30 maj 2013

O konsumentmakt, jag gillar dig, men du ligger på min hals så jag inte kan andas

Bojkott är bra
Bojkott, det måste vi ha

Kredd till de som står upp och skriker med den argaste rösten, den mäktigaste markeringen: bojkott.

Det är det ultimata maktmedlet, det som återstår när man kryssat förbi det mest uppenbart rosalilafjäriliga och marinblåmörkgrönbiliga och i bästa fall knackat butikspersonalen på axeln.

Jag önskar att jag, i skön Emilia Löf Karlsson-stil, kunde trycka upp den fetaste stopp-handen ever seen helt nära ansiktet på ansvarig, darrande marknadsdirektöör och väsa: 'Själv kommer jag aldrig mer att handla på Lindex. Aldrig.'

Men därtill är jag alltför - ja vadå? Mainstream? Mesig? Indoktrinerad? Osjälvständig? Ägd?


29 maj 2013

Jag trivs bäst i öppna landskap

En halvering av antalet svenska mjölkbönder på 10 år. Och "utan konsumenter som aktivt väljer mejeriprodukter med sådant som djurskydd och biologisk mångfald för ögonen lär utvecklingen fortgå."

Ut med oss och gör lite gott.

26 maj 2013

Allt är förlåtet, älskling

Jag säger farväl, men jag torkar inga tårar. Det blev en spricka i vårt förhållande tidigt, och vi lyckades aldrig laga den. 

Och nu när jag tänker på det har det känts som att jag behövde dig mer än du behövde mig. Det är ingen bra grund att bygga ett förhållande på. Men du, allt är förlåtet. 

Vi kan väl vara vänner?

24 maj 2013

Sommarbus

Tänk så ungdomlig, busig och - fri man kan känna sig när följande kombination uppstår: 
1. dricker vin
2. sommarväder
3. cyklar hem
4. utan barn

/man är väl äventyrlig

22 maj 2013

Länge leva kakun (he djäll eint annä)

Hilkan, tråge, spjölkn, fjöla, kårnmjöle, ramjölka, krusekaveln. En gång per år kommer grajern fram, för här ska bakas kakun och doppekaka.

Att baka ljusugnsbröd, oldstyle, är tyst kunskap, genererad av generationer. He sitt i hännren, i förmågan att rau ihop en präkti en deg, kavel jämntjackt och grädda som en gudinna. Man kan omöjligen bli virtous utan att träna, mycket. Och inte blir det lättare när recepten baseras på hoves, den västerbottniska fingertoppskänslan. Hur översätter man en domp mjöl, nalta hjorthornssalt och en lögom pjött? Mina chefer för dagen, mamma och moster, har ärvt hantverket från min mormor Elvira, och hennes partner in crime Frideborg.

När vi knyter förklät runt midjan drar vi iväg på en söt tidsresa, backar bandet till bondekulturens tidevarv. I det lilla huset ryms många historier om barndom, bygd och bak. Mamma berättar om när hon och hennes systrar hoppade av skolbussen utanför bagarstugan för att få en ugnsfärsk mjukkaka, med smör rinnandes över kanterna. De skildrar mormor och Frideborgs bakrutiner och ansvarsfördelning -Klös ut han får du göra själv, sa mormor åt Fridan när hon lagt upp den färdigkavlade brödkakan på bakfjöla. En favorithistoria är den om Bertil, drängen som i växelvist väder (numer ’Bertil-väder’) tog av och på sin skjorta, för att undvika arbete. Vi pratar om nybonn, Markus, som tog över Edströms-jordbruket (modern bonde med fejsbook!). Han kommer förbi, frågar intresserat och kommenterar murstocken som har satt sig på tvären. Han får med sig ett par nyvarma brödkakor, såklart. Camilla som fotodokumenterar Bonden Markus hänger med oss ett tag, våra kompisar tittar in, liksom tredje systern Lundberg, gammbonn skymtar genom fönstret. Bakaninga jer socialt.

Den gemytliga stämningen bygger på en pragmatisk hierarki, var och en gör det man är bäst på. Eller rättare: den som kavlar bäst gör det. Man avancerar från gräddare till kavling – ja, om man inte är ämnad för gräddning förstås. Mamma hävdar chefstitel även om hon är gräddare, det ska ha att göra med att hon basar över degen.

Jag utnämner mig till adept, blottar strupe och tar tag i kaveln. Bäst att börja ödmjukt för att sen brisera i självberömmande utrop: -Huvva, se präktigt e brö! Mina läromästare guidar mig varsamt genom bakekonstens konster och konstigheter och operationaliserar hoves till jämna litrar och kilon. Jag får handfasta, välmenta råd. Tonen är varm men långt ifrån pjoskig.

Instruktionerna ges i huvudsak på bondska: 
He måst eldas en brösu dan innan. 
Degen måst raues väl. Sen böri du ve ämnena. Dem ska va släta på ovansidan. 
Sen ska du laigg ihop, serna. 
Du gitt sop bort mjöle. He kan vål mjölswenese om he jer för möitje. 
Då kör jag ut han på bakufjöla. Fjöla ska snos var gång. 
Löft ve spjölkn. 
Börst a noga på fram- och baksida, och skrapa av om he jer bränd oppå kantern. 
Degpöttn blir en lillkaku för småpöttarn. 
I kan smaka en lillpellagrut. 
He ska ju ba smäill deill. 
He går göra bruttun bortine. 

Jag hurvas lite över ansvaret som vilar på mig, mina syskon och kusiner, att föra vidare traditionen, hoveskänslan och de målande uttrycken (som He gå mång knösa på en stön och I vaal se kwedu i tror i kwammen a). Det är inte bara bakekonsten som måste få leva vidare. Det är språket, kulturen, människorna. Vi får fixa det. He djäll eint annä. 

Receptet, a Elviras: 
  • l mjölk (helscht råmjölka)
  • 1 tsk hjorthornssalt (för å få degen nalta mer haverlig)
  • 4 kg rågsikt
  •  Ett hart paket vetemjöl
  • 2 liter kårnmjöl
  • Kårn- och grahamsmjöle deill utbakaninga. Branu möitje.

 






 



21 maj 2013

Och inte nog med det

Jo, och så när en har börjat styra upp det här klimatet. Då faller det genast på ens lott/världssamvete att kravallstängselmota butikernas Egna MärkesVaror (övertydlig versalisering från gängse förkortning: EMV).

Kika igenom det här om egna märkesvaror  och om avsmak infinner sig undvik då Änglamark, Skona, Eldorado, Etirel, McKinley, Everest, frk, Zoul.

(not: min förkortningstalang räckte inte till här, men nu är det rätt)

20 maj 2013

Nyläckring och gammhärke

I ett hemligt fack i min hemliga väska ligger en Iphone5 och lurar.

I min hand har jag ett gammalt härke till krosseglas-phån.

Snart, väldigt snart ska dessa byta plats.

Det var bara det.

19 maj 2013

Helgen - livet

fr: Grillkväll aka bröllisförspel
lö: Bröllop
sö: Fira föräldrars fyrtio-år-gifta-dag

Hemskarns mycket mat, spännande att se det där andra av R, kärlek att ta på, SOMMAR!, nya släktingar som möts och bondar, finfamiljehäng som gjorde det alldeles varmt i bröstet.

Alla dessa dagar som kom och gick, nog visste jag att det var livet.





17 maj 2013

VAR INTE SÅ JÄVLA INTOLERANT DÅ!

Nåt är det som har gjort magen förbannad, långsur. Den gormar, motarbetar och jävlas. Exakt vad den fuckat ur på: oklart. Troliga orsaker: laktosintolerans, magkatarr, semestersvullande.

Jag ber dig, vänligt men bestämt: var inte så himla intolerant hela tiden. Släpp taget om det du nu tjurar om, slappna av, njut av sommaren.

12 maj 2013

Jobba-jobba-jo-oddla

Jag läste jobbmail på semestern (en avslappningsgurus absoluta no-no), men idkade sedan effektiv förträngning och svarade på blott ett meddelande, ja eller kanske två då.

Men så idag blev det till att jobba räv, som man säger. I bjärt kontrast till en tillvaro där tuffaste besluten heter 'poolen eller stranden' och 'chokladfondue eller tiramisu?

Upptrappningen är högst temporär, ty nedan finner ni mitt varande kommande veckor:

Tre veckor jobba räv
Två veckor Kenya
En vecka apjobba
Flera veckor ledig
Tre veckor jobba som häst
En vecka Kreta
Jobba i evighet

Amen

11 maj 2013

När jag blir stor ska jag [...]

När jag blir stor ska jag skriva en bok. En bok som många människor tycker är bra, eller några människor tycker är jättebra. Jo, det ska jag. Som Annas kompis, som hemlade i 3 år.

Jag har ord jag vill använda, och jag kan nog hitta en ordning. Men innehållet? Riktningen? Stilen? Vilken typ av ord ska jag putta ihop i högen? Ska boken min vara tokrolig, arrrgh!, insiktsfull, fantastisk, avgrundsdjup, vrålvräkig eller lenvarm? Hela upplägget känns hemskt oklart.

Klart är detta: 1) Det blir inte en kriminalroman. 2) Jag ska fara på en skrivarresa. Minst. 3) Det blir inte i år. 4) Jag kan komma att drabbas av prestationsångest.

När jag blir stor ska jag skriva en bok. Jo, det ska jag.




4 maj 2013

Jo, precis så ljuvligt

Jag vill inte gnugga in nåt i nåns ansikte.

Men solen is as ljuvlig as man kan tro. Barbentheten. Spanjorernas barnakärlek. La mere turquoise. Grillade grönsaker-tallriken. Och att hänga med familia grande.

(överseende bitte med språkliga fantasifoster)



2 maj 2013

Från ett ryggläge till ett annat

Magknip och matthet inledde dagen. Efter lite hemmajobb gurglade jag handsprit, intog ryggläge och lät kidsen härja fritt.

På lördag kör vi annat typ av ryggläge, nämligen det vid poolen, sippandes drink och lapandes sol.

Gaanska så najs.



1 maj 2013

Sol och sol

Det blåste. Men vinden var len och välvillig i vårt soligaste hörn i världen. Jag slumrade lite så där så det ryckte i armarna. Det var lyxigt och välbehövligt.

Vår 1 maj blev en heldag i solen. Låt oss odla vår trädgård, osv, det är ju faktiskt riktigt mysigt att stöka/påta/grevagreva/rensa nu när vi inte har en tvååring som springer till skogs så fort man viker igen ögonlocket.

Nu: nedräkning i timmar till Mallis-resan och mer sol. Gott.





Kroppstömning

Valborg och mat och snack om lycka och ba trevligt.

Men så bestämmer sig Johans kropp för att, nä nu är det nog, vänder ut och in på magen och tömmer ut senaste dygnets intag i Martins toa, i vår toa. Till slut är det bara kräkreflexen och hostningarna kvar i honom. En slags näringssystemets katarsis. Hämnden för, ja vadå - för att han slickat i sig magsjuka eller för överkänslighet deluxe?

Jag hoppas det senare, för Frida och Martins skull, för vår skull, och inte minst för att vi ska till Mallis på fredag.

Håll tummen, snälla ni.