13 maj 2014

Min arbetsdag

Låt mig illustrera min arbetsdag. 

En vandring uppför ett brant jävla berg, med nån annans kängor, för små, för stora, passar inte alls. Stenar som inte vill mig väl; regn och jävulskap; naturlagarna som motsträviga motarbetare längs vägen. Men plötsligt: är det inte en liten nedförsbacke jag ser?

eller

En jädra trampande i bajs (det får bli kobajs, för människobajs vore rent för äckligt). I och för sig med vadarstövlarna på, men helvetes vad det tjaskar i den brunsörjiga grytan. Och fast jag trampar framåt kommer jag inte närmare kanten. Känsla av förrädisk myr över hela skiten - ska mitt gungande golv av avföring hålla? Och så sermanpå: fast bajs under fötterna, långsamt makande framåt. 

Allt stret framåt, plötsligt ger det utdelning. Jag ser ljuset! 





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar