Surmule i baksätet, läsandes en pocket (sannolikt av Harlekin-typ). Svårt upprörd mamma i framsätet:
- Men bryr du dig inte aalls?
Sanningen: mellansyster couldn´t care less.
Officiell ståndpunkt: - Joo-o.
Temat: storasyster hade supit, blott 15 (typ) år gammal. Kris, krig och katastrof. Dem vor äventyrli, som mormor skulle ha sagt.
____
Några år senare, efter att mellansyster agerat förståndig och prudentlig tonåring, släpper lillebror många hämningar (men långt från alla). Storasysters eskapader känns lätt beiga i jämförelse.
Föräldrarna reagerar: med (relativ) ro.
Mellansyster tänker osökt på sina egna barn, och hur jag redan skippat mängder av obligatoriska måsten från ettan till tvåan. Nejen och policybesluten känns inte direkt livsavgörande i andra vändan. Hos APK ser vi redan tecken på duktigsyndromet, och lillebror blir nog en mjukisslacker. Kolla rollistan och tipsen.
[Huruvida svägerskans uttalande baseras på hennes nummer2-roll är oklart. En kul rubrik är det i alla fall.]
Tycker denna frågeställning är oerhört mycket mer intressant än själva genusfrågan. Tror inordningen i en syskonskara, eller avsaknad av sådan danar oss PLENTY. Dock oundvikligt med skillnader då förutsättningarna ofrånkomligt förändras för varje barn som tillkommer. (De börjar ju fostra VARANN i smyg oxå, illbattingarna). /Yo
SvaraRaderaJag är ju som bekant genusnörd, men det här är både intressant och lite otäckt.
SvaraRaderaJojo, till slut kan man inte styra aalls!