30 juni 2009

Uppförslut

Det var alla tiders i Portugal. Trevliga människor (i Johans gamla pluggäng), helt ok hus att bo i, fantastiska landskap. Jag hade ju förvisso inte tänkt att det skulle vara direkt fult i Portugal, men det här... det var alldeles underbart. Vi körde omkring på ringliga bergsvägar och gokkade ut över vidderna som sträckte sig över 3-4-5 bergskammar. Med lite tur kommer det bilder framöver. 

Vi fick ett monster till resdag. Iväg hemifrån klockan 9 på morgonen och framme i Porto-lägenheten där vi skulle sova 3 på natten. En skvätt optimistisk reseplanering, avsaknad av Porto-karta och långsam biluthyrning, det var det som gjorde´t. Vi snurrade omkring i Porto i 1,5 timmar där efter midnatt, men trots allt vid gott mod. 

Det var också där som fru L fick sig en ordentlig träningsomgång i start-i-backe. Vi råkade svänga ner på en gata som gick ända ner neråt neråt flera hundra meter, och sen var det bara att köra uppför uppför igen. Den gatan var ganska vältrafikerad och längst upp ett rödljus. Och så var den rackarns portugisen (?) bakom mig precis i rumpan hela tiden. Jag stannade säkert 7 gånger, med en nervös hand på handbromsen. 

I Porto fick vi dela säng med Alma, vilket spret! Jag blev påmind om varför vi valt att aldrig ha henne i sängen. Hon spjärnade med benen och sträckte ut sig på mig. Och grät lite när hon slog huvet i väggen. Och tippade än hit än dit, nästan ur sängen. 

Vi hade rätt tur med vädret. Kan man säga om man tycker att det är för varmt med sol i juni i bergen i Portugal. Två dagar knallsol och tokvarmt. Och resten molnigt och nån dag till och med regn. Alla tiders. 

Well, det här blev ju inte så kul. Men informativt iaf. 

Hörsi. 

29 juni 2009

Till- och påökt

Ja, låt det vara känt. Jag fick lite mer i löneförhöjning än jag trott. Och vi får ett till barn i december. I stigande viktighetsordning.

Jag är sådär lite skönt andra trimestern-gravid, med få skavanker och besvär. Sixten, eller vem det nu blir, är förnöjsam liksom sin storasyster på andra sidan magen, och har inte så mycket fyr för sig än.

Jag inväntar svullnader, halsbränna och foglossning, i stigande jobbighetsordning. Men just nu försöker jag bara puta med magen så mycket det går, så att det ska synas att det är ett barn på g, ingen vanlig svullomage.

Inom kort: Portugal-rapport.

18 juni 2009

Det som först kan kännas så rätt

Flashback från barndomen. Mamma tycker gummistövlar, jag tycker nya snygga, inte så slasktåliga skor.

Ungefär så var det när vi skulle på kosläpp för nån helg sen. Mina nya vita sneakers ville jag ha, joo. Fast det som först kändes så rätt blev lite sådär sen, när jag trots försiktigt trippande hipphoppade snett i diket och touchade en lerkant. Vita sneakers med bajsbrun fläck. Ångest.

Förresten är det här fjärde dagen i rad den här veckan (med söndag) som vi inte går och lägger oss i tid. Mellan halv 1 och 1 har vi trynat in. Icke bra uppladdning för semesterstarten, risken är ju stor att jag behöver gråta en skvätt eller tjyvbråka lite med Johan.

Det är Huset.

17 juni 2009

Träsket

Jag har fastnat i tapet- och kakelletande på webben. Gaah, det finns ju så sjukt mycket att klicka runt i. Och jag är ju inte ens så väldigt inredningsintresserad. Men rackarns vad en liten undran kan leda till.

Bäst idag var i alla fall domestic.fr - med vansinnigt snygga wall drawings. Checka och tänk barnrum.

15 juni 2009

Surdeg farväl

Jag gör slut med/på surdegar på jobbet i rasande takt nu inför sommaren. Idag släppte ett (bra, men) mögligt nyhetsbrev greppet om mig. Man kan ju bara inte skicka ut nyheter som är över halvåret gamla.

På torsdag är det surdegsdeadline, då går jag på semester. Efter sommaren ska det bara vara fräscha roliga arbetsuppgifter som väntar, inga långbänksmonster. Då kanske min forna arbetsglädje hittar tillbaks till mig. För aldrig förr har jag längtat så efter semester. Surdegar, husköp och andra koncentrationssabbare har hemsökt mig under senare delen av våren.

Men ljusningen är här, och surdegarna (snart) borta.

14 juni 2009

Åkej då, bara -40 000

Men vackert så, nu känns det som att vi kan få till ventilation och isolering utan att lägga ut en massa pengar vi inte hade räknat med.

Idag googlar jag på snäpp-, snäck- och snabel-. Handtag alltså. Köket ska ju fiffas till lite. Vi tänker byta ut köksluckor (mot vita basic från ikea), bänkskivor (perstorp, virrvarr), kakel (?) och handtag. En liten fläkt av 50/60-tal fast med nya material. Huset i övrigt är föga 60-talsbetonat, även om vi byter tillbaka till teakdörrarna.

Well, det här ska ju inte bli en inredningsblogg, men det kommer nog lite bilder framöver.

11 juni 2009

Hårdhudat

Ouaaaah. Vi hade en ventilationskille som kikade på Huset idag. Och han menade på att det ingalunda räckte med dom tre extra luftningsventiler som mäklaren nämnt, för att få stuk på ventilationen.

Så nu sitter vi och räknar på en prutning. Tänk va mycket nytt vi får lära oss. Igår läste jag på en massa om garage och taklutning och panel och syllar och takstolar. Idag hårdhudad förhandlare.

Imorgon 60 000 kronor lättare i sinnet. Förhoppningsvis.

Jag vill tro

När jag tungtrampar uppför svingen på mornarna är det alltid nån som seglar förbi mig, till synes oberörd och oanfådd. Jag vill tro att dom har bättre utväxling på sina cyklar.

Fast på bodypumpen kan jag inte skylla på utrustningen. Det är nog mina muskler som inte har samma kapacitet som grannens. När jag pustar över 2,5 kg (x2) på stången i bröstlåten ligger det pjenrackare brevid som kör 5 eller 7,5. Whåt? Jag får nog bara konstatera att jag inte fick deluxekittet på kondition och styrka.

5 juni 2009

Madame Mim

Nu är unga frk Lagrelius i en ny fas, verkar det som. Imorse yrade hon i sängen innan hon riktigt vaknat: mim, mim. Som alltså betyder min. Skärpet som hon tråcklade runt kroppen var också mim. Än så länge har det här inte påverkat familjens goda relationer, vi får se om det gör det snart.

Idag far vi upp till momo och Muui och mfa, och med lite tur får Alma sin första traktortur. Och som en slump sinkadus så är Anna uppe med Clara, trevligt!

2 juni 2009

Frid

Och lugnet sänkte sig över det lagrelianska hemmet, för nu var huset köpt.

Njae, inte riktigt så. Helskotta så mycket energi det har gått åt, först till den rafflande budgivningen, sen att känna sig som husägare och så naturligtvis att börja planera. Var skrivbordet ska stå, när hantverkarna kan tänkas börja jobba och att det nog räcker med att byta köksluckor och bänkskivor.

Fast nu känns det faktiskt lite lugnare. Jag längtar ju som en tokig, men på ett lite mer avslappnat sätt. Jag kan ägna mig åt jobbet och andra viktigheter. Och snart är det 1 vecka Portugal och 2 veckor Torekov, då blir det mycket andra nöjen.

Fridens liljor.