Uppförslut

Det var alla tiders i Portugal. Trevliga människor (i Johans gamla pluggäng), helt ok hus att bo i, fantastiska landskap. Jag hade ju förvisso inte tänkt att det skulle vara direkt fult i Portugal, men det här... det var alldeles underbart. Vi körde omkring på ringliga bergsvägar och gokkade ut över vidderna som sträckte sig över 3-4-5 bergskammar. Med lite tur kommer det bilder framöver. 

Vi fick ett monster till resdag. Iväg hemifrån klockan 9 på morgonen och framme i Porto-lägenheten där vi skulle sova 3 på natten. En skvätt optimistisk reseplanering, avsaknad av Porto-karta och långsam biluthyrning, det var det som gjorde´t. Vi snurrade omkring i Porto i 1,5 timmar där efter midnatt, men trots allt vid gott mod. 

Det var också där som fru L fick sig en ordentlig träningsomgång i start-i-backe. Vi råkade svänga ner på en gata som gick ända ner neråt neråt flera hundra meter, och sen var det bara att köra uppför uppför igen. Den gatan var ganska vältrafikerad och längst upp ett rödljus. Och så var den rackarns portugisen (?) bakom mig precis i rumpan hela tiden. Jag stannade säkert 7 gånger, med en nervös hand på handbromsen. 

I Porto fick vi dela säng med Alma, vilket spret! Jag blev påmind om varför vi valt att aldrig ha henne i sängen. Hon spjärnade med benen och sträckte ut sig på mig. Och grät lite när hon slog huvet i väggen. Och tippade än hit än dit, nästan ur sängen. 

Vi hade rätt tur med vädret. Kan man säga om man tycker att det är för varmt med sol i juni i bergen i Portugal. Två dagar knallsol och tokvarmt. Och resten molnigt och nån dag till och med regn. Alla tiders. 

Well, det här blev ju inte så kul. Men informativt iaf. 

Hörsi.