Det som först kan kännas så rätt

Flashback från barndomen. Mamma tycker gummistövlar, jag tycker nya snygga, inte så slasktåliga skor.

Ungefär så var det när vi skulle på kosläpp för nån helg sen. Mina nya vita sneakers ville jag ha, joo. Fast det som först kändes så rätt blev lite sådär sen, när jag trots försiktigt trippande hipphoppade snett i diket och touchade en lerkant. Vita sneakers med bajsbrun fläck. Ångest.

Förresten är det här fjärde dagen i rad den här veckan (med söndag) som vi inte går och lägger oss i tid. Mellan halv 1 och 1 har vi trynat in. Icke bra uppladdning för semesterstarten, risken är ju stor att jag behöver gråta en skvätt eller tjyvbråka lite med Johan.

Det är Huset.