investeringsbudgetar

I fikarummet i fredags kunde jag fastlägga att man prioriterar olika.

Vi har som bekant prioriterat bort tv typ ettåthalvt år. Den storrackarns led-variant som nu (verkligen!) är på gång blir den första vi köper tillsammans. Dammsugaren, rosa laxen (efter sin åttitalskulör), fick Johan från sin farmor -95. Då hade den redan nåt år på nacken. Häromsistens knackade jag sönder framhjulet, så nu: no return. Microvågsugnar ärvde vi fyra på raken, innan vi slog till på den vi har nu. Vi har även två svårt slutkörda barnvagnar på vårt samvete.

Låt oss uttrycka det så här: vi gillar att använda saker tills dom tar slut. Kalla oss gärna familjen end user.

Men då när vi slår till, jojo. Vi har t ex lagt en vansinnesbudget för tv+multimedialösning på 10 lakan. PLUS ev högtalarduo. Jamenfatta!

Snabbt klipp tillbaka till fikarummet. Min kollega(s man) har just köpt en smart phone till sin dotter. För femtusen. F e m t u s e n  f ö r  e n  t e l e f o n r a c k a r e  t i l l  t o n å r i n g e n. Och snart fyller ju andra dottern år också. Hepp, 5000x2. Alltså lika mycket som för vår tv-investering-för-hela-decenniet.

Härmed inte sagt att
# vi (läs: jag) inte gör av med pengar
# våra prioriteringar är bättre än andras

Personality goes a long way

Det pillras och viftas och petas och skubbas.
Med (inte) all(tid så) önskvärd tydlighet.
markeras vad som är önskvärt och inte.

Han har sina playstations:
ladda ur/i översta lådan i kontorshurtsen | hasa/halka runt i blöt dusch | pillra i tredje kökslådan | bära runt video/dvd-band | plocka med mammas elektriska hårrullar | plocka i/ur diskmaskinen | röja i pappas kassettband | peta ner böcker från bokhyllan | droppa allehanda förmål i badkaret

Vår lilla flörtkula, pillerburk, flaggviftare.  
En riktig liten personlighet, som man säger.
Jättemycket personlighet. 
Så att det ibland räckte med lite mindre. 
Men ni vet ju vad dom säger om personality: 

26 mars 2011

Inte dysfunktionell. Alls faktiskt.

Jag tänker ibland på min fantastiska kropp. Ja, alltså inte muffintoppen, knastårna eller slokhattarna.

Utan på alla fiffigt inbyggda funktioner. Som micron. Ta en frusen kaka t ex, ta en kaksugen pappa. Se framför dig hur han blååser värme (nåja) i kakan och tuggar förnöjt. Och när förkylningshelvetet kändes som krossat glas i hals utomhus kopplade jag in min integrerade värmeväxlare i kranformat för att värma inluften. Sen har vi såklart pincettgreppet med stoorn och pektån, som agerar leksaksupplockare. Med lite träning kan man nypas rätt hårt också.

Men det bästa knepet är nypåkommet. Lägg dig på sidan, vik upp armen du ligger på på huvudet. Pekfingerknogen ska ligga precis på öronflärpen och stänga till. Staga om armen för bästa resultat. Voila - interna öronproppar. Kväver majoriteten av barnskrik (men inte Johans energiska trumspelande under min vilostund idag).

Just try it.

24 mars 2011

Johan är en bror och jag är en älskling

Surmule i baksätet, läsandes en pocket (sannolikt av Harlekin-typ). Svårt upprörd mamma i framsätet:
- Men bryr du dig inte aalls?
Sanningen: mellansyster couldn´t care less.
Officiell ståndpunkt: - Joo-o.
Temat: storasyster hade supit, blott 15 (typ) år gammal. Kris, krig och katastrof. Dem vor äventyrli, som mormor skulle ha sagt.
____

Några år senare, efter att mellansyster agerat förståndig och prudentlig tonåring, släpper lillebror många hämningar (men långt från alla). Storasysters eskapader känns lätt beiga i jämförelse.
Föräldrarna reagerar: med (relativ) ro.

Mellansyster tänker osökt på sina egna barn, och hur jag redan skippat mängder av obligatoriska måsten från ettan till tvåan. Nejen och policybesluten känns inte direkt livsavgörande i andra vändan. Hos APK ser vi redan tecken på duktigsyndromet, och lillebror blir nog en mjukisslacker. Kolla rollistan och tipsen.

[Huruvida svägerskans uttalande baseras på hennes nummer2-roll är oklart. En kul rubrik är det i alla fall.]

23 mars 2011

Tur i otur

Ibland kan bara en serie av oturligheter skapa tur.

1. Slääpar mig iväg på innebandy med kollegor och entreprenörer. Eller rätt ska det vara: 0 kollegor och 3 entreprenörer. Och som man brukar säga: 4 jeppar gör ingen innebandymatch.
2. Ickelaget splittras, jag går (halvlycklig för att få jobba-halvstörd över jobbpaus för ingenting) tillbaks till jobbet. Konstaterar vid skrivbordet: halsbandet borta. Hoppfull suck, det kanske ändå är i väskan?
3. Glömmer halsbandet.
4. Går på kul kvällsstep. Hellycklig och helsnygg. Tjuter till när jag slumphittar halsbandet kvar på bänken.

Fast det är klart. Om jag inte hade gått på innebandy hade jag inte tappat halsbandet. Tänkte inte på det.

22 mars 2011

Hej farmor

Nej, vi jobbar inte med andlig kontakt. Sånt trams tror varken du eller jag på. Så för vems skull det här skrivs vet jag inte, kanske mest för mig och kusin E.

Jag har tänkt på dig mycket den sista tiden, faktiskt mer än när du levde väl. Det blir ju så, när nån har lämnat. Så här kommer jag ihåg dig, och med det här:

Bridgeblandning i tippad glasburk. Brogatan 9:s gulsnirkliga skylt. Köttgrytan med ölsmak som fastnade i halsen. Vältuggad visdom som Man är snällast när man sover. Skeppargatan 3 med solgassigt hörnläge. Frasiga wienerbrödsbullar med mandelmassa. Lilla soppåsen i stora. På min gravsten ska det stå: Hon flög aldrig. Ordningssamma besticklådan med sked i sked. Stiligast i stan, med Emma-klippt page. Linneservetter i behändiga handen, till vardags. I Nanso-outfit, päls eller långbyxor. Kontoret. Påläst och engelsktalande. Trots sann fotogenique ständig aversion mot bildvaro. Blandat småkrafs i liten låda = barnbarnbarnsförtjusning. Besvärad av att vara till besvär. Kalle Anka-böcker. Prydligt magasinerade prydnader, i snörförsluten brödpåse. På skalle för att ta på skorna. Barnvänliga händer, vridandes vackra ringar. I Lia. Oberörd bland fem busiga barnbarnsbarn. Jag har inget att bjuda på. I älskad gungstol.

21 mars 2011

Bara sämst

Jo, jag vet ju att det finns en del goda skäl för att pappor inte kan vara hemma för jämnan. Men jäklar va skönt den dan (år 2123) som det är lika självklart att pappan släpper allt (nytt jobb, högre lön, dålig jobbtajming) för att få gratis QT (as in betalt av staten) med sina barn. Sverige 2011: våra män tar ut futtiga ~22% av all föräldraförsäkring.

Allt annat som kan sägas om dåliga ursäkter för män att inte vara med sina barn finns att läsa här (börja nerifrån). Läckert provokativ och prick på.

Och hey, här finns bästa-listan, om man vill vara sådär skönt snorposiitiv.

16 mars 2011

Sweet Sixteen

Sixten har kravlat upp
ur sitt sjuk- och gnällhål
och når nya höjder. 
Han kramas med stångande huvud
och tungpussas och skrattar rått och
skubbar runt med strutmagen
som mållinjeskärare. 


Och så listiga, snackiga, pruttiga, sötnosiga APK. 
Som sovit med mamma tvåå gånger nu när pappan skidar i Alperna. 

Ja hörrni, det här blev ju ett riktigt skrytinlägg
(jfr näst sista punkten). 
Men så är dom ju så rackarns fina också. 

15 mars 2011

13 mars 2011

Snöänkans första helg

Glosögon. Tröttböjd rygg. Platta fötter. Utslut i huvet. 
Livet som skidänka tar ut sin rätt.

Men ändå. 
Pangväder med pannkaka,
feministfestival, 
cour de fillet experimentelle,
Bräntisbus med ballerinor, 
bjuden på mat hemmahosmighalvsex, 
nästan-städat hus. 
Nöjd mamma loggar ut. 

11 mars 2011

You gotta just love it

Man kan kalla det favorit i repris. Den här mjuka, underbara, efterlängtade snön som bara totalägde i morse, 2-3 decimeter. För inte har vi fått nog av det vita fluffet?

Jag ville bara 1) älska utmaningen! 2) tjyvfnissa åt tjejen med en halvdeci naken hud mellan sockar och byxor 3) konstatera att det hade kunnat vara jag för tjugo (!) år sen. 4) tänka på Stefan som facebookaggat åt varendaste snöflinga i vinter 5) samförståndsle mot passerande - "visst är det galet jobbigt, men lite galet kul också". 6) pulsa och plöja i mina trippetrippstövlar.

Och det gjorde jag, allt det där. Och serrni, jag tror att jag var på bäst humör vid 08.02 av alla mina kollegor. 

10 mars 2011

Jaha, det är såå man gör!

Man ska alltså byta dammsugarfilter ibland, inte bara -påse? Okej, innan det blir svart, menar ni?

Aningslöshet at its äckligaste.

Sådeså

Jag läste just att lagom inte alls är så unikt som vi svenskar gärna vill tro.

9 mars 2011

Business as usual

Sådärja, det bidde visst lillördag. Det var länge sen vi tog det lugnt och mysigt tillsammans (som bekant), och så passade vi på innan Johan far till les Alpes på lördag. Mamman = gräsänka i 9 dagar.

Vitt viin och rekor, så kliché!

7 mars 2011

Club Socialize

Helgkoncept post sjukdomsträsket = fart och fläkt och färg. 

Jag gick ut hårt fredag: awesome aw
med lagom-många drinkar.

Lördag kickstartade med early bird stepmuskel
(0 till 100 på en halvtimme)
sen en trippel trevliga sällskap
(lunch | kaffe | middag). 

Söndag stekarsol, slalom och snorsnytning.   

o yes.

3 mars 2011

Uppåt värre

Fy bövelen för sjukdomar, ja jag måste ta till ett sånt kraftuttryck. Vi har sjukstafettat oss igenom vabruari, och det tar inte slut. Icket. Magsjuka (ettan kort, tvåan och trean drygt ett dygn), feber & halsont (först tvåan länge, sen fyran i en vecka, följd av ettan och igår: trean). Uppochnerfebern belägrar fortfarande ettan och trean, och nu känner tvåan av bihålorna. Kämpaa emoot!

Bannat vette, jag som har en awesome aw med jobbet imorgon.




Förresten testar jag lite pingande och bloggkartor.

Teh total visdom

Å vilken fin satsning: att sammanfatta filmvärldens bidrag till kunskap om Livet. Fast det var ju det då. Jag har räknat antalet kvinnor som delar med sig av livets viktiga. 5 stycken. F-e-m. Den som orkar kan ju räkna bidragen från snoppmänniskor. Lätt sex gånger fler <- min gissning.

Vajföj? (A:s svar på det mesta just nu)
- Kvinnor (som filmkaraktärer och som vanligt fölk) pratar ovidkommande bajs?
- Det är en man som klippt ihop livslektionerna?
- Män i filmer porträtteras som kloka och trygga, kvinnor som i behov av en klok och trygg man?
- Män har monopol på visdom?
- Det finns dubbelt så många mans- som kvinnoroller (men 2010 var lite bättre)?
- Hemma på vår gata i stan, där har män mer att säga till om än kvinnor?



Vilka klokheter som förmedlas i filmsnutten? Ingen aning, jag kunde bara koncentrera mig på huvudräkning.

Växelverkan

Det är nästan tur att vi varit sjuka, för då kan jag och maken inte dra på äventyr varannan dag. Ända sen terminen drog igång på rikt har vi kört Och aldrig mötas de två på veckorna. Överlämningsklappen uteblir, men det är tag-team parenting på hyfsad nivå.

- Ska du faja? undrar garvad Alma, när jag hänger för länge i hallen.

Bortahajpen är skapad av a) hemmapappan som behöver träffa folk b) mammans fotokurs c) pappans mångfald av hobbys (jazz, telis i Bräntis, yoga, improteater, trummor, Noaks ark) d) mammans högst tillfälliga (!) shoppingmania.

När vi köper tv, då! Och när jag slutar fotokursen, då! Och när Johan börjar jobba och träffar folk på jobbet, då! Dåå ska vi minsann umgås. Eller så fortsätter vi hänga i var sitt rum, framför var sin mediamaskin.

Äsch, det här lät ju sorgligt. Vi kör iaf qt på helgerna, och familjemys, och bastu, och tillsammansfilm. Och sen, då!

2 mars 2011

Sötsnygg, tillgängligt leende och go

Lunchteatern ger (booing!) Bakom rollen, av och med (endast) Charlotte Lindmark. En monolog om att bli kvinna, och tillhörande måsteroller.

Charlotte, ni vet en sån som alltid varit duktig och fin. Snygg i page precis som svala Dynastin-Krystle, men i drömmarna farlig som Diana i V. Charlotte som aldrig brett ut sig. Som tror att bästa strategi heter sötsnygg, tillgängligt leende och go. Hon berättar en stökig, vanlig, skön, konstig resa från snömulning och en första kyss till ett tyst äktenskap.

Hon provocerar och generaliserar om kvinnor, som sitter litet för att inte utmana, ler oskuldsfullt och stödskrattar åt mäns dåliga skämt. Snälla, lågmälda och gulliga.

Men sen ba: stopp! Slut med väggplats, mes och ödmjukhet. Charlotte vill ta plats, maximera vinsten, sitta bredbent, vara ful och sexig och rolig. Hon vill kunna välja sin mix själv. "Hälsosamt viktfixerad. Kaxigt ödmjuk. Glad och feminist."

Gååse, gör't.

Jag blev peppad på lite pastelldrama och bläddrade fram D och V. Men frisyrerna, jamen lövely!





Min frisör fönade mig åttitalsfluffig idag, bafatt.

1 mars 2011

Nästa steg

Jag leker drama queen och döper små utvecklingsnivåer till nästa steg.

För jobbe, där koommuunikationen ska lyftas till nya höjder.

För bloggen, som jag i all tossighet registrerat på bloggportalen. Why oh why? Jag har ju sagt till mig på skarpen, att jag ska röra mig i nära cirklar, inre kretsar, kända marker. Men vi får se vad som händer. Jante och jag. Mest troligt: inte så mycket.

För huse, där saker och ting (läs: Johan) rör på sig. Snart kör vi igång tokplanering för carport och förråd.

White baby trash



(lite fruktansvärt, men fruktansvärt, fruktansvärt roligt)