31 maj 2014

Altanlycka

Här ligger jag och planerar en altan. En pjutte jämfört med svägerskans 100 kvadratmeter pure happiness. Men lagom-stor för vårt plejs. 

Genast vill jag hitta konceptet och soffan. Jag tänker soft lounge, men inte fyrkantig korgsoffa. Jag tänker futon, med rena, raka, tunna ramar. Jag tänker kvalitet, men inte så jädra dyrt. 

Och på min altan skall denna lilla skönhet husera, och bringa oss lycka och livskvalitet. Japp, det är klart nu att Hikki flyttar in. 

Disclaimer: jag har jobbat en del med Hikki, men ska köpa ett badkar som vanligt. 




27 maj 2014

Din blogg, min terapi

Vi känner varann via jobbet, har lunchat nån gång och brukar cropswopa med varann - hon får äpplen och jag får gyllene kantareller. Hon är en vass som rackarn med orden, att lägga dem i en fyndig och intressant stapel. På Facebook har hon dessutom en tokigrolig sidekick, deras battlande blir till en festlig show mitt på en onsdag. Hon heter Sara. Hon har tre barn. Hennes man lever inte längre.

Jag har sagt till mig själv att jag inte ska läsa hennes blogg, där hon skriver om det fruktansvärda, otänkbara, avgrundsdjupa. Men jag gör det ändå, trots att jag gråter mig skrovlig och rödsprängd. Trots att hennes barn heter samma som mitt. Trots att jag och döden har ett obekvämt, rent av olustigt förhållande till varann. Trots att läsandet sätter oönskade tankar i galopp.

Ty Sara skriver så innerligt, så insiktsfullt, så gripande. Och kanske är det en del av min försoning med döden (som egentligen inte tagit ifrån mig någon som inte dog som gammal). Kanske hjälper det mig att förstå att livet kan fortsätta, även om jag (god forbid) skulle förlora en älskling. Kanske, Sara, blir din blogg och din styrka min terapi.

26 maj 2014

En liten björkkvist, minsann

Att välja halsband brukar inte vara min grej. Men nu, serrdu har det dykt upp en liten favvo. Umeåentreprenören Johanna N

Jag tänker att den här lilla björkkvisten skulle pryda min gladpunkt alldeles tjuseligen.  


obs: fortfarande inte bloggmutad, om nån nu undrar.

25 maj 2014

En fridag i Stockholm är inte en vardag i Stockholm

Ibland kan en förledas att tro, att en barnfri dag i Stockholms innerstad är representativ för ett liv i Stockholm. Det här att strosa omkring på Söder på en ledig och solig dag, från ett skönt häng med saknade kompisar till ett annat, med pitstops i hipstermeckats små karameller till butiker och restauranger (tex Pärlan, Hipp och Hjördis). Det är sol, soft och sött. Det ger mersmak.

Men alla dagar är inte som den vi hade i fredags. Det finns vardag i Stockholm också, har jag hört. Med stressiga dagishämtningar och inställda tåg och bilköer och människor som inte orkar vara trevliga i tunnelbanan, för det är ingen annan heller. 

Det är enkelt att förälska sig i någon som visar sig från sin bästa sida, med solglittrande ögon, förförisk mat och löften om mer, vackrare, bättre. Men den sexigaste är inte den bästa livskamraten.

Så Ume-åh, det är fortfarande du och jag. 


24 maj 2014

Stockholm Stockholm, stad i världen

Stockholm visar sig indeed från sin bästa sida. Så pass intressant och förförisk att jag försummar mitt bloggande. Jag återkommer med en utförligare rapport.

Puss! 



22 maj 2014

Min blogg är min borg

I tider av bloggbubblor och -kriser kan det behövas en bloggutmaning för att väcka den sömniga bloggarskaran.

Senaste veckorna har väl inte varit min alltime high, men det fina är att jag skriver. För bloggn har blivit min tillflyktsort för halvhemliga tankar, storsvulstiga planer och ideologiska kriser. En dagbok med fönster öppna mot världen. 

Bloggen är på samma gång argumentationsskola, skrivläger, teknikträning och - extern hårddisk (som stärker mitt ganska så taskiga minne). 

Jag älskar dig, bloggen, men du är jädrigt jobbig. Lite som ett gulligt yet pain-in-the-ass-igt syskon. 

Här kommer jag, som en raket

Snart landar jag på nån planet
Jag kanske ser mig runt
Pratar med nån
För jag är bra på språk
Kan nästan allt

Och har dom någon god mat
Stannar jag nog kvar ett litet tag

Här kommer jag som en raket
Jag susar fram mot oändlighet
Stjärnorna som blinkar där
Ingen vet vart denna resa bär.

Hey här är jag
Jag har det bra
Är mitt i min bästa dröm
Så väck mig inte än

Här kommer jag
Som en raket
Har ingen tid
För tråkighet

Här uppe står ju tiden still
Du kan göra nästan vad du vill



Bröderna Lindgren är så geni, så geni. Den här låten är ju precis jag, precis nu. För jag är bra på språk, är på väg till en annan planet - och har definitivt ingen tid för tråkighet.

21 maj 2014

Godispåsar vi minns

På serien godispåsar vi minns har vi nu kommit fram till good old Godisvågen och den alltid lika gladfärgade retropåsen. And that's all I have to say about that.




20 maj 2014

Fler recensioner i serieformat till folket, yeah!

Kanske att den här #blogg100-utmaningen håller på att utmana den här bloggen till döds. Så kan det kännas lite i min ovilja att prestera något av värde, av längd.

Men än hänger vi i, ni och jag, och än finns det bra/roliga/intressanta/viktiga saker att rapportera om. Som den här (gamla) recensionen i serieformat - känner ni som jag att 'fler recensioner i serieformat till folket, yeah!'? Den här handlar dessutom om ett mig närstående ämne.


19 maj 2014

Skithögar!

Ibland är det som att de olika stresshärdarna lägger sig i en hög och bara surar och jävlas. Jag (du?) har varit där förr.

Det är jobbet och bloggen; huset som har imploderat och spritt ut klädesplagg och leksaker och lektyr i irriterande högar; två styck slemsäckar i höftnivå som har varit på dåligt humör sen oktober; vikten av hälsa, lämplig vikt och snygghet; kvantitetstidn och kvalitetstidn till barna; politikerna och storföretagen som bygger en skitvärld för våra barn.

Fint då, att jag får ta en halv timeout från verkliga världen i ca 16 timmar och skåda navel och ignorera dessa skitstresshögar. För när man dissar dom en stund så blir dom stötta i kanten och vill gå hem.


18 maj 2014

Haremsbyxor, I think I love you

Idag, på första fotbollsmatchen med storbarnet (buhu så gulligt), föll jag i diskussion med en annan förälder om det ursmarta och supersköna med haremsbyxor. Varför har man (=jag) ens obekväma tajta bracker? 

Mina gamla haremsbyxor är bara en grå skugga av sitt forna svarta jag, så det är dags för uppgradering. Ett par plain svarta, baggy och denna påfågelsskönhet till byxa. Så får det bli. 














17 maj 2014

Vi kan inte vänta 100 år till

Det här tycker jag sammanfattar varför individualiserad föräldraförsäkring är en bra grej.
"Om vi vill att vårt samhälle på riktigt ska bli mer jämställt kan vi inte vänta 100 år till. Vi kan inte ha regelsystem och lagar som förstärker ojämställda strukturer. Folk som inte vill dela föräldraledigheten ska naturligtvis ha den valfriheten, men staten ska inte bekosta och belöna det beteendet."
Fast läs hela inlägget ändå, det är bra rakt igenom.

16 maj 2014

Orka!

Ork, snork liksom. 

Så det får bli en göllig bild på han som jobbar och de som tittar på. 


15 maj 2014

-

  _ _
   V

Mvh
totalt tom i hövvene

14 maj 2014

Från 100 till nära 0

Om jobbet var klafsa bajs och bestiga ett tornande berg igår, så är det en ljuv sommarkväll med fina kompisar som befolkar vår altan idag.

Från 100 till nära 0, baby, från 100 till lagom.

13 maj 2014

Min arbetsdag

Låt mig illustrera min arbetsdag. 

En vandring uppför ett brant jävla berg, med nån annans kängor, för små, för stora, passar inte alls. Stenar som inte vill mig väl; regn och jävulskap; naturlagarna som motsträviga motarbetare längs vägen. Men plötsligt: är det inte en liten nedförsbacke jag ser?

eller

En jädra trampande i bajs (det får bli kobajs, för människobajs vore rent för äckligt). I och för sig med vadarstövlarna på, men helvetes vad det tjaskar i den brunsörjiga grytan. Och fast jag trampar framåt kommer jag inte närmare kanten. Känsla av förrädisk myr över hela skiten - ska mitt gungande golv av avföring hålla? Och så sermanpå: fast bajs under fötterna, långsamt makande framåt. 

Allt stret framåt, plötsligt ger det utdelning. Jag ser ljuset! 





Bröllopsschlager

Ja käre bror (och svägerska)! Nu har jag listat ut vad din fråga handlar om - du vill att jag ska sjunga och dansa på ert bröllop. Och självklart, man ställer väl upp för brollan. Jag har riggat lite attiraljer, och så tänkte jag klämma i med några schlagerkavalkader (all inclusive med klädombyten, mystisk dans och tonhöjning). Det tror jag blir helsweet.

Yes?

12 maj 2014

Allt kommer inte till den som längtar

Idag har jag två saker att meddela: 
 
1. Allt kommer inte till den som längtar. Min andra törnrosasovande blogg kommer inte att vakna upp igen. På grund av många saker, men främst tid. Ni kommer ju att kunna glutta på mina barn även på den här bloggen.
2. Min dotter är en häxa, styled by the makeup artist formerly known as Emser.

11 maj 2014

Ni kränker mitt luftrum

Igår: klackarna i taket och (lagom) mycket innanför västen. Pizzaslajsar och genomskinliga drinkar och sjuttitalshits i en skön cocktail. 

Sen ut på lokal, gubevars. Det händer inte ofta att mina ballerinatår får sväva över ett dansgolv. 

Och så det oundvikliga: folk (läs: män) som inte respekterar 'this is my dancespace, this is your dancespace'. Som om det vore en mänsklig rättighet att bryta in i ett vårt samtal för ett "ursäkta, jag tyckte ni såg så snygga ut" eller greppa min handled för att tvinga till sig en pratstund. 

Ni kränker mitt luftrum. Sluta med det. 

10 maj 2014

“Vi lever i en ojämställd relation, för vi lever i ett ojämställt samhälle.”

Vi lever inte helt jämställt, men vi jobbar på det. Jag tar inte på mig hela skulden, långt ifrån. Nog har jag en del kvar att göra. Jag kämpar med det, att jag måste släppa på min kontroll för att släppa in honom; att ge utrymme; backa undan; lita på att det blir bra (om än annorlunda).

Men en stor del av arbetet ligger hos honom. För att jag ska kunna ta ett bakåtlutat steg ut ur initiativtagandet, hållakollandet - så måste han luta sig framåt och ta mer ansvar.

Och nånstans handlar det om att säga det som det är: “Vi lever i en ojämställd relation, för vi lever i ett ojämställt samhälle.”

9 maj 2014

Schyst!

Den här lilla pappersprodukten är allt annat än hyllvärmarstoff. Det är en förtjusande samling enkla tips på hur man kan kommunicera/maila/fota/presentera så att kan känna sig träffade, tilltalade och inkluderade. Det behövs inte så mycket. Det ger desto mer.

Kan du ändra nåt?


 

8 maj 2014

Nån gång ska ju vara den första

Idag: två tunga prestationer, de första i sitt slag i mitt liv.

1. Cyklade till flygplatsen. Det tog pjuttiga sju minuter. 

2. Pruttade på utbildning, bland 14 helt okända människor. Inte en så där smygande pffuit, utan en riktig prr-u-u-utt. 

Så nu kan jag gå vidare i livet. 

7 maj 2014

Polletter som trillar ner

Jag hade levt med hållbarhetsmannen i tolv år innan poletterna började jobba. Det här är ju tankar som cirkulerat på övervåningen tidigare, men först nu har jag kommit till slutsatsen att jag - och du och andra - måste lägga in en ordentlig insats för att det ska bli nån himla bot och bättring. Jag har lång väg till ms Perfect, jag förstår det, men om jag knatar på kanske jag tar mig, oss över ett litet krön.

Insikter:
  • Jag, vi ställer till det för mina, våra barn
  • Företag måste ta ansvar för det samhälle de vill verka och växa i
  • Det är sjukt att jag kan ge mina barn julklappar när det finns barn som svälter ihjäl 
  • Vilken framtid är det tillväxten ska bidra till?
  • Jag vill jobba för företag och organisationer som har förstått att det är lämpligt och mänskligt och en fucking självklarhet att ta ansvar
  • Vi matar naturen och oss själva med gift, jo gift #byttilleko
  • ... to be completed

Länge leve ja

Den bästa policyn i vår relation är att vi alltid säger ja när nån vill hitta på nåt äventyr. Litet eller stort. Afterwork, resor eller träning. 

Såklart finns det nej och begränsningar, pga pengar, tid med familjen eller trötthet. Men undantagen är få. 

Nu till exempel sitter jag och dricker vin hos Lotta, och Johan och kidsen sover hos ma och pa. 

Länge leve ja-policyn. 

6 maj 2014

I am a woman of constant change

Jag trodde att jag skulle sluta älska förändringar. Det händer väl nån gång nu, typ, i medelåldern? Gamla hundar som sitter, osv. Men närå, jag matar både nya beteenden och attityder. Jag kanske skulle skriva en bok om min transformation. Jag kunde lite kafkaaktigt kalla den Die Verwandlung, och första meningen skulle kunna bli:

"När Jessika Lagrelius vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar, fann hon sig liggande i sängen, förvandlad till en jättelik mobiltelefon."

Eller så inte, jag vet inte än. Men i alla fall är jag en ny, och lite bättre människa, för jag... 
ska lämna mobilen utanför sovrummet.
kör nästan inte bil alls nuförtin.
slutade med papperskalender fast jag inte ville. Och det gick bra.
handlar ekologiskt så ini.
cyklar dit jag ska. Med hjälm på huvet. 

Man är väl förändringsbenägen, jojo. *rullar överläppen inåt och fäster den mot tänderna* *suger in ljud norrlandsstajl* 


5 maj 2014

Jag är relationsmiljonär

Jag är rik, ty jag är begåvad med och omringad av kloka, omtänksamma personer som hjälper mig att växa. Kalla mig relationsmiljonär, ty jag har: 
... en man som kompletterar, utmanar och lugnar mig, inspirerar mig med sin altruism
... barn som bryr sig om andra, som älskar mig från Tandiland till Schina
... kärleksfulla föräldrar som tror på mig, en mamma som fångar upp mig när jag krisar, en hel familj som finns när jag vill
... kompisar som frågar hur jag mår, ger perspektiv och peppar igång
... kollegor som ger mig utrymme, beröm, respekt, kunskaper

Tack för allt det kloka och varma, hörrni. Det är skönt och gott att vara rik på relationer. 

    Ikväll körde vi vad ska jag bli när jag blir stor, fas 2

4 maj 2014

Jag är en liggande, rytmisk duva

Idag har jag varit på Organic bodywork för andra gången i mitt liv. Ett halleluja av rörlighets- och stabilitetsträning, utan att vara gäsptråkigt som yoga. Pump tog ett år att börja gilla, andra gången med 40 minuter bodywork kändes som 25. Funktionellt så det förslår. Min rörliga, yet stela bröstrygg ropar hurra. Bålen säger ingenting, är ba helspännig. Magmusklerna håller andan och jobbar planka.

Hon har sagt det, min sjukgymnast, att det finns hopp för min låsningsbenägna rygg. Om jag skärper till min vardagshållning (t ex växlar sitta/stå på jobbet) och tränar funktionellt (t ex det här eller Marias Core control) och styrka.

Men alltså: rörelsen "liggande, rytmisk duva". Den får jag nog suga på, både exakt hur ryggen ska rullas rytmiskt och varför den heter så.


Ja jo, typ sådär ser jag ut. 

Love you aprilväder

Hurra för aprilväder (i maj)! Hagel (eller om det nu är kornsnö, det ska visst vara en jävla skillnad, menar Johan) inbjuder inte till utomhusstök, så jag får vara inne, elda som den kaminkvinna jag är, lyssna på Janis och städa i mitt liv och i mitt hus.

Sköna söndag!

3 maj 2014

Vad är det för samhälle vi vill leva i?

Härom kvällen såg jag Dokument inifrån: Politiker utan mål. Jag som i vanliga fall är ganska ointresserad och hence oinsatt i politiska sakfrågor (jag röstar på principer) tände till på den nätta frågeställningen 'vad är det för samhälle vi vill leva i?' (ett mig närstående tema these days) och såg klart programmet till efter midnatt.

Min kortversion/tolkning (eller ännu hellre: se programmet):

Förritin: reformförslag sträckte sig decennier framåt. I början av 1900-talet drog tex sossarna upp visioner och åtgärder för kommande sekel: allmän rösträtt (check!), avskaffa statskyrkan (check!) etc. Fattig-Sverige växte upp till ett välfärdsland på tre generationer.

Idag: kortsiktiga kampanjer av röstfiskekaraktär (jfr: kvartalsekonomi) styr landet framåt - snarare än en långsiktig, gemensam vision om hur vi vill leva. Reinfeld och Löfven vill? kan? vågar? inte visa upp konkreta, långsiktiga framtidstankar. Vilket samhälle vi vill bygga?

Hotet: politikerna (och media) verkar enas om att det är den ökande andelen äldre. Men, enligt de (andra) intervjuade har köttbergshotet utmålats som mycket större än vad det verkligen är. Tillväxten är större än utgiftsökningarna. 65-plussarna har ökat i antal i 100 år redan (utan större problem) och 2050 planar ökningskurvan ut. Vi kan bibehålla skatte- och utgiftsregler, utan att behöva sänka standarden och jobba mer, menar en tjänsteman på finansdepartementet.

Och oavsett hur hotande hotet verkligen är: "Hur väl fungerar folkstyret när debatten om en sån sak som när vi ska tillåtas gå i pension grundar sig på en föreställning om vad som är nödvändiga anpassningar till ett upplevt hot snarare än på tankar om hur vi egentligen vill leva och arbeta i framtiden?"

Under 100 år har vi längtat efter att jobba mindre. Nu hotar höjd pensionsålder, och 6 timmars arbetsdag är inte att tala om. "Lika självklart som det var då att vi skulle jobba mindre i framtiden, lika självklart verkar det nu att vi ska jobba mer." Vi behöver stark, evig tillväxt (amen) - för annars kommer globala konkurrensen och tar oss. 'Mycket vill ha mer' och ständig uppåtsträvan har blivit så självklara strategier att vi har glömt vad mormor och farfar drömde om och jobbade för. Absolut, tillväxt ger utrymme att göra livet bättre för fler. Visst, vi måste stå oss i den globala konkurrensen. Men när är det nog? När är vi nöjda?

"Den utopiska framtidsbilden av ständigt ökande ledighet har ersatts av en dystopisk framtidsbild av en framtida välfärd i kris som kräver att vi alla hugger i."

Motiverande framtidsbild, verkligen.

2 maj 2014

I'll be your Emmylou and I'll be your June

Kanske är jag en country type of girl, en dixie chick. De Stora Pilarna i livet har kanske inte visat sig från sin tydligaste sida. Snarare har musiken närmat sig ett försiktigt steg i sidled i taget. Den som har tips på bra countrymusik lämnar dessa lämpligen i förslagslådan (aka kommentarsfältet), tackarr!





1 maj 2014

Är väl inte hur hållbarhetspräktig som helst

För att balansera mitt förra hållbarhetspräktiga inlägg kommer här nu ett konsumtionshetsigt tips om barnkläder (på rea).

Jag klickade lite här och där, och plötsligt hade jag en varukorg med fräsiga barnkläder till ett värde av 3000 riksdaler. Det tyckte ingen vaken vuxen var rimligt, så jag skippade det mesta. Den andra vuxna tyckte att jag skulle skippa allt pga konsumtionshets och att barna har alla kläder de behöver, men jag åberopade framtiden och framförhållning osv. Och beställde en rosa leopardtröja till lilla stora systerdottern.

Förresten: jag är nog lite kär i mini rodini pga apcoola mönster och ekologiska material.