Kvinnor i reklam, del 3483739928487340

Jag rensar alla inboxar på oskrivna inlägg. Och hittar några gamla guldklimpar som bara måste få komma ut och lufta sig. Som den här, kort och enkelt om hur förjävligt illa det är inom reklamen.


 

Män tjänar (också) på jämställdhet

Igår sov jag närmare 11 timmar. Idag är jag uppe till 1. Man är väl flexibl.

Men så en annan grej, nu när jag betar av min långa sköna lista av bra länkar. Jag tycker nog att det pratas om det en del, att jämställdhet gynnar alla. Att jämställdhet inte är en kvinnofråga. Att män tjänar på jämställdhet (liksom kvinnor). Men det kan man kanske inte betona nog, så here goes för de ensamma, deprimerade männen där ute, aka de frånvarande papporna som hamnar efter "ingen" på Kamratlistans fråga över vem barnen pratar med om det där svåra.

Även om jag misstänker att jag inte har så många män som läser. Hälsa dom det här, hälsa.

Det är en lång väg tillbaka, Lego, men okej

Lego har en del att bevisa efter sitt direkt jämställdhetsfientliga försök (http://www.dn.se/kultur-noje/legomuren-mellan-pojkar-och-flickor/) att få fler flickor att leka med lego. Än har de långt kvar innan de hamnar på nån topplista i Lagreihus. 

Men låt oss konstatera att de härmed har börjat klättra: legogummor som sportar vetenskap. 

http://www.policymic.com/articles/90533/lego-is-launching-a-radical-new-figurine-after-an-online-campaign?utm_source=policymicFB&utm_medium=main&utm_campaign=social

Fler recensioner i serieformat till folket, yeah!

Kanske att den här #blogg100-utmaningen håller på att utmana den här bloggen till döds. Så kan det kännas lite i min ovilja att prestera något av värde, av längd.

Men än hänger vi i, ni och jag, och än finns det bra/roliga/intressanta/viktiga saker att rapportera om. Som den här (gamla) recensionen i serieformat - känner ni som jag att 'fler recensioner i serieformat till folket, yeah!'? Den här handlar dessutom om ett mig närstående ämne.

Vi kan inte vänta 100 år till

Det här tycker jag sammanfattar varför individualiserad föräldraförsäkring är en bra grej.

"Om vi vill att vårt samhälle på riktigt ska bli mer jämställt kan vi inte vänta 100 år till. Vi kan inte ha regelsystem och lagar som förstärker ojämställda strukturer. Folk som inte vill dela föräldraledigheten ska naturligtvis ha den valfriheten, men staten ska inte bekosta och belöna det beteendet."

Fast läs hela inlägget ändå, det är bra rakt igenom.

Ni kränker mitt luftrum

Igår: klackarna i taket och (lagom) mycket innanför västen. Pizzaslajsar och genomskinliga drinkar och sjuttitalshits i en skön cocktail. 

Sen ut på lokal, gubevars. Det händer inte ofta att mina ballerinatår får sväva över ett dansgolv. 

Och så det oundvikliga: folk (läs: män) som inte respekterar 'this is my dancespace, this is your dancespace'. Som om det vore en mänsklig rättighet att bryta in i ett vårt samtal för ett "ursäkta, jag tyckte ni såg så snygga ut" eller greppa min handled för att tvinga till sig en pratstund. 

Ni kränker mitt luftrum. Sluta med det. 

“Vi lever i en ojämställd relation, för vi lever i ett ojämställt samhälle.”

Vi lever inte helt jämställt, men vi jobbar på det. Jag tar inte på mig hela skulden, långt ifrån. Nog har jag en del kvar att göra. Jag kämpar med det, att jag måste släppa på min kontroll för att släppa in honom; att ge utrymme; backa undan; lita på att det blir bra (om än annorlunda).

Men en stor del av arbetet ligger hos honom. För att jag ska kunna ta ett bakåtlutat steg ut ur initiativtagandet, hållakollandet - så måste han luta sig framåt och ta mer ansvar.

Och nånstans handlar det om att säga det som det är: “Vi lever i en ojämställd relation, för vi lever i ett ojämställt samhälle.”

Schyst!

Den här lilla pappersprodukten är allt annat än hyllvärmarstoff. Det är en förtjusande samling enkla tips på hur man kan kommunicera/maila/fota/presentera så att kan känna sig träffade, tilltalade och inkluderade. Det behövs inte så mycket. Det ger desto mer.

Kan du ändra nåt?

 

I am a woman of constant change

Jag trodde att jag skulle sluta älska förändringar. Det händer väl nån gång nu, typ, i medelåldern? Gamla hundar som sitter, osv. Men närå, jag matar både nya beteenden och attityder. Jag kanske skulle skriva en bok om min transformation. Jag kunde lite kafkaaktigt kalla den Die Verwandlung, och första meningen skulle kunna bli:

"När Jessika Lagrelius vaknade en morgon ur sina oroliga drömmar, fann hon sig liggande i sängen, förvandlad till en jättelik mobiltelefon."

Eller så inte, jag vet inte än. Men i alla fall är jag en ny, och lite bättre människa, för jag... 

ska lämna mobilen utanför sovrummet.

kör nästan inte bil alls nuförtin.
slutade med papperskalender fast jag inte ville. Och det gick bra.

handlar ekologiskt så ini.

cyklar dit jag ska. Med hjälm på huvet. 

Man är väl förändringsbenägen, jojo. *rullar överläppen inåt och fäster den mot tänderna* *suger in ljud norrlandsstajl* 

Vita kränkta män

Jag läser hustruns replik igen och igen och igen. Och skrattar, vrider mig. En näthatare, modell vit kränkt man, skulle anklaga mig för att sparka på den som ligger. För Lars lyfter ju ba en heelt rimlig fråga, och hans hustru är uppenbarligen "femenist". Och visst, Lars är mild i sammanhanget - han är en av de mindre kränkta männen i Vita kränkta män av Kawa Zolfagary. Boken bygger på Facebooksidan med samma namn, som upphovspersonerna, efter kränkningar, hot och personpåhopp av - just det - de vita kränkta männen, tvingades stänga.



















Jag är hopplöst sist på den här bollen, ALLA andra har läst de här Facebook-inläggen för typ tusen år sen. Om du är lika hopplöst sist och mot förmodan inte läst inläggen eller boken, och om du tror att det här med näthatet är liite överdrivet, bör du läsa denna bok (du kan låna den när J läst klart). Det är ömsom komiskt, ömsom tragiskt på ett tappar-allt-jävla-hopp-om-mänskligheten-totalt-sätt.

Att de som vräker sig på toppen av närings(livs)kedjan inte förstår hur stor mängd privilegier de besitter. Att de uppbådar mängder av energi för att bevisa detta/gnälla/leka syndomenstecken/hota och hata feminister/homosexuella/invandrare. De verkar se sig utföra en tung och viktig uppgift här i livet. Maria Sveland i förordet:

"Hur har de tid? Min vän Carin kallar det för mäns frivilligarbete. Medan kvinnor lägger ner tid och energi diverse välgörenhetsprojekt som Röda korset och Stadsmissionen så tycks de här männen använda motsvarande tid till att frivilligarbeta som hatare på bloggar och i kommentarstrådarna på Flashback och inte minst genom att maila anonyma hot- och hatmail."

Skit i den där jädra magkänslan

Våren är intervjusäsong på jobbet. Vi träffar häftiga, helpeppade studenter som vill bli sommarentreprenör och testa på livet som företagare. Jag kan se ett mönster: tjejerna är skarpa, men osäkra på sin kompetens. Killarna har samma kompetenser på papperet, men är något större i orden, säkrare på sin sak.

Jag är där och tassar själv. Jag vet att jag är bra. Men ibland faller jag igenom, och misstror mitt eget och andras omdöme om mina prestationer och min kompetens. Notera på en särskilt stor postit-lapp, mental, fysisk eller digital sådan, att dylikt beteende och tankemönster inte nödvändigtvis leder mig, oss framåt, varken i vår karriär eller i vår personliga utveckling. Och bör således undvikas.

Lina Thomsgård har läst halva Kahnemanns Tänka snabbt och långsamt. Hon konstaterar att den ena delen av vårt inre beslutsstödssystem (Kahnemanns System 1) är en konservativ, rätt sunkig magkänsla, eftersom den älskar att följa kända mönster (läs: stereotyper) och ta (lite väl) snabba beslut. Den här magkänslan borde vi alltså inte anförtro så en så viktig grej som att bedöma vår egen kompetens.

Alltså, så fort din/min fega magkänsla försöker komma till tals med något av följande gensvar:

ALDRIG I LIVET, ÄR DU GALEN?!Sku'nte tro det, jag skulle göra bort mig.Nope, vågar inte. Nån annan skulle säkert göra det bättre. 

... så ska du/jag brotta ner den och blixtsnabbt hojta: JA, JAG GÖR DET!

Hur en blick och ett glas saft kan bidra till jämställdhet

En blick.

Bob Hansson skriver så talande om hur något så subtilt som en blick kan hjälpa - eller stjälpa jämställdhet.

"Jämställdhet handlar delvis om blickar. Om vem som sätts i fokus. Och varför."

"För om sköterskan ska uppmärksamma pappan måste hon i samma ögonblick vända bort blicken från en mamma som ofta behöver allt stöd hon kan få. Vi vet inte om den jämställda blicken egentligen är den skelögda, men vi vet att den gamla normen att mamman är den första föräldern knappast gagnar henne."

"Förväntningar är skapande. Som barnmorskans förväntning på vilken av föräldrarna som ska vara den primära. Barnmorskans blick är således en blick som sträcker sig långt utanför det rum där den ges."

"Men den första blick som möter en nybliven familj, kan inte vara en blick som utgår från en norm som samtiden säger sig vilja lämna."

"Så i samma ögonblick som barnmorskan släpper blicken från mamman och inkluderar pappan, ger hon kvinnan möjligheten till en värld där hon inte längre är reducerad till den viktigaste föräldern."

Ett glas saft.

Herr doktor professor överläkare Bäckström dissade ett jämställdhetsprojekt med argumentet "Ska BB förvandlas till vuxendagis?" Mitt svar, som herr Bäckström tråkigt nog aldrig kommer att läsa: "Kan vi, Urban, till och med våga tänka att sjukvården, med så små medel som ett saftglas och ett inkluderande bemötande, kan bidra till att bekräfta och uppmuntra pappans hälft i föräldraskapet?"

Jahaja, tänker nån (du?), så männen ska få ännu mer plats??? (Det är väl ändå kvinnorna som har pressat ut en bowlingboll genom underlivet???)

Ett rungande ja! blir mitt svar, ty den lilla stund/blick som jag och Bob menar ska vikas åt pappa handlar inte om honom, utan om barnet och om att jämna ut ansvar mellan föräldrar. Vi behöver skapa plats för pappa i föräldraskapet, för i samma sekund ger vi utrymme för mamma att ta ett kliv tillbaka - och använda sin tid till annat. Vården ska ju hjälpa oss med det här, goddamnit, inte stjälpa.

En blick. Ett glas saft. Det är väl inte så mycket begärt?

När tjejer spelar hockey och killar rider

Säsongsavslutning på hockeyn idag. Big sis har utvecklats fantastiskt bra under säsongen, från Bambi på hal is till Frida Nevalainen (well). Hon är sugen på att köra nästa säsong också. Li'l bro hängde på en liten kvart på småskrillerna. 

Hockeyn var helt Almas val, även om vi presenterade det för henne. Vi kanske inte kommer att uppa hockey för Sixten lika mycket. Han har alltid älskat hästar, så varför inte ridning? Vi vill gärna visa upp alternativ som de själva inte skulle ha tänkt på, i vår 100 möjligheter-anda. Uppmuntra till att tänka större.

Hockey och ridning är tuffa kontaktsporter; båda kräver finlir och samspel. Fler killar spelar hockey, fler tjejer rider. Båda är materialtunga och äter mycket tid. Jag vet inte hur det ser ut med (alltför) tidiga satsningar och toppningar inom ridsporten, men det - plus attityderna, bråken - är något som jag inte gillar med (kill)hockeyn. Men jag gillar Trixas hockeyskola för tjejer, där man får en skön blandning kaxighet och kroppskännedom. Med ridning skulle Sigge få pyssla-om-andra (djur) inpå, något som A har mer av i sina lekar.

Och ser ni så fint de passar ihop, med sina långa manar? (bilden från när Alex ordnade att-få-vara-nära-djur-tillsammans-eventet i höstas. very mys.)

När jag blev feminist

Vi hade åkt Strassenbahn längs förlängningen av Josefstädter Straße, gerade aus hela vägen upp på en kulle i utkanten av Wien. Jag minns det som en särdeles fin dag; jag hade en nyfunnen finurlig vän, Caisa; hösten var ung; jag var student på internationella äventyr; vi hittade ett minislott med fantastiskt fika och pratade Viktigheter och Livet. Och till sånt hör naturligtvis jämställdhet.

"Hur kan man inte vara feminist?" frågade hon sig, mig. 

Ja, hur? På sittande rumpa, där och då bestämde jag mig för att det är klart att jag är feminist. Exakt vad det betydde och hur det skulle komma att rita mina rutter så här 13 år senare, visste jag inte då. Men det kändes helt rätt då. Och det känns helt rätt nu. För hur kan det kännas fel att människor skulle få samma rättigheter, oavsett kön?

Ja, hur?

    CC /Kneiphof

Fnittriga kvinnor och sköna män

TV-bromance är ett hörn av mansdominansen (eller det som i mer akademiska termer benämns patriarkatet) som nog går många förbi. Och som många skulle lägga i avdelning: 'feminister som överreagerar'. Men allt hör ihop, och därför är Emma Knyckares text om manlig vänskap på bästa sändningstid så viktig, så viktig.

Läs den. Och diskutera i smågrupper:
[...] varför är det "tonårsfnittrigt när tjejer har roligt på tv men "härlig stämning" när Erik och Mackan fnittrar sig genom promilletest i sina program [...]

Emmas slutkläm, och alldeles särskilt den sista meningen, är der Knackpunkt, pudelns kärna i en liten ask.  

Då är det såklart viktigare än någonsin att 2014 tänka på HUR befolkningen representeras i tv-rutan både när det kommer till kön, etnicitet och ålder. Samt alla de olika sätt som vi skrattar på.

snyggo | vacker | fina | snygging | kram | wow | söt

Jo, det här med att inte försöka vara så jävla snygg. Jojo, min kvarn svämmade just över. Kolla checka spana hur det kommenteras på tjej- vs killbilder i mitt flöde.

Det ska börjas tidigt

Sexåringen berättar om att "pojkarna tjuvkikar in i omklädningsrummet", "x jagade oss och slog oss på rumpan"och "x vill inte bli pussad, så vi jagar honom". Hon väljer hipstertrosor för "om byxorna blir blöta och pojkarna ser mina skinkor, då retas dom". Att vid sex års ålder fundera på hur man behöver klä sig för att undvika ovälkomna kommentarer, det tycker jag känns orimligt och otäckt.

När feministmamman lägger det ena till det andra och en tendens uppstår, även om vissa skulle beskriva den som subtil eller till och med obefintlig, då finner feministmamman det för gott att ta upp temat på dotterns utvecklingssamtal. Det här gänget ska hänga åtminstone fem år till, och man kan aldrig få för mycket prat om värderingar och respekt . Det ska börjas tidigt.

Och vad händer: jo, pedagogen tycker att det är helt oacceptabelt och har full förståelse för våra tankar (feministpappan och feministmamman är överens) och han har genast ett par förslag på hur de kan ta det här vidare i klassen.

Feministmamman och feministpappan går nöjda från utvecklingssamtalet.


   
   Jag kallar den 'sexåring på semester'.

Kvotering eller Ärkeentreprenören som trampade i ett fett uppretat getingbo

Mr morfarsmysiga ärkeentreprenören aka ölbryggarkungen aka Jense trampade nyligen i ett fett uppretat getingbo och gav så liv och näring åt en om än inte slumrande så åtminstone inte tillräckligt het diskussion. Han menade att bristen på kvinnor i företagsstyrelser beror på att det finns för få kompetenta kvinnor (!). Och att kvotera, det är det inte tal om, tycker Jens:

Absolut inte. Vi lever i en global ekonomi där vi konkurrerar med företag i hela världen. Om vi har restriktioner då försämrar vi vår konkurrenskraft, sa han. 

Alltså: kvinnor skulle försämra Sveriges konkurrenskraft. Really, Jens?

Kvotering. Blotta ordet reser ragg. Hos kvinnor och män. Jag har länge velat i frågan. Men inte längre.

Vi måste sluta se kvotering som
= stoppa in mindre kompetenta människor (kvinnor) som inte förtjänar platsen.

Vi måste börja se kvotering som
= rätta till snedvridna strukturer som inte är optimala (för någon förutom gubb-berget).
= (framför allt) att införa en vidare, bättre definition av 'kompetens' (för sanningen är ju att tolkningen av vem som är kompetent just nu förbehålls mäktiga män i mästerstövlar). Det handlar alltså inte om att kvinnor är inkompetenta, utan om att männen inte ser hela bilden av vilken kompetens som egentligen behövs.

Jens Spendrup fick Elisabet Höglund att koka - och byta åsikt:

Det finns alldeles för många kompetenta kvinnor som i hela sitt liv väntat på att bli befordrade och invalda i styrelser för att på allvar kunna utöva makt och inflytande. Men de har hindrats av de gigantiska kadrerna av män i mörkblå kostymer, ljusblå skjortor och prickiga slipsar, dessa ointagliga bastioner av manlig hegemoni.

Och självaste liberalfeministen öppnar upp för omtänk:

Jag är mycket irriterad över att det går så våldsamt långsamt. Jag är principiellt som liberal väldigt skeptisk till kvotering, men jag är inne i en process just nu där jag håller på att ompröva mina ideal i den frågan.

Anna Bråkenhielm, Meg Tivéus, Jan Scherman och deras gäng är hyfsat tydliga: För näringslivets, oss ägares och landets bästa, kvotera nu!

I den bästa av alla världar är kvotering helt onödigt. Men då utvecklingen går så långsamt har kvotering blivit nödvändigt för att stötta valberedningarna i det arbete de själva i de flesta fall vill åstadkomma. 

Och nu är stunden mogen för ett kliv framåt för feminist Lagrelius: jag är officiellt för kvotering.

Enkla, genialiska, maktkonserverande mekanismer styr
1. Många företag (gissar: majoriteten) har utformats av män för män.
- Det är organisationerna som ska förändras, inte kvinnorna, säger Sofia Falk, VD för Wiminvest.

2. Män rekryterar ur sitt nätverk, som råkar vara män ("rekryteringen sker inte utifrån meritokratiska värderingar, dvs att bästa person för jobbet får det - utan utifrån befintliga nätverk"). Även Amanda Lundeteg, VD för Allbright, flyttar ansvaret från kvinnorna:

Allt för sällan talas det om att män måste bli bättre på att nätverka med kvinnor. Att män behöver coachas i att bedriva mer professionella rekryteringsprocesser. Att män behöver bli mer ödmjuka. Att män faktiskt kan tacka nej till helmanliga sammanhang. Och att män borde låta sig inspireras av kvinnor.

3. Let's face it, privilegerade grupper är sällan jättebenägna att avstå sina privilegier.

4. En begränsad grupp i samhället definierar vad som räknas som kompetens (vilket gör att vi går miste om många perspektiv).

Eller så här:
Problematiken är inte kvinnorna. Problematiken är de personerna i näringslivet som envisas med att cementera idéer som att kvinnor inte är lika kompetenta, att kvinnor inte vill, och till och med att kvinnor inte finns. (Amanda Lundeteg, VD Allbright)



Ok, vi kör på det?

Feministupdate

För er som har minsta lilla feministintresse (vilket ni ALLA borde ha, för vem tycker INTE att vi ska ha lika löner, mindre våldtäkter, pappor som har bättre kontakt med sina barn, kvinnor som får tycka utan att bli hotade till livet?) - kolla in Sandras summering av what's new, what's up, what's in i feministSverige.

VAD I... POJKE ELLER FLICKA POJKE ELLER FLICKA *stirrar* HALLÅ *rasar*

Det här är ju geni >> en tjej som är en kille som är en tjej. Nästa gång gör vi det bara lite mindre könsstereotypt (notera tex tumme särar läpp-rörelsen), så är det perfekt .



Rubriken från @antteist:s geniala henstories
*rycks ur dvalan* HALLÅ *tacklar upp dörren* VAD I… ÄR DU POJKE ELLER FLICKA POJKE ELLER FLICKA *stirrar* HALLÅ *rasar* SVARA PÅSKKÄRRINGHEN