5 maj 2012

Äckelmagade: beware

Ni vet den där smaken i tanden. Jo serrni, den var inte inbillning. Mitt livs största - och enda - tandtroll hade byggt en mysig, mörk grotta i den nyaste, oskyldigaste, hemligaste, visaste tanden. 27:an, närmare bestämt.

Själva ingreppet avlöpte lugnt och fredligt. - Hit me with your best shot, sa jag till sköterskan, men på rikt: sprutan kändes knappt. Min kropp i båge spände av när tandläkaren och -sköterskan väder-tjitt-tjattade, höll mig lugnande på axeln och lurade ut tandrackarn där med stadiga händer. Jag skojade till det och utropade spastämning, ja jag blev rent så kaxig. Tandutdragning @första tandläkarbesöket på åtta år; en upplevelse som på alla sätt överträffade förväntningarna.

Senare: jag trevade lite med tungan i kratern och noterade att det hade tagit ihop lite. Men så släppte ett flak och flängde runt i munnen. Usch! Jag tog ut och avsynade. En klick förrymd hjärnsubstans, lite grå och veckig. Näääää. Det var ju bara en bit uppblottnad macka (av typen tunnbrödrulle, med siktat rågmjöl) som lekte kurragömma.

Nå, äcklad? (Jag gjorde i alla fall mitt bästa.)

dåliga stämningsspridaren 
aka övre vänstra visdomstanden 
aka svarta fåret

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skicka en kommentar