29 oktober 2012

Gabbat!

Tjatat var det här. Om ett utrymme som ska få ta mer plats i våra liv, som ska ge plats åt våra attiraljer, prylar och tillbehör. Nu är det på gång, några spetiga väggskenor har klättrat upp på väggen, och imorgon är det fru L som sätter upp hyllor. Och attiraljer, prylar och tillbehör på hyllor.

Efter kan bara bli toksuccé eftersom före ser ut så här: 







Den nya /kam/eran

VI HAR EN NY KAMERA! Å herregud vad jag ska fota, och herregud vad jag ska spara dessa bilder varsamt, närmast mitt hjärta, under madrassen.

Det är nya tider på gång, känner ni det? Det luktar vår, redan. Efter det att kampanjen och förrådshyllebygget och verksamhetsplaneringen och all den där papperssorteringen och webben och hemmaordningen och profilen (allt detta meget roligt och utvecklande, dock slightly tidskrävande) har landat. Då ska jag dricka bubbel och peta navel. Den nya tiden med nyfinkamera och mycket tid.

I all upprymdhet slängde jag ihop ett gäng bilder från nu | när | då | här, och låtsas att det finns en ljusröd tråd som binder dem samman.

Motljus

Blåljus

Lilla solljuset

Småljus
 
Hårblänk

Sparsamma dagsljuset

Hedda in da spotlight

Stilla ljus



24 oktober 2012

Pausa då för fan!

Sådär när allt slår kullerbytta på varann, flamsar och stöter ihop. När man har fartiga råttpittsögon, ytlighetsandas och krummar kropp.

Trots fokus och hardcore-prioriteringar och good is good enough-attityd kan kombon fritid+jobb+familj+vänner fylla bägaren - och i nästa sekund få den att rinna över.
Kameraköp, Verwandlung på jobbet, nytt bildhanteringsprogram, dagishämtningar, förråd i larvstadium växer sig till fjäril, helhelg hos småfintjejerna med sidekicks, bloggtwitterfejjan, idéer blir affärer-kampanj, ansvar, kontrollbehov, hålla sig väl, förhålla sig, utmana sig, kvarlämnad disk som föder småfulflugorna, kvalitetstid, egentid, tid för barnen, tid för varann. VAD VILL NI MIG EGENTLIGEN?   
Speed och flow kan ta en framåt. Men i anhopade högar: no good, bara streesigt. Ba lugn, jag kraschar inte, pöh långt ifrån. Ty jag fiser ut frustration, överskottskärlek, engagemang, tårar, lufttryck genom små små, osynliga ventiler i vardagen. Mannen, kudden, pappan, fredagsmyset, kollegan, nybekantskapen, mamman, vännen tar emot detta avfall av intryck och känslor och hjälper mig att processa ner det till en liten - tärning. Som jag kastar.

Ge mig en jättestor pausknapp så stoppar jag den här accelererande karusellen N U. Sänker ner axlarna, blundar långsamt, låter luften ta den långa vägen genom magen innan jag pustar



ut.



21 oktober 2012

O du ljuveliga

Jag letar lillemanbilder från svunna tider på ma&pas dator, och blir rikligt belönad. 
Eller alltså, en bild räcker för att få mig knäsvag och tårdrypande. 
Titta på den här lillpajsarn som firar jul med sin mormor. 
Blott 3 dagar gammal. Gulsots- och bäbisoutfitsbrun.


16 oktober 2012

Pryd - and proud of it

Mina blickar går mot taket, prydentligheten personifierad, osv. Får jag höra ibland, så då måste jag kompensera med att prata analkulor.* Men det är mycket sex och könsorgan nu. Snippgympa (initiative fantastico som peppar för snippknip), i min nära närhet: speciell specialsex (dock ospecad) + två kvinnor som delar på en man. Och så det här att jag glömde låsa toadörren på jobbet häromdan:
Allt går vä-äldigt långsamt, jag ser handtaget vika sig neråt, jag tänker 'lugnt, jag har ju låst', dörren öppnar sig, jag ser att kollegan inte har sett mig än, hen ser mig och ropar ooouh! med rund räddförvånad mun, jag ropar också, dörren stängs, jag hojtar förlåt sådär lite ut i korridoren. Och allt detta på 2,8 sekunder. Efteråt hastar jag tillbaka till konferensrummet, och hen vidare i livet. <- Ingen konfrontation med pinsam utgång. 
Glömma-låsa-skandaler har man ju varit med om ett par i sitt liv, och även fast 'det gick bra, alla mår efter omständigheterna väl' så ryckte det ett par flashbacks på pinsamheter i höjd med mellan- och högstadium genom kroppen. Nakenhet, vad är ditt problem?

Jag försöker inte låtsas om att folk har sex med varandra, halsrodnar när jag tänker på vad snippor (och för all del: snoppar) gör när ägaren pratar med journalister och hrmfar lätt förståndigt när det blir lite väl närgångna/sexbetonade middagsdiskussioner. I can't handle the truth!

/naken-Jeanne

* obs: som jag aldrig sett på rikt, och obs: som jag inte har nåt som helst längt efter - jag är ju pryd sa jag juh. 

13 oktober 2012

Sånt man gör en lördagkväll







Uppgradering deluxe är def på gång, jag har bestämt mig för att det inte går att veta varför det saknas så mycket data på backupen. Vi kör, helt enkelt.

Men i mitt greva-grevande, hittade jag ett gäng bilder uppladdade på Lightroom. Alla med saknad länk, och de flesta helt blurriga. Men så: några guldkorn med knivskärpa (iaf i lillestorleken). Så de har jag tagit skärmdumpar av, en liten rackare blir det ju i alla fall. Och så några skärmdumpar till, för att få behålla i minne vilka bilder som försvunnit. Eh 260 skärmdumpar...

Sånt man gör fast det inte är helt logiskt. En lördagkväll.
mvh sinnessjuk


Upp med allt på bordet

Ett gäng sen länge preskriberade busstreck kom till mig ganz plötzlich.

1) Munsprutade saft på morbrors vita shorts
2) Skojsparkade barnvakten och slutade inte förrän han lyfte upp mig i fötterna och höll mig uppåner
3) Hartsning medelst frigolit (flertalet tillfällen)
4) Bakade verklighetstrogen tryffel av zernitlera och la i riktiga tryffelpåsen till födelsedagsbarnet (vid 29 års ålder)

Varför tar jag upp detta mitt i alltihopen? Jomen, kyrkan har ju nån kampanj på det här med syndernas förlåtelse. Två för en, eller hur det nu var. Dessutom, och viktigare: när jag fyller senil ska jag återvända till denna, min minnesvärda bloggkategori Ögonblick (jag som räds glömskan). Som summerar mitt liv åt mig: Life of Jessika, short version.

Så, då har vi det sagt.


Helt oavsett

Oavsett mängden intresse från ert håll av att veta: vad jag gör just nu - i en gnällig ton, så är det just det här ni kommer att få veta just nu. Av mig. Nu. (Eller om jag ska rekommendera nåt: läs bara sista stycket.)

Jo, jag klickar igenom mapp för mapp på a) hårddisken och b) backupen för att kolla för varför backupen visar 260 GB, och hårddisken 465 GB. Jag och maken har nämligen utvecklat viss skepsis för backupsystem och -program (refresh memory 1 and 2). Och uppenbarligen finns det anledning att tvivla (se ovan diskrepans). Jag gör detta, för att kunna uppgradera operativsystemet till Snow Leopard, ett måste för att sen eventuellt gå vidare till nåt Lion och kanske till och med Snow Lion. Ja, eftersom vi inte har uppgraderat på ett gäng år, går Snow Leopard inte att köpa i butik, så det har jag håvat efter på facebook. Och sen då, jo sen ska jag in-handla och -stallera Lightroom, eftersom vi har nolla förtroende för iPhoto (som tuggade upp bilderna, se 1 och 2 ovan). Efter detta ska jag försöka sortera in bilder som nu finns LITe VARStANs på datorn, hos madre padre, och elsewhere. Det blir ett jävla detektivarbete, eftersom det kan finnas flera kopior. Och ett jävla sorteringsarbete. Därefter ska jag IDIOTsäkra med ett värstingbackupsystem så att vi ALDRIG mer blir av med bilder. JAG HÅLLER PÅ ATT JOBBA UPP ETT LITET VANSINNE HÄR, KÄNNER JAG.

Men allt det här hinner jag inte nu. Så god natt (jag kapslar in min vrede och vecklar ut den imorgon kväll igen) och puss på pannan då.

7 oktober 2012

Uppspärrat och stirrögt

Via denna (väldigt roliga) hagga fick jag tag på det fulaste, fula: fuluppstoppade djur.

Man vet att det är söndag

... när:

Vi färdas från säng till säng till soffa. Företar oss lite och inget. Tränar på att skapa och tyda bokstäver. Låter disken från finkvällen innan bero. Läser tidningar, böcker. Eftermiddagsnappar. Hivar ut onghopen och far på cykeltour när lillebror börjar gå hela familjen på nerverna. Plötsligt beställer kameran som vi tittat på länge. Äter rester till lunch, presterar en majskolv till middag.

Sköna söndag.

5 oktober 2012

Känner vi varann?

Inte för att det känns ojämlikt. Jag, exhibitionista, berättar för att jag vill, det jag vill. Ställer fram väl valda tårtbitar ur mitt liv till allmän beskådan. Blottar mitt svaga, stoltserar mitt starka.

Men stundom kan jag sakna viss reciprocitet i vår relation. I klarspråk: jag vet inte vem du är. (Jo, jag är bekant och besjälad med majoriteten, men misstänker att det kan finnas en eller annan doldis i den skugga som är internet.)

Det jag önskar är blott det ena: om vi inte har träffats, ge dig till känna. Med ett litet ord (tex: hej) eller enklast: med en 'gillart'. En full FAQ eller utlämnande livshistoria: behövs inte.

Ett klick, och jag är nöjdast.
(och ni andra, mina kändisar, gilla nu inte inlägget så att ni sabbar statistiken :)

3 oktober 2012

Key findings

Ett synnerligen packat program har hållit oss ifrån varandra. Utbildning, minGLe, utbyte, shopping, kändisfrotterande, kvällsjobb. Platsen: Silicon Valley, peppen: stor.

Silicon Valley är inte bara en plats, it's a way of living / it's living the American dream. Såväl hajp- som sektvarning är stor, men faktum är ju att det händer häftiga grejer i det där lilla hörnet av Amerika. Utbildningen = grymt värd. Men eftersom den här bloggen inte handlar mest om value creation och important customer value får andra lärdomar ta plats i mina Key findings | Silicon Valley.

  • Även, eller kanske i synnerhet, mumsiga, fnissiga amerikanska farbröder kan vara skarpa nanting
  • Det är dumt att lämna datorsladden på hotellrum
  • Transplantation av 2x lunga är inte skönt och lätt
  • En park, några Chinese Americans i svävande, softa tai chi (? chi gong) moves och två spontanmusiker är allt som behövs för att eufori ska infinna sig
  • Tjyvfotande av folk är det bästa med utomlandet (saknade min zoom)
  • En pyttig bil kan göra nog så mycket för samhörigheten i en nygrupperad klick människor (fem till antalet)
  • Hen kan ge intressanta diskussioner i en pyttig bil
 







 











Orden och solen

Livet ger mig signaler för starka för att motstå. Alla (eller i alla fall den underbara och Krickelin) far på skrivarresa these days.

Just i dagarna är ju inte resa mitt yttersta mål (efter en dubbelomgång med en studsig stund hemmavid). Men alltså, tänk att få ägna en hel vecka åt nåt så ini kul som bokstavslekar och ordtravande.

Tänk.