Ultimat mamma? Ultimatummamma?

Det här kunde ha varit inlägget Den Perfekta Mamman, del 2. För idag var det nyöppnade Busplaneten för Almis. Vi var där i tre timmar. Första timmen var jag klas klättermus, sen softade jag med mat, tidning och Sixten.

Men så kom det oundvikliga, när Alma skulle göra slut med sin nyfunna vän. Och mamman som hade dåligt med tålamod använde ultimatumredskapen för att överlista slingerväxten. "Du vill väl komma tillbaka till Busplaneten?"

Usch vilken nedrig, nedrig taktik. Synd att den är så effektiv så att jag frestas att ta till den.

Hurra förresten.

Nu har bästa Jenny & bästa Mattias flyttat in i sitt Frostkåge-hus. Dom har bara rensat undan hussvamp, byggt ut typ 25 (? 30?) kvadrat i två plan, panelat om, bytt tak, skrapat bort allt inomhus och satt nytt, bytt kök, byggt toa, dragit ledningar, byggt en andravåning på entrén. Ja, och typ tvåhundratusen grejer till.

Mina hjältar.

På tal om fuldans

Det här är definitivt världens roligaste video. Fuldansen at its best.

(Hur fanken får man in youtube-skärmdumpen istället för bara en länk, nån som vet?)

/Miss/lyckad kampanjstart

Sixten 3 månader skulle inte längre få slagga i mammas armhåla. Nya, hemskt strikta regler skulle införas. Ungen skulle tillbringa natten i sin säng forever framöver. Och vad händer? Mamman trynar hejdlöst, vänder bara andra tissen till och sabbar hela upplägget. Nåja, nytt försök i natt.

Men jag har lyckats med ett annat nytt koncept: grillutflykt på gården. Vi har varit ute 4 timmar idag: 2 promenader, lite skottning, lite korvgrillning, lite snorejser. Supermys!

Besök i (o)verkligheten

I lördags var jag ute med tjejorna på Schlagerklubben. Mammans första visit 'på lokal' sen Sixtens entré. Kalaset, med tillhörande bastu, middag och singstar, var en mycket festlig historia och precis vad jag behövde.

Och Schlagerklubben var i vanlig ordning en surrealistisk upplevelse. Förutom att dansa som en (snygg) galning hann jag...

° studera och fnissa åt den stora massan på dansgolvet som rörde sig i takt och otakt, 150 personer som gav sig hän och som var och en ägde dansgolvet. sorgligt eller läckert? - jag vet inte (typ som reklamfilmerna från Viking line 1 2 3 eller det här). Tur att jag och mitt gäng var liksom outstanding.
° ganska tidigt notera nödutgångarnas placering och status (är säkerhetstänk en åldersfråga?).
° nyfiket betrakta människorna, en brokig blandning av människor från 18 till 60 (en hel del män över 50).
° förundras över raggningsritualerna, i synnerhet ett par som var all over varann i ett hörn, och killen som inte fattade Ninas direkt avoga inställning.

Kul var det, dansade gjorde jag, trött blev jag.

Gensvar

Idag kände jag att mina magmuskler visst kan tänkas komma tillbaka. När jag spänner till fördelar sig vetebrödsdegen uppåt och neråt och åt sidorna. Och slätar till sig så att jag faktiskt kan visualisera hur vältränad den skulle kunna bli.

Jojo, jag tackar.

Könskonträr

Bland svenskans 30 nya ord finns ett som vi behöver ta en runda. Könskonträr = som är rakt motsatt till vad man förknippar med en man eller en kvinna. Då undrar vän av jämställdhet: vem bestämmer vad som förknippas med en man eller en kvinna?

Ta det här med barnkläder, en liten käpphäst för fru L. Med Alma har vi kämpat för att hon inte ska bli så rosa och flickig. Och nu är det dags att kämpa för att Sixten inte ska bli så blågrön och pojkig. Det är svårt, inte minst för att presenter tenderar att vara könskodade. Vi har försökt styra bort från rosa till Alma, då blev det lila. Sixten har fått idel brunt-grönt-blått-svart.

Men visst, nånstans går det en gräns även för mig. Helrosa-med-fjärilar-och-prinsessor, tuttenuttigheter och ryschpyschiga klänningar - nej, fast det vill jag inte ha på Alma heller. Rött: absolut (på båda mina pojkar, 1). Lila små blommor funkar finfint (2). Och ljusrosa är ju skitsnajsigt (3). Klänning på killar - joddå (4). Dagisbröderna N & G har snyggaste outfiten: tunika (läs: klänning) och byxor från typ Villervalla.























Inte helt oväntat är det fler som funderar - med referens till det här coola pink and blue project (KOLLA in bilderna!). I England pumpades en Pink stinks-kampanj (dock med ett rosa minus) lagom till jul. Och den lilla strippen längst ner känner jag igen - var det du Mariah som berättade om typ nåt sånt?

Hallå! Jag vill ju bara att mina barn ska få bra förutsättningar och möjligheter, oavsett kön. Kläder är ju bara en liten början. Sen är det leksaker, uppfostran, bemötande och allt annat. Lätt känns det inte, men nånstans måste vi ju börja.

Håller ni med eller inte?

Istället

kan det bli nåt sånt här (eller så här). OM Johan putsar trumpetfoten, och det har han lovat.

Moget.

Vi var och tittade på stolar till matsalsbordet ikväll. Såna här röda. Men tackade vänligt men bestämt nej. Lite smutsiga, och hur matchar vi dom med fler stolar? Moget men ändå lite vågat.

Det tar aldrig slut.

Inte för att jag tror eller hoppas att utmaningarna ska sina. Nej, det handlar snarare om en slags iver att få stryka punkter på den låånga att-göra-listan. Jag har en lista för huset, och en på jobbet. Där förs alla viktiga och oviktiga att-göran in, i särskilda fack.

När jag råtat över en uppgift är jag genast på nästa, utan att njuta över det jag åstadkommit. Ta huset. Fanken vad jag har fixat och hängt och spikat och kryssat och gjort. Men jag ser mest det som är kvar. Det är målet jag vill åt, inte vägen dit. Och i hussammanhang är det som bekant svårt att checka av allt på listan.

Men nu. Nu ska jag passa på att njuta lite extra av att jag har presterat detta:

Smyckesskåp på plats (råta!)






















Hallmattan tillklippt. (råta!)
Pall och köksstolar limmade. (råta!)
Vedkorg. (råta!)















Tack till Jenny & Mattias för snajsiga sänglampor. (råta!)

Hungern.

Jag har inlett kriget mot gravidkilona. Men en hungrig mamma = en arg mamma, som stackars Almis fick uppleva igår. Nu gäller det att finlira och balansera snyggt. Vi behöver minuskilon, men vi behöver inte arg.

- Ett äpple till arga tanten här borta, tack!

Hej tjuvarna!

Det är inte alltid vi lämnar bilnyckeln i bilen, utan bara hemskt sällan. Och allt som oftast låser vi ytterdörren på natten. Vi har ingenting som är värt att sno, egentligen. En pickeliliten fast supertjock tv (21 tum), en tungrackarns förstärkare, inga kontanter, ja på sin höjd två biobiljetter som gått ut.

Alltså, det är inte värt att försöka.

Hej då.