24 augusti 2014

Hej då bloggen, du ryms inte i mitt liv

Jag ville skriva om sommaren, hur den har varit varm och vänlig, men ändå krävande och kvävande. Jag tänkte skriva ett stycke eller två till var och en av de femtio artiklar jag har sparat som påbörjade inlägg. Jag hade en massa feta rekommendationer på g, om böcker jag läst, platser jag upplevt, vänner som fler borde lära känna. 

Mina ord vill ha utrymme, uppis; mina meningar kräver en plats. Men när tiden helt uppenbart inte räcker till, och stressen biter hål i mina glädjeämnen, då är det dags att fundera vad som ryms i mitt liv, i min vardag.

Och bloggen ryms inte i mitt liv.

Just nu. Den kanske kommer tillbaka, i en annan skepnad, ett annat år. Kanske följer några sista kärlekstörstande inlägg på det här, eller annars blir det mitt sista.

Jag finns ju kvar, på insta, twitter, facebook och - det jag måste prioritera högst nu - i verkliga livet. Vi ses där. Puss!

18 augusti 2014

Kvinnor i reklam, del 3483739928487340

Jag rensar alla inboxar på oskrivna inlägg. Och hittar några gamla guldklimpar som bara måste få komma ut och lufta sig. Som den här, kort och enkelt om hur förjävligt illa det är inom reklamen.


 

24 juli 2014

Things need to change around here

Det finns bara en viss mängd tid, en viss mängd energi. Och så finns det en hel massa roligt/viktigt/obligatoriskt att göra. He djäll å prioriter. För intäkter måste matcha kostnader, input måste synka med output. Och nu, mina vänner, har vi ett uppenbart fall av missmatchning i räkenskaperna. Det finns inte lika mycket energi som aktiviteter.

Vi har lika delar framför och bakom oss av sjuveckorssemestern, och stress&vardag känns förvisso långt bort. Men upparbetad stress försvinner inte bara sådär, snarare tenderar tecknen att komma i efterhand.

Så jag måste ändra på saker och ting. Dra ner. Prioritera. Bloggen hänger löst, men än är inga beslut tagna. Vi får se hur det går med allt annat.

Med detta sagt checkar jag ut för lite fler heta dagar.

Puss

10 juli 2014

Det ska firas!

Ikväll tassar mina fötter åter på sofiehemsk mark. Skåne var skönsoft och fantastiskt på alla sätt, men Sofiehem alltså...

Jag har: oljat altanen. Klockan var 23.30, temperaturen 20 grader, humlorna surriga. Som vanligt i landet Norrland alltså.

Jag har också: klippt gräset, handlat, vattnat i rabatterna, städat kylen, tagit en drink med Emser. Och detta alltså sen jag landade i Ume kl 18.

Vi firar allt detta med en hejig låt som inte på något sätt har med saken att göra (och dessutom: vad har videon egentligen med låtinnehållet att göra?).

7 juli 2014

Vi plockar smultron längs vägens kant och trär sen upp dem på strån

Det bästa med Skåne är alla små obskyra/gulliga antik- och loppisställen, caféer och gårdsbutiker som poppar upp. Vi plockar dessa små smultron längs vägen och trär sen upp dem på de strån som blir till vår bukett av ljuva sommarminnen. 

(Och så sörjer jag lite att våra norrländska morsvarigheter inte har samma jämna flöde av besökare.)

Kulturmejan - café, galleri och byggnadsvårdsbutik

Kvarnen i Våxtorp - antikaffär

4 juli 2014

Nu ska jag leva livet

Nuförtin lägger jag mer tid på att radera spammail som kommer via bloggen än på att blogga. Ovärt.  

Här i Skåneland har jag ingen dator vid fingrarna, och mobilbloggande är trist/knepigt/oöverskådligt 

Det jag kan avslöja är att semesterns första fem dagar har avlöpt planenligt och i god stämning. Skåne levererar som alltid, och jag har inlett ett ambitiöst projekt kring Hur Man Ger Sina Barn Bra Självkänsla. Återkommer eventuellt med rapport, men just nu blir mina (kanske inte så idoga) försök hånade till max.  

Gott folk, nu lever vi livet! 

30 juni 2014

Unpresidented semesterentré

Det slogs rekord i år, vill jag lova. Yours truly hade när förra, den sista veckan innan semester, inleddes ett endaste litet möte inbokat och en kort lista av att-göran kvar. Att en rännil av förfrågningar och dörrknackningar halverade utrymmet för det efterlängtade strategiarbetet må ju vara hänt. 

När jag stängde dörren på fredag kl 15.14 låg endast tre mailkarameller i inboxen, för hantering post sommarlov. Skrivbordet hurrade frihet och det sköna jag-hann-allt la sig som en lugnande, våtvarm servett över ansiktet. 

Sommarlov, SOMMARLOOOOV!

16 juni 2014

Hammock sessions

Altanen är inte byggd, tja om man ska vara riktigt petig så är den inte helt färdigritad än. Men jag googlar hammockar tills det sprutar kuddludd ur öronen. Här hittade jag ett gäng sköna lirare till hammockar. Och här.

Kanske inte den här:















Men väl en sån här:


Eclectic Hammocks via Houzz

Eller en sån här:



12 juni 2014

Män tjänar (också) på jämställdhet

Igår sov jag närmare 11 timmar. Idag är jag uppe till 1. Man är väl flexibl.

Men så en annan grej, nu när jag betar av min långa sköna lista av bra länkar. Jag tycker nog att det pratas om det en del, att jämställdhet gynnar alla. Att jämställdhet inte är en kvinnofråga. Att män tjänar på jämställdhet (liksom kvinnor). Men det kan man kanske inte betona nog, så here goes för de ensamma, deprimerade männen där ute, aka de frånvarande papporna som hamnar efter "ingen" på Kamratlistans fråga över vem barnen pratar med om det där svåra.

Även om jag misstänker att jag inte har så många män som läser. Hälsa dom det här, hälsa.

#byttilleko är egentligen satansbilligt

Ni ska veta det att det ligger en lång rad inlägg i utkastlådan, med idel sprängstoff och intressantes. Där gör dom ju ingen nytta, samlar mest damm och blir daterade. Men så är det vetni, när livet händer.

Hur som, jag tänkte lite på det där med #byttilleko. När jag tycker att eko känns lite dyrt och vill knipa igen munnen och börsen så brukar jag tänka på hur satans (schäkta!) mycket pengar jag skulle lägga på att göra mitt barn friskt, om hen blev svårt sjuk (säg av för mycket kemikalier i mat). Satans mycket pengar. Och då känns det helt plötsligt sjukt mycket lättare att slänga dit en femma till per grej. Känns helbilligt, faktiskt. (Dessutom blir andras barn sjuka när de tvingas leva bland gifterna som används för att skrämma våra bananer och vindruvor lusfria.)

Här kan man också se en (kanske icke helt genomvetenskaplig) undersökning om att den ekologiska maten inte nödvändigtvis är så dyr.

9 juni 2014

KPL

Efter några tidsnupna och svajiga veckor kom så friden. Inte i form av helt sysslolös och semesternära, men av den typen som betecknar en skön men effektiv nedvarvning några veckor innan kroniskt solstolsläge. 

Det var som att vårdagjämningen kom idag. Dagar vinner över nätter. Ljuset säger hej i tunneln. Mer hopp än förtvivlan. Osv. 

Idag fick jag Koll På Läget. Jag kände Lugnet på jobbet, vann över några surdegar och åstadkom Förändring. Jag var sju minuter tidig till dagis och höll minen hela vägen hem fast Sigge ville blåsa maskrosfyrverkeri var tionde meter. Väl hemma presterade jag önskemat till barna (blodpudding) och en grön och näringsrik middag till oss. Det fanns sedan energi kvar i kroppen för att dra igång några barnpyssel. 

INTE NOG MED DETTA, jag städade bort i köket. OCH tvättade. OCH vek tvätt. OCH beställde mat från nätet. 

KPL, I think I love you. 


8 juni 2014

Personbästa, yes!

Jag tog just personbästa i att missbedöma en film utifrån trailern. 

Denna: http://youtu.be/LhmP8UYtipA sa inget (eller ok, inte mycket) om vilket halleluja till rasist/sexist/slapstickdravel som gömde sig bakom. 

One million ways to die from misjudging a trailer. 

7 juni 2014

Softwear

Framöver ska jag bara ha:

1 långklänning
2 haremsbyxor
3 onepiecar (både såna bekväma och såna snygga)

Soft is queen. 

Det är en lång väg tillbaka, Lego, men okej

Lego har en del att bevisa efter sitt direkt jämställdhetsfientliga försök (http://www.dn.se/kultur-noje/legomuren-mellan-pojkar-och-flickor/) att få fler flickor att leka med lego. Än har de långt kvar innan de hamnar på nån topplista i Lagreihus. 

Men låt oss konstatera att de härmed har börjat klättra: legogummor som sportar vetenskap. 






http://www.policymic.com/articles/90533/lego-is-launching-a-radical-new-figurine-after-an-online-campaign?utm_source=policymicFB&utm_medium=main&utm_campaign=social

5 juni 2014

Statustransaktion yeah!

Detta att människor använder kraften från att trycka ner någon annan för att framhäva sig själv, genom besserwissriga anklagelser av typen "föreläsningen innehöll inget jag inte hade kunnat googla fram" eller "hur kan de hävda att de kan det här, jag hade gjort det såå mycket bättre".

Jag blir oimponerad, avtänd och hämndlysten å de nedtrycktas vägnar. Vad blir du?

3 juni 2014

Hej då #blogg100

Man kan nog se det som att jag har hoppat av #blogg100-utmaningen nu. Det var roligt medan det varade, vi skiljs åt som vänner, osv. Eller roligt och roligt, nu i slutet blev det mest ett måste. När tusen och en aktiviteter och deadlines vill ha min uppis och energi helt för sig själv, så går det inte ihop. 

Jag lämnar en lite glipa öppen, kanske hittar jag den sista gnuttan lust i helgen och mörsar in de sista inläggen. 

God natt, alldeles för sent, igen. 

31 maj 2014

Altanlycka

Här ligger jag och planerar en altan. En pjutte jämfört med svägerskans 100 kvadratmeter pure happiness. Men lagom-stor för vårt plejs. 

Genast vill jag hitta konceptet och soffan. Jag tänker soft lounge, men inte fyrkantig korgsoffa. Jag tänker futon, med rena, raka, tunna ramar. Jag tänker kvalitet, men inte så jädra dyrt. 

Och på min altan skall denna lilla skönhet husera, och bringa oss lycka och livskvalitet. Japp, det är klart nu att Hikki flyttar in. 

Disclaimer: jag har jobbat en del med Hikki, men ska köpa ett badkar som vanligt. 




27 maj 2014

Din blogg, min terapi

Vi känner varann via jobbet, har lunchat nån gång och brukar cropswopa med varann - hon får äpplen och jag får gyllene kantareller. Hon är en vass som rackarn med orden, att lägga dem i en fyndig och intressant stapel. På Facebook har hon dessutom en tokigrolig sidekick, deras battlande blir till en festlig show mitt på en onsdag. Hon heter Sara. Hon har tre barn. Hennes man lever inte längre.

Jag har sagt till mig själv att jag inte ska läsa hennes blogg, där hon skriver om det fruktansvärda, otänkbara, avgrundsdjupa. Men jag gör det ändå, trots att jag gråter mig skrovlig och rödsprängd. Trots att hennes barn heter samma som mitt. Trots att jag och döden har ett obekvämt, rent av olustigt förhållande till varann. Trots att läsandet sätter oönskade tankar i galopp.

Ty Sara skriver så innerligt, så insiktsfullt, så gripande. Och kanske är det en del av min försoning med döden (som egentligen inte tagit ifrån mig någon som inte dog som gammal). Kanske hjälper det mig att förstå att livet kan fortsätta, även om jag (god forbid) skulle förlora en älskling. Kanske, Sara, blir din blogg och din styrka min terapi.

26 maj 2014

En liten björkkvist, minsann

Att välja halsband brukar inte vara min grej. Men nu, serrdu har det dykt upp en liten favvo. Umeåentreprenören Johanna N

Jag tänker att den här lilla björkkvisten skulle pryda min gladpunkt alldeles tjuseligen.  


obs: fortfarande inte bloggmutad, om nån nu undrar.

25 maj 2014

En fridag i Stockholm är inte en vardag i Stockholm

Ibland kan en förledas att tro, att en barnfri dag i Stockholms innerstad är representativ för ett liv i Stockholm. Det här att strosa omkring på Söder på en ledig och solig dag, från ett skönt häng med saknade kompisar till ett annat, med pitstops i hipstermeckats små karameller till butiker och restauranger (tex Pärlan, Hipp och Hjördis). Det är sol, soft och sött. Det ger mersmak.

Men alla dagar är inte som den vi hade i fredags. Det finns vardag i Stockholm också, har jag hört. Med stressiga dagishämtningar och inställda tåg och bilköer och människor som inte orkar vara trevliga i tunnelbanan, för det är ingen annan heller. 

Det är enkelt att förälska sig i någon som visar sig från sin bästa sida, med solglittrande ögon, förförisk mat och löften om mer, vackrare, bättre. Men den sexigaste är inte den bästa livskamraten.

Så Ume-åh, det är fortfarande du och jag. 


24 maj 2014

Stockholm Stockholm, stad i världen

Stockholm visar sig indeed från sin bästa sida. Så pass intressant och förförisk att jag försummar mitt bloggande. Jag återkommer med en utförligare rapport.

Puss! 



22 maj 2014

Min blogg är min borg

I tider av bloggbubblor och -kriser kan det behövas en bloggutmaning för att väcka den sömniga bloggarskaran.

Senaste veckorna har väl inte varit min alltime high, men det fina är att jag skriver. För bloggn har blivit min tillflyktsort för halvhemliga tankar, storsvulstiga planer och ideologiska kriser. En dagbok med fönster öppna mot världen. 

Bloggen är på samma gång argumentationsskola, skrivläger, teknikträning och - extern hårddisk (som stärker mitt ganska så taskiga minne). 

Jag älskar dig, bloggen, men du är jädrigt jobbig. Lite som ett gulligt yet pain-in-the-ass-igt syskon. 

Här kommer jag, som en raket

Snart landar jag på nån planet
Jag kanske ser mig runt
Pratar med nån
För jag är bra på språk
Kan nästan allt

Och har dom någon god mat
Stannar jag nog kvar ett litet tag

Här kommer jag som en raket
Jag susar fram mot oändlighet
Stjärnorna som blinkar där
Ingen vet vart denna resa bär.

Hey här är jag
Jag har det bra
Är mitt i min bästa dröm
Så väck mig inte än

Här kommer jag
Som en raket
Har ingen tid
För tråkighet

Här uppe står ju tiden still
Du kan göra nästan vad du vill



Bröderna Lindgren är så geni, så geni. Den här låten är ju precis jag, precis nu. För jag är bra på språk, är på väg till en annan planet - och har definitivt ingen tid för tråkighet.

21 maj 2014

Godispåsar vi minns

På serien godispåsar vi minns har vi nu kommit fram till good old Godisvågen och den alltid lika gladfärgade retropåsen. And that's all I have to say about that.




20 maj 2014

Fler recensioner i serieformat till folket, yeah!

Kanske att den här #blogg100-utmaningen håller på att utmana den här bloggen till döds. Så kan det kännas lite i min ovilja att prestera något av värde, av längd.

Men än hänger vi i, ni och jag, och än finns det bra/roliga/intressanta/viktiga saker att rapportera om. Som den här (gamla) recensionen i serieformat - känner ni som jag att 'fler recensioner i serieformat till folket, yeah!'? Den här handlar dessutom om ett mig närstående ämne.


19 maj 2014

Skithögar!

Ibland är det som att de olika stresshärdarna lägger sig i en hög och bara surar och jävlas. Jag (du?) har varit där förr.

Det är jobbet och bloggen; huset som har imploderat och spritt ut klädesplagg och leksaker och lektyr i irriterande högar; två styck slemsäckar i höftnivå som har varit på dåligt humör sen oktober; vikten av hälsa, lämplig vikt och snygghet; kvantitetstidn och kvalitetstidn till barna; politikerna och storföretagen som bygger en skitvärld för våra barn.

Fint då, att jag får ta en halv timeout från verkliga världen i ca 16 timmar och skåda navel och ignorera dessa skitstresshögar. För när man dissar dom en stund så blir dom stötta i kanten och vill gå hem.


18 maj 2014

Haremsbyxor, I think I love you

Idag, på första fotbollsmatchen med storbarnet (buhu så gulligt), föll jag i diskussion med en annan förälder om det ursmarta och supersköna med haremsbyxor. Varför har man (=jag) ens obekväma tajta bracker? 

Mina gamla haremsbyxor är bara en grå skugga av sitt forna svarta jag, så det är dags för uppgradering. Ett par plain svarta, baggy och denna påfågelsskönhet till byxa. Så får det bli. 














17 maj 2014

Vi kan inte vänta 100 år till

Det här tycker jag sammanfattar varför individualiserad föräldraförsäkring är en bra grej.
"Om vi vill att vårt samhälle på riktigt ska bli mer jämställt kan vi inte vänta 100 år till. Vi kan inte ha regelsystem och lagar som förstärker ojämställda strukturer. Folk som inte vill dela föräldraledigheten ska naturligtvis ha den valfriheten, men staten ska inte bekosta och belöna det beteendet."
Fast läs hela inlägget ändå, det är bra rakt igenom.

16 maj 2014

Orka!

Ork, snork liksom. 

Så det får bli en göllig bild på han som jobbar och de som tittar på. 


15 maj 2014

-

  _ _
   V

Mvh
totalt tom i hövvene

14 maj 2014

Från 100 till nära 0

Om jobbet var klafsa bajs och bestiga ett tornande berg igår, så är det en ljuv sommarkväll med fina kompisar som befolkar vår altan idag.

Från 100 till nära 0, baby, från 100 till lagom.

13 maj 2014

Min arbetsdag

Låt mig illustrera min arbetsdag. 

En vandring uppför ett brant jävla berg, med nån annans kängor, för små, för stora, passar inte alls. Stenar som inte vill mig väl; regn och jävulskap; naturlagarna som motsträviga motarbetare längs vägen. Men plötsligt: är det inte en liten nedförsbacke jag ser?

eller

En jädra trampande i bajs (det får bli kobajs, för människobajs vore rent för äckligt). I och för sig med vadarstövlarna på, men helvetes vad det tjaskar i den brunsörjiga grytan. Och fast jag trampar framåt kommer jag inte närmare kanten. Känsla av förrädisk myr över hela skiten - ska mitt gungande golv av avföring hålla? Och så sermanpå: fast bajs under fötterna, långsamt makande framåt. 

Allt stret framåt, plötsligt ger det utdelning. Jag ser ljuset! 





Bröllopsschlager

Ja käre bror (och svägerska)! Nu har jag listat ut vad din fråga handlar om - du vill att jag ska sjunga och dansa på ert bröllop. Och självklart, man ställer väl upp för brollan. Jag har riggat lite attiraljer, och så tänkte jag klämma i med några schlagerkavalkader (all inclusive med klädombyten, mystisk dans och tonhöjning). Det tror jag blir helsweet.

Yes?

12 maj 2014

Allt kommer inte till den som längtar

Idag har jag två saker att meddela: 
 
1. Allt kommer inte till den som längtar. Min andra törnrosasovande blogg kommer inte att vakna upp igen. På grund av många saker, men främst tid. Ni kommer ju att kunna glutta på mina barn även på den här bloggen.
2. Min dotter är en häxa, styled by the makeup artist formerly known as Emser.

11 maj 2014

Ni kränker mitt luftrum

Igår: klackarna i taket och (lagom) mycket innanför västen. Pizzaslajsar och genomskinliga drinkar och sjuttitalshits i en skön cocktail. 

Sen ut på lokal, gubevars. Det händer inte ofta att mina ballerinatår får sväva över ett dansgolv. 

Och så det oundvikliga: folk (läs: män) som inte respekterar 'this is my dancespace, this is your dancespace'. Som om det vore en mänsklig rättighet att bryta in i ett vårt samtal för ett "ursäkta, jag tyckte ni såg så snygga ut" eller greppa min handled för att tvinga till sig en pratstund. 

Ni kränker mitt luftrum. Sluta med det. 

10 maj 2014

“Vi lever i en ojämställd relation, för vi lever i ett ojämställt samhälle.”

Vi lever inte helt jämställt, men vi jobbar på det. Jag tar inte på mig hela skulden, långt ifrån. Nog har jag en del kvar att göra. Jag kämpar med det, att jag måste släppa på min kontroll för att släppa in honom; att ge utrymme; backa undan; lita på att det blir bra (om än annorlunda).

Men en stor del av arbetet ligger hos honom. För att jag ska kunna ta ett bakåtlutat steg ut ur initiativtagandet, hållakollandet - så måste han luta sig framåt och ta mer ansvar.

Och nånstans handlar det om att säga det som det är: “Vi lever i en ojämställd relation, för vi lever i ett ojämställt samhälle.”

9 maj 2014

Schyst!

Den här lilla pappersprodukten är allt annat än hyllvärmarstoff. Det är en förtjusande samling enkla tips på hur man kan kommunicera/maila/fota/presentera så att kan känna sig träffade, tilltalade och inkluderade. Det behövs inte så mycket. Det ger desto mer.

Kan du ändra nåt?


 

8 maj 2014

Nån gång ska ju vara den första

Idag: två tunga prestationer, de första i sitt slag i mitt liv.

1. Cyklade till flygplatsen. Det tog pjuttiga sju minuter. 

2. Pruttade på utbildning, bland 14 helt okända människor. Inte en så där smygande pffuit, utan en riktig prr-u-u-utt. 

Så nu kan jag gå vidare i livet. 

7 maj 2014

Polletter som trillar ner

Jag hade levt med hållbarhetsmannen i tolv år innan poletterna började jobba. Det här är ju tankar som cirkulerat på övervåningen tidigare, men först nu har jag kommit till slutsatsen att jag - och du och andra - måste lägga in en ordentlig insats för att det ska bli nån himla bot och bättring. Jag har lång väg till ms Perfect, jag förstår det, men om jag knatar på kanske jag tar mig, oss över ett litet krön.

Insikter:
  • Jag, vi ställer till det för mina, våra barn
  • Företag måste ta ansvar för det samhälle de vill verka och växa i
  • Det är sjukt att jag kan ge mina barn julklappar när det finns barn som svälter ihjäl 
  • Vilken framtid är det tillväxten ska bidra till?
  • Jag vill jobba för företag och organisationer som har förstått att det är lämpligt och mänskligt och en fucking självklarhet att ta ansvar
  • Vi matar naturen och oss själva med gift, jo gift #byttilleko
  • ... to be completed

Länge leve ja

Den bästa policyn i vår relation är att vi alltid säger ja när nån vill hitta på nåt äventyr. Litet eller stort. Afterwork, resor eller träning. 

Såklart finns det nej och begränsningar, pga pengar, tid med familjen eller trötthet. Men undantagen är få. 

Nu till exempel sitter jag och dricker vin hos Lotta, och Johan och kidsen sover hos ma och pa. 

Länge leve ja-policyn. 

6 maj 2014

I am a woman of constant change

Jag trodde att jag skulle sluta älska förändringar. Det händer väl nån gång nu, typ, i medelåldern? Gamla hundar som sitter, osv. Men närå, jag matar både nya beteenden och attityder. Jag kanske skulle skriva en bok om min transformation. Jag kunde lite kafkaaktigt kalla den Die Verwandlung, och första meningen skulle kunna bli:

"När Jessika Lagrelius vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar, fann hon sig liggande i sängen, förvandlad till en jättelik mobiltelefon."

Eller så inte, jag vet inte än. Men i alla fall är jag en ny, och lite bättre människa, för jag... 
ska lämna mobilen utanför sovrummet.
kör nästan inte bil alls nuförtin.
slutade med papperskalender fast jag inte ville. Och det gick bra.
handlar ekologiskt så ini.
cyklar dit jag ska. Med hjälm på huvet. 

Man är väl förändringsbenägen, jojo. *rullar överläppen inåt och fäster den mot tänderna* *suger in ljud norrlandsstajl* 


5 maj 2014

Jag är relationsmiljonär

Jag är rik, ty jag är begåvad med och omringad av kloka, omtänksamma personer som hjälper mig att växa. Kalla mig relationsmiljonär, ty jag har: 
... en man som kompletterar, utmanar och lugnar mig, inspirerar mig med sin altruism
... barn som bryr sig om andra, som älskar mig från Tandiland till Schina
... kärleksfulla föräldrar som tror på mig, en mamma som fångar upp mig när jag krisar, en hel familj som finns när jag vill
... kompisar som frågar hur jag mår, ger perspektiv och peppar igång
... kollegor som ger mig utrymme, beröm, respekt, kunskaper

Tack för allt det kloka och varma, hörrni. Det är skönt och gott att vara rik på relationer. 

    Ikväll körde vi vad ska jag bli när jag blir stor, fas 2

4 maj 2014

Jag är en liggande, rytmisk duva

Idag har jag varit på Organic bodywork för andra gången i mitt liv. Ett halleluja av rörlighets- och stabilitetsträning, utan att vara gäsptråkigt som yoga. Pump tog ett år att börja gilla, andra gången med 40 minuter bodywork kändes som 25. Funktionellt så det förslår. Min rörliga, yet stela bröstrygg ropar hurra. Bålen säger ingenting, är ba helspännig. Magmusklerna håller andan och jobbar planka.

Hon har sagt det, min sjukgymnast, att det finns hopp för min låsningsbenägna rygg. Om jag skärper till min vardagshållning (t ex växlar sitta/stå på jobbet) och tränar funktionellt (t ex det här eller Marias Core control) och styrka.

Men alltså: rörelsen "liggande, rytmisk duva". Den får jag nog suga på, både exakt hur ryggen ska rullas rytmiskt och varför den heter så.


Ja jo, typ sådär ser jag ut. 

Love you aprilväder

Hurra för aprilväder (i maj)! Hagel (eller om det nu är kornsnö, det ska visst vara en jävla skillnad, menar Johan) inbjuder inte till utomhusstök, så jag får vara inne, elda som den kaminkvinna jag är, lyssna på Janis och städa i mitt liv och i mitt hus.

Sköna söndag!

3 maj 2014

Vad är det för samhälle vi vill leva i?

Härom kvällen såg jag Dokument inifrån: Politiker utan mål. Jag som i vanliga fall är ganska ointresserad och hence oinsatt i politiska sakfrågor (jag röstar på principer) tände till på den nätta frågeställningen 'vad är det för samhälle vi vill leva i?' (ett mig närstående tema these days) och såg klart programmet till efter midnatt.

Min kortversion/tolkning (eller ännu hellre: se programmet):

Förritin: reformförslag sträckte sig decennier framåt. I början av 1900-talet drog tex sossarna upp visioner och åtgärder för kommande sekel: allmän rösträtt (check!), avskaffa statskyrkan (check!) etc. Fattig-Sverige växte upp till ett välfärdsland på tre generationer.

Idag: kortsiktiga kampanjer av röstfiskekaraktär (jfr: kvartalsekonomi) styr landet framåt - snarare än en långsiktig, gemensam vision om hur vi vill leva. Reinfeld och Löfven vill? kan? vågar? inte visa upp konkreta, långsiktiga framtidstankar. Vilket samhälle vi vill bygga?

Hotet: politikerna (och media) verkar enas om att det är den ökande andelen äldre. Men, enligt de (andra) intervjuade har köttbergshotet utmålats som mycket större än vad det verkligen är. Tillväxten är större än utgiftsökningarna. 65-plussarna har ökat i antal i 100 år redan (utan större problem) och 2050 planar ökningskurvan ut. Vi kan bibehålla skatte- och utgiftsregler, utan att behöva sänka standarden och jobba mer, menar en tjänsteman på finansdepartementet.

Och oavsett hur hotande hotet verkligen är: "Hur väl fungerar folkstyret när debatten om en sån sak som när vi ska tillåtas gå i pension grundar sig på en föreställning om vad som är nödvändiga anpassningar till ett upplevt hot snarare än på tankar om hur vi egentligen vill leva och arbeta i framtiden?"

Under 100 år har vi längtat efter att jobba mindre. Nu hotar höjd pensionsålder, och 6 timmars arbetsdag är inte att tala om. "Lika självklart som det var då att vi skulle jobba mindre i framtiden, lika självklart verkar det nu att vi ska jobba mer." Vi behöver stark, evig tillväxt (amen) - för annars kommer globala konkurrensen och tar oss. 'Mycket vill ha mer' och ständig uppåtsträvan har blivit så självklara strategier att vi har glömt vad mormor och farfar drömde om och jobbade för. Absolut, tillväxt ger utrymme att göra livet bättre för fler. Visst, vi måste stå oss i den globala konkurrensen. Men när är det nog? När är vi nöjda?

"Den utopiska framtidsbilden av ständigt ökande ledighet har ersatts av en dystopisk framtidsbild av en framtida välfärd i kris som kräver att vi alla hugger i."

Motiverande framtidsbild, verkligen.

2 maj 2014

I'll be your Emmylou and I'll be your June

Kanske är jag en country type of girl, en dixie chick. De Stora Pilarna i livet har kanske inte visat sig från sin tydligaste sida. Snarare har musiken närmat sig ett försiktigt steg i sidled i taget. Den som har tips på bra countrymusik lämnar dessa lämpligen i förslagslådan (aka kommentarsfältet), tackarr!





1 maj 2014

Är väl inte hur hållbarhetspräktig som helst

För att balansera mitt förra hållbarhetspräktiga inlägg kommer här nu ett konsumtionshetsigt tips om barnkläder (på rea).

Jag klickade lite här och där, och plötsligt hade jag en varukorg med fräsiga barnkläder till ett värde av 3000 riksdaler. Det tyckte ingen vaken vuxen var rimligt, så jag skippade det mesta. Den andra vuxna tyckte att jag skulle skippa allt pga konsumtionshets och att barna har alla kläder de behöver, men jag åberopade framtiden och framförhållning osv. Och beställde en rosa leopardtröja till lilla stora systerdottern.

Förresten: jag är nog lite kär i mini rodini pga apcoola mönster och ekologiska material.





30 april 2014

Hållbart + kommunikation = yes

Jag ska på kurs till veckan och är omåttligt och orimligt peppad.

Hållbar kommunikation, alltså hållbart + kommunikation, alltså precis det jag vill jobba med.


29 april 2014

Jag är en show- och en dansman

Idag är det tomt på tid, så det blir bara en liten show med den här lilla dansmannen. 

Inte så bara. 






28 april 2014

Medelsvensson bland världens rikaste tre procent

Jag gormade ju häromsistens över att de 85 rikaste i världen tjänar mer än de 3,5 miljarder fattigaste. Okej, kolla det här: den som har en svensk medellön (343 200 kr/år, 28 600 kr/mån) är bland världens rikaste tre procent. Och även om vi kan behöva räkna med en viss felmarginal (pga att resultatet justeras utifrån köpkraft i ett givet land) så ger det en mängd tankar som är svåra att umgås med. Som gör det lättare att sluta gnälla över yttiga pyttiga ilandsproblem. Som gör det än mer angeläget att ge bort en del av vårt överflöd. 

"So how does a person live on $762 a year. They don't have: electricity, appliances, lights, heat, running water, a bathroom, a telephone, a bed, a car, a radio, a computer, CDs. Almost 100 percent of their income goes towards a meager amount of basic food to remain alive. They would be lucky to get a few pieces of clothing and a bit of medicine. That’s it."







27 april 2014

Diss, miss och kiss

Igår var första gången jag missade ett #blogg100-inlägg. Eller mja, jag har nog slirat på ett par minuter och ibland misslyckats med publiceringen. Men igår: totaldiss. Man låter sig väl inte styras helt av ett litet blogginitiativ, vavava?

(Nä, jag glömde skriva klart.) Det var hur som helst ganska skönt att krypa ner under täcket strax efter 10. Ty tidig purrning, flyttstädning och 59 mil med tre kisspauser stod på agendan. Och eftersom jag är familjens chaufför + mån om att inte krocka/krascha satt det fint med en niotimmars.

Nu: microladdning och dusch inför icke så mastig tredagarsvecka.

Fridens liljor.

26 april 2014

Från köttbulle till skogsåkare på en dag

Från en dag till den andra gick Sigge från svårbromsad (pga kunde inte ploga) till unstopppable (åkte svart och hoppade). Köttbullen rätade ut sig till en ståtlig spagetti. De där magiska dagarna infann sig, när familjen Lagrelius åkte skidor tillsammans, på det där avslappnade, skrattiga filmsättet. 

Well, vi fick i alla fall några åk innan onghopen i 10 fall av 10 valde skogsspår framför att slajda smörbackar med mamman. Det handlar ju bara om en väldigt kort sträcka av tid innan de knäcker mig på tekniken. Och snart gör dom väl såna därninga kullerbyttor i luften, typ backflips, spins, tweaks och grabs (ja, jag fick googla allt utom backflip...).







25 april 2014

Eko-rren

Har vi pratat om Ekorrens ekologiska? Om ja, så är det bra att jag påminner. Om nej, jamen då så: 

Det här är alltså genomeko + mycket gott på samma gång. Det finns lite olika varianter, jag gillar de här gummigrejerna bäst, med ekologiska (såklart) och naturliga smaker, typ fläder, lakritsrot och mango.  

Köprekommendation by J Lagrelius. 

23 april 2014

Den där tiden som alltid saknas

En dag ska jag jobba sex timmar. Eller sju. Mindre i alla fall. För att få den där extratiden till barnen, mannen, mig själv, träningen, projekten, trädgården, huset - ja det jag vill lägga min tid på. 

Om du inte såg De obekväma - avsnittet med politikern, inspiratören, åskktsmaskinen Clara Lidström - gör't. 

Sen kan vi diskutera i smågrupper om vi unbedingt måste maxa eller om det går att skära ner storleken på utgiftspaketet. För att få lite mer av den tid som alltid saknas. 

Symaskinsrejs

Det tog oss några år innan vi slog till, men nu: från 0 till 100 på några minuter. En liten symaskinsgoogling gav oss denna retrorackare, och vi tog den typ osedd. 

Här ska sys! 



Regenterna i Ramundberget

Sixten är kingen i lillRamis. Hans ett barn stora fanclub wowar när han stud-studsar i lilla hoppet. Nerför med dödsförakt, sen greppar han knappliften typ enhands.

Alma regerar smörbackarna och åker svart med pappan. Hon kryssar smånynnandes och storleendes nerför snölägdorna med armar i luften och glittriga ögon.

Och visst blir det tårögt när barna behärskar de många musklernas samspel som summeras till att åka slalom. Så mycket som ska synkas, så mycket ork, mod och lust som ska till. 

Mvh
stolt, skrytig slalommamma


    ... hopp! 

22 april 2014

Fjällen tar och ger

Idag orkar jag bara med ett tvåbildersinlägg, som får representera hur mycket energi fjälluften ger (A), och hur trött man kan bli (S). 

Puss då. 


Mönsterbarn. 


Tröttbarn. 


21 april 2014

Smörigt och snöigt

Solen skiner på våra näsor, snön leker runt skidorna som valpiga vårvågor och barna åker skidor som miniPärson och miniStenmark.

Ramis har ny sittlift som tar mig direkt upp till mina smörigaste backar. Restaurang Tusen, som måste vara världens snyggaste topprestaurang (eller motbevisa!) serverar dyr men ljuvlig varm choklad. 

Smörigt liv. 


20 april 2014

Bästpresenterna

Mitt barn har jobbat sig svettig för att få mina presenter klara. Svartrosa brosch, I ❤ Skellefteå AIK + Sverige och dubbel❤ (Johan gjorde Jessikaskylten och den dansande kycklingen fick jag av Melle). Dessutom hade hon skrivit och illustrerat ett spel. 

För vart och ett av paketen blev jag grinfärdig, först för hennes svårdolda iver inför varje öppning och sen för det lilla meddelandet som prydde varje paket: Grattis på födelsedagen. Vi älskar dig. med småspretiga bokstäver. 


Tavlor och örhängen och dito presenter i all ära, men det här är mina två bästa presenter ever (stjärnstopp). 


19 april 2014

Fotoflykt

Jag vill flytta in hos den här mamman och hennes söner och deras djur.

Hej då!
(fast nu far jag/vi bara till fjällen)

(tack Emser för tipset!)


Välkommen vackra trettioåtta!

Min trettioåttonde födelsedag blev en vacker historia. Arla inledning: två rätt så peppade kids och deras pappa väckte mig med tre tjuvstarter på jamåhonleva, mangosmoothie och liten presentbuffé. Vår lilla bonusfamilj kk:arna kom förbi med deluxetårta och stuglitteratur. 

Iförd flätor av min frisörEmser och sjal från min stylistAnnica drog jag iväg på äventyr med mitt gäng. I Övik dubbelladdade vi med hamburgare och lelle påsen från storstorgodisaffärn. 

Samtliga i familjen åt en alltför stor mängd godis + för sent, så middan blev ett enda tryckande av mat ner i mage som redan var överfull. Stay classy. Vi avslutade med en soft bastu på rummet (!) och filosoferande över ett upptänt Sünsvall. 

Kyssen, alltså presenten, fick stanna hemma. 

Puss och gonatt!




18 april 2014

Vita kränkta män

Jag läser hustruns replik igen och igen och igen. Och skrattar, vrider mig. En näthatare, modell vit kränkt man, skulle anklaga mig för att sparka på den som ligger. För Lars lyfter ju ba en heelt rimlig fråga, och hans hustru är uppenbarligen "femenist". Och visst, Lars är mild i sammanhanget - han är en av de mindre kränkta männen i Vita kränkta män av Kawa Zolfagary. Boken bygger på Facebooksidan med samma namn, som upphovspersonerna, efter kränkningar, hot och personpåhopp av - just det - de vita kränkta männen, tvingades stänga.



















Jag är hopplöst sist på den här bollen, ALLA andra har läst de här Facebook-inläggen för typ tusen år sen. Om du är lika hopplöst sist och mot förmodan inte läst inläggen eller boken, och om du tror att det här med näthatet är liite överdrivet, bör du läsa denna bok (du kan låna den när J läst klart). Det är ömsom komiskt, ömsom tragiskt på ett tappar-allt-jävla-hopp-om-mänskligheten-totalt-sätt.

Att de som vräker sig på toppen av närings(livs)kedjan inte förstår hur stor mängd privilegier de besitter. Att de uppbådar mängder av energi för att bevisa detta/gnälla/leka syndomenstecken/hota och hata feminister/homosexuella/invandrare. De verkar se sig utföra en tung och viktig uppgift här i livet. Maria Sveland i förordet:
"Hur har de tid? Min vän Carin kallar det för mäns frivilligarbete. Medan kvinnor lägger ner tid och energi diverse välgörenhetsprojekt som Röda korset och Stadsmissionen så tycks de här männen använda motsvarande tid till att frivilligarbeta som hatare på bloggar och i kommentarstrådarna på Flashback och inte minst genom att maila anonyma hot- och hatmail."

17 april 2014

Äggrullat var det här!

Man vet att påsken blir bra när den kickar igång 
med varma vänner, kall mat och ett parti äggrullning. 

Vi är nu lediga i 10 dagar, och det ska bli så jädra gött!
Jag hann allt klart på djåbet, 
och testar nu för första gången att stänga av mailen i mobilen. 
Annars är jag en tjuvmailläsare av rang. 
Den här gången ska jag stänga av helt. 
Nåja, minus ett korr som jag måste göra på en broschyr... 

God och glad påsk, gänget!

16 april 2014

Jag ska köpa tid för alla pengarna och flyga ut över ängarna

Tre saker kan jag känna om gårdagens inlägg.
  1. Det blev en del bajs. 
  2. Humöret var tydligen inte på topp.
  3. Jag vet inte jag hur det blev med den röda tråden där jag försökte väva samman bajs och inlägg. 
Men nu lämnar jag det bakom mig och hostar upp några tankar om tid (tio faktiskt). 
  1. Jag har för lite tid. 
  2. Jag sover bort en del av min tid. 
  3. Jag önskar att jag hade mer tid. 
  4. Tiden går fort.
  5. Jag vill ge mina barn mer tid. 
  6. Jag vill ha tid för mig själv, sk egentid.
  7. Jag skulle vilja ha mer tid med Johan. 
  8. Jag har ständigt saker på min att-göra-lista hemma.
  9. Jag borde jobba lite mindre, det vore det rimligaste. 
  10. Jag ska köpa tid för alla pengarna. Och flyga ut över ängarna. 
Clara har läst en intervju med Jessica Almenäs (hade kunnat vara Jessika Lagrelius) som vill ha mer tid, och "Tänk om man kunde köpa tid. Jag hade lagt så mycket pengar på det”. Clara mosar Jessicas resonemang som en banan: "Feltänket är bara när Jessica påstår att det inte går att köpa tid. För det är klart att vi kan köpa tid!" [...] "Det enklaste och snabbaste sättet att köpa tid är nämligen att gå ner i arbetstid."

Hon har ju rätt. Så smutt det skulle vara med kortare arbetsdagar. Eller en ledig fredag med hela familjen. Vilken ork, vilken energi, vilken glädje! Jag har jobbat 85 %, och skulle säkert få igenom det även nu. Men jag gör det inte. För att jag vill jobba, jag tycker det är roligt att jobba, men jag blir trött och stressad av att jobba? Det är så knaskork.

Varför funderar jag inte över hur lite vi kan klara oss på – istället för hur maxat jag vill leva? (by Clara) - det ska fasen bli mitt motto.

Nu ska jag däremot maxa sömnen istället för att fundera på hur lite jag kan klara mig på.

Hörsi!

15 april 2014

Bajsinlägg och inläggsbajs

Ibland måste en bajsa ur sig ett inlägg med noll mängd idéer om vad inlägget skall innehålla. Så är det att 100-blogga. Sånt är livet, ibland måste en improvisera.

Här kanske det ändå passar att jag nämner mitt svikande hopp för mänskligheten. De kommersiella krafterna som flyttar in i vårt sociala umgänge (läs: facebook), tar över vår stad och bestämmer vilka ord som får tas upp i en nyordslista. Män som våldtar, nej förlåt idkar samlag, på basis av att nej absolut kan tolkas som jomenvisst. Folk som klappar ihop för att jobbet, pressen, vardagen, dammråttorna, dagishämtningen, otillräckligheten äter upp dom, in-i-från. Att vi förtränger och skojar bort klimatkrisen.

Och? tänker du, det vet vi väl sen gammalt? Jomen kriserna har fött mig på nytt, och visst har det blivit värre?, möjligtvis flippar jag för att jag går på stressmode den här veckan.

Kanske det här inläggsbajsandet ändå kan ta mig framåt i mina funderingar och försök. Kanske är ett bajsinlägg ändå något värt.

14 april 2014

Min (vinst)lott i den stora dragningen som är livet

Vit (rik) heteroman ligger på topp i världshackordningen. Att min (din?) lott i den stora dragningen som är livet är en rasande tursam historia är något för oss att tänka på, en fördel att använda för att hjälpa andra som inte har samma privilegier.

Så, hur privilegierad är du? Gör testet (lite USA-anpassat, men ger bra fingervisning).


Jag fick 65 av 100, med motiveringen:
You’re quite privileged. You’ve had a few struggles, but overall your life has been far easier than most. This is not a bad thing, nor is it something to be ashamed of. But you should be aware of your advantages and work to help others who don’t have them.


 

13 april 2014

Låt mig presentera: bilvikarien

Vi fortsätter fantisera om vår bilfria framtid. Det här är en älskling som kan ersätta Fårrden. Notera monogrammet framtill: JL. Ni fattar, vårt namn står på den redan! 

(fast det blir nog en billigare variant, utan bokstäver tyvärr)

12 april 2014

Välkommen vardag!

Vi lajvar tiden utan barn som om det inte fanns en dag nästa vecka när allt återgår till lämningar och vardagsmiddagar. 

... skrev jag på en instagrambild från Wien (jo, så mäktig har jag blivit att det är ok att jag citerar mig själv). 

Tillbaka till vardagen. Det låter ju ohemult trist. Och visst, det känns onekligen rätt lite partaj en torsdag morgon när ögonen leker grustag och sängen vägrar släppa taget om ens kropp. 

Men faktum är att jag ändå gillar vår vardag (minus mornarna). Det gäller att lyxa till det, med kyrkis, spontanmiddagar  med kompisar mittiveckan och lite förlösande träning. 

Funnes inte vardag vore äventyret mindre av en kick. 

Eller försöker jag lura mig själv nu..?

    På middag och badtunnebad hos 
    denna gröna drottning. 



Välkommen hem!

En icke obetydlig fördel med att resa iväg utan barn var återkomsten. Det är inte så ofta vi får möjlighet att sakna varann, sådär alldeles innerligt. Ett uppdämt krambehov, tiotals "jag älskar dig från tandiland och till schina" (Sixtens mått på gränslös kärlek) och många äventyr att berätta om för varann. 

Under veckan har vi ätit skön frukost tillsammans, skrattat mycket, myst ihop och haft det där tålamodet som inte annars finns i överflöd en vardag mitt i terminen. 

En omstart, fuelled by äventyr på tumanhand x2, som verkligen verkligen gör gott i en småbarnsfamilj. 




11 april 2014

I wonder

Om ni träffar på mig nynnandes är sannolikheten mycket hög att det är denna softa låt som spelas i mitt huvud.

Lyssna, njut.


10 april 2014

#blogg100 för tu och sju

Trots att magkänslan sa: he komm aldrig deill å gå! så går det som en paso doble, det här med att superblogga ett inlägg om dan. Väntelistan på inlägg är lång, bara det att det kan ta en stund att få ner ett skönt/snyggt/vettigt/coolt/spännande inlägg.

Inspirationen har runnit till, och inläggsdugligt material kommer från höger och vänster. Och när tiden/fantasin inte finns går det lätt att trycka in en bild från insta och vardagsreflektera lite. Push och pepp, inte press.

Nu snackar vi förvisso bara dag 42 av 100, men jag känner att jag har det i mig att köra 2 månader till.



9 april 2014

Skit i den där jädra magkänslan

Våren är intervjusäsong på jobbet. Vi träffar häftiga, helpeppade studenter som vill bli sommarentreprenör och testa på livet som företagare. Jag kan se ett mönster: tjejerna är skarpa, men osäkra på sin kompetens. Killarna har samma kompetenser på papperet, men är något större i orden, säkrare på sin sak.

Jag är där och tassar själv. Jag vet att jag är bra. Men ibland faller jag igenom, och misstror mitt eget och andras omdöme om mina prestationer och min kompetens. Notera på en särskilt stor postit-lapp, mental, fysisk eller digital sådan, att dylikt beteende och tankemönster inte nödvändigtvis leder mig, oss framåt, varken i vår karriär eller i vår personliga utveckling. Och bör således undvikas.

Lina Thomsgård har läst halva Kahnemanns Tänka snabbt och långsamt. Hon konstaterar att den ena delen av vårt inre beslutsstödssystem (Kahnemanns System 1) är en konservativ, rätt sunkig magkänsla, eftersom den älskar att följa kända mönster (läs: stereotyper) och ta (lite väl) snabba beslut. Den här magkänslan borde vi alltså inte anförtro så en så viktig grej som att bedöma vår egen kompetens.

Alltså, så fort din/min fega magkänsla försöker komma till tals med något av följande gensvar:
ALDRIG I LIVET, ÄR DU GALEN?!Sku'nte tro det, jag skulle göra bort mig.Nope, vågar inte. Nån annan skulle säkert göra det bättre. 
... så ska du/jag brotta ner den och blixtsnabbt hojta: JA, JAG GÖR DET!




God morgon!

Onsdagen den 9 april 2014, i sanning en god morgon. Familjen Lagrelius åt frukost tillsammans och var överens och glada morgonen igenom. För nån vecka sen tog den lelle beslutet att äta frukost hemma på mornarna. Och hey, vilken skillnad att inte behöva pressa honom uppför backen varje morgon för att jag stigit upp för sent. Igen.

(Nu kommer jag förvisso senare till jobbet, men det tar jag igen med lite soft (?) kvällsjobb.)