Vita kränkta män

Jag läser hustruns replik igen och igen och igen. Och skrattar, vrider mig. En näthatare, modell vit kränkt man, skulle anklaga mig för att sparka på den som ligger. För Lars lyfter ju ba en heelt rimlig fråga, och hans hustru är uppenbarligen "femenist". Och visst, Lars är mild i sammanhanget - han är en av de mindre kränkta männen i Vita kränkta män av Kawa Zolfagary. Boken bygger på Facebooksidan med samma namn, som upphovspersonerna, efter kränkningar, hot och personpåhopp av - just det - de vita kränkta männen, tvingades stänga.



















Jag är hopplöst sist på den här bollen, ALLA andra har läst de här Facebook-inläggen för typ tusen år sen. Om du är lika hopplöst sist och mot förmodan inte läst inläggen eller boken, och om du tror att det här med näthatet är liite överdrivet, bör du läsa denna bok (du kan låna den när J läst klart). Det är ömsom komiskt, ömsom tragiskt på ett tappar-allt-jävla-hopp-om-mänskligheten-totalt-sätt.

Att de som vräker sig på toppen av närings(livs)kedjan inte förstår hur stor mängd privilegier de besitter. Att de uppbådar mängder av energi för att bevisa detta/gnälla/leka syndomenstecken/hota och hata feminister/homosexuella/invandrare. De verkar se sig utföra en tung och viktig uppgift här i livet. Maria Sveland i förordet:

"Hur har de tid? Min vän Carin kallar det för mäns frivilligarbete. Medan kvinnor lägger ner tid och energi diverse välgörenhetsprojekt som Röda korset och Stadsmissionen så tycks de här männen använda motsvarande tid till att frivilligarbeta som hatare på bloggar och i kommentarstrådarna på Flashback och inte minst genom att maila anonyma hot- och hatmail."