Våga satsa på drömmen

"Var uppmärksam på när du har roligt och när det går lätt. Var finns energin? När lever du?"

Dagens drömdos, serverat av allas vår matmor. 

Fnittriga kvinnor och sköna män

TV-bromance är ett hörn av mansdominansen (eller det som i mer akademiska termer benämns patriarkatet) som nog går många förbi. Och som många skulle lägga i avdelning: 'feminister som överreagerar'. Men allt hör ihop, och därför är Emma Knyckares text om manlig vänskap på bästa sändningstid så viktig, så viktig.

Läs den. Och diskutera i smågrupper:
[...] varför är det "tonårsfnittrigt när tjejer har roligt på tv men "härlig stämning" när Erik och Mackan fnittrar sig genom promilletest i sina program [...]

Emmas slutkläm, och alldeles särskilt den sista meningen, är der Knackpunkt, pudelns kärna i en liten ask.  

Då är det såklart viktigare än någonsin att 2014 tänka på HUR befolkningen representeras i tv-rutan både när det kommer till kön, etnicitet och ålder. Samt alla de olika sätt som vi skrattar på.

Hemmaspa deluxe

Igår kickade vi igång nya fredagsmyset: hemmaspa. Lilla spaterapeuten, som hämtat inspirationen från skolan, blev lätt peppad och jazzade omkring med gurkbitar och kuddar för att mysa till det i massagerummet. Vi stafettade genom handmassage och ansiktsbehandling för hela familjen, och det var precis så ljuveligt och bondande som det låter. 

Fram till det att Sigge exploderade över att han inte fick massera båda mina händer. Det hjälpte inte (mer tvärtom faktiskt) att jag ba: 

-Jag har inte hört nån gråta på spa. 

Mer hemmaspa åt folket! 

När en ligger där

Det kan tänkas att jag, grämaren, grönare-gräset-jägaren, ångraren, vill göra om, göra rätt på ett par grejer. Ja, när jag ligger och väntar på/fruktar döden. 

Som det här: att inte bry mig så jävla mycket om vad andra tycker. Kanske ska jag jobba i förväg, och tixempelt kicka igång en tidig fyrtioårskris genom att bli tonårsartat ointresserad av andras åsikter. "Orka!" "Men bry!!!" ska jag sucka, och tjasktugga tuggummi. Skita i om jag blir sen till dagis, köra min grej inför 750 personer, ranka mig själv som ca bäst, på ca allt. Sluta nerva, bara göra och njuta. 

Men jag låter inte nån annan designa mitt liv och min framtid. Ingen har försökt sig på det. Tur det.

Fina bilderna: från hyllat.se 

Det finns mer folk ångrar: 

Du blir äldre du också, min son

För ett halvår sen: en drama king, med impulskontroll nolla och många känslor på en och samma gång, studsade omkring i Lagrelihus. Nu: bor vi med en förstående ung man med väl utvecklad empati. Han leker hemma hos kompisar, friktionsfritt och ljudlöst (nåja). Utbrotten är få, det går lätt(are) att säga förlåt. Lillis har blivit Storis och vågar vara hemma själv små stunder i taget.

Du blir äldre, min älskling. Och du blir bara gulligare.

På den tiden Wallmarks livs hade hemleverans

I Ragvaldsträsk hade vi också hemleverans, inte så värst online. Fasttelefon var det kommunikationsmedel som fanns att tillgå. Mat staplades i lagerdoftande banankartonger. Utkörningen stod självaste Kurt Wallmark för, en andra generationens lanthandlare, stolt och enträgen. Dåtidens foodtruck var en Volvo kombi (alltid Volvo) med tutande bilbältesvarning (aldrig bälte) och generöst lastutrymme. Målgruppen var äldre, de som även konsumerade hemtjänst. De som behövde både mjölk, extrasaltat smör och en lämplig mängd senaste nytt från byn. Hemtjänst och hemleverans var dåförtin sociala institutioner.

 

På den tiden, jojävlar. Har jag levt på femtitalet? Det känns så fruktansvärt länge sen, på många sätt. När jag bodde i Ragvaldsträsk. När det fanns lanthandlare. När hemtjänst levererades i kombo med härligt skvaller, hemstekta plättar och en extra pratstund. När Tipptopp var världens, jag menar världens lyxigaste glass.

 

Det var tider, det.

Idag har jag tagit ett steg framåt i min utveckling

Man är väl en sån där som näthandlar mat. Schjoo, jojo. Ett ordentligt fall framåt för Lagrelius-vardagen, vill jag tro och mena. 

Första gången: alles klar och med i påsen. Bådar gott. 

Dos and donts för regnskogsräddande

På tal om klimat och så. Lite tips och tricks kring vad man kan göra för att rädda regnskogar.

Let's talk about klimat, baby

Operation vårstädning inledd. Krafsade lite här, högg små flisor ur ved, drog ett parti krocket med kidsen, grävde lite där. Altanätarpremiär och soft småstök runt gården. Så skönt med en vänlig vårsol och vindar som vill väl. Men jisses, det är på tok för tidigt. Vädret har fått fnatt. Det verkar inte som att folk tycker det känns viktigt att prata om. Och kom inte dragandes med 'naturliga variationer över åren' för då slår jag den här i huvet på er:

Enstaka år kan avvika från trenden, men vi kan konstatera att 13 av de 14 varmaste åren som någonsin har uppmätts, har inträffat nu på 2000-talet.

Läs för guds skull Karin Bojs: vi har gått över en gräns nu (vi varnar känsliga läsare för otäcka fakta). Sen föreslår jag att vi:

slutar gnälla väder - och börjar prata klimat.
skippar kallpratet om väder - och tar den heta debatten om klimatet.

Ansenlig mängd löv & gräs. I mars???

Trendbrottning

Jag grät inombords när apcoola Ace inte vann mello. Så bra, kaxig och viktig, pga äger, har vanlig mängd icketajta kläder på kroppen, skrevgreppet. 

Årets final (5:5) var ju för övrigt ett fett trendbrott från a) förra årets 9:1-fördelning. Ulrik, David, Anton, State of Drama (x5), gubbarna (x3), Anton, Ralf, Sean Banan, Robin, Yohio. Och så Louise. 

Jag hoppas vi ser början på en trend: fler kvinnor på scen (men framför allt fler som skriver låtar). Trender kan behöva lite extraskjuts, att man brottas och puttar på dem. Så idag har jag spelat Busy doin' nothing för lilleman fem gånger. 

En fredag som inte var den trettonde

Inför din hemkomst kan du tänka så här: vi älskar dig och längtar efter dig. Det är ett litet kaos hemma. Men tur att det inte är tvärtom. puss älsk

Messet till Johan igår. Sammanfattar veckan som gräsänka: mer kärlek än plikt.

Jag har inte

• packat upp väskan från förra helgen
• diskat vinglasen från i onsdags, och inte heller grytan
• tvättat en enda gång
• betalat för hela parkeringstiden (fuck p-automater som tar inte visa + går inte att sms-parkera)

Men däremot har jag

• prioriterat det ljuva livet
• levt fjälliv med bonusfamilj
• läst böcker, bakat, bastat, grillat korv med barna
• gått hem tidigare
• drömt framtid med vänner
• fått handmassage och ansiktsbehandling på hemmaspa av två juniora spaterapeuter (gurka och ansiktsmask included)
• lunchat på stans nyaste restaurang
• #100bloggat
• kvällslustjobbat

A woman's gotta do what a woman's gotta do, liksom. 

           Trots stirriga uppsynen: 

       very relaxed efter hemmaspa.

Blås bort mig, Jonne

Vi kan kalla honom Jonte, han var lätt förståndshandikappad. Han gick nåt år under mig på högstadiet. Jonte kunde blåsa bort folk, ja med hans oerhörda lungkraft flög storkillarna i nian flera meter.
- Blås bort mig, Jonte! skrek nån, Jonte blåste - och storkillarna skrattade. Åt, inte med.

Jag är ingen mobbare. Så vill jag åtminstone se mig själv, men när jag tänker tillbaka så ser jag mönstren genom alla stadier: de som inte mådde bra, som halkade utför, nerför. Som jag inte hjälpte. Som jag inte bjöd in.

Jag minns två, säkert var det fler, på lågstadiet. En mamma pratade med oss, med skolan. Det blev inte nödvändigtvis bättre av det. På mellanstadiet var jag sidekick till klassens leader of the pack. Hon blev tvärarg på nån ett par gånger (för nån skitsak), eller som det hette: nu är vi sura på x. Jag tog inte initiativ, men heller inte avstånd - jag hängde på. Surandet pågick under några dagar. Sen sa vi förlåt. En klasskompis på högstadiet frågade "Men Jessika, mobbade ni M?" Jag fnös, för det hade vi ju verkligen inte gjort, vi var ju bara - sura. Men så här långt senare förstår jag: vi mobbade.

I början av högstadiet fick jag känna på det: det var några som hatade mig. Ett trepack tjejer från stan, ett år yngre. Jag förstod aldrig varför. Det var jobbigt, konstigt, ovant att bli hatad (men inget jag tänker på nuförtin).

Jag vet hur det känns och vill skrika förlåtförlåtförlåt! till alla som kände sig utanför, som kände sig mobbade. Men det går ju inte nu. Så det jag kan göra är att hjälpa, att bjuda in de som halkar utför, nerför nu. För mönstren finns kvar även i vuxenvärlden, om än mer subtilt.

snyggo | vacker | fina | snygging | kram | wow | söt

Jo, det här med att inte försöka vara så jävla snygg. Jojo, min kvarn svämmade just över. Kolla checka spana hur det kommenteras på tjej- vs killbilder i mitt flöde.

How to write like a writer

He är bara å åk.

Ba gört.

Just do it.

Om man lägger fram det så här verkar det ju inte så svårt. 

Infografik: Funders and Founders 

(som jag verkligen kan rekommendera

om du råkar älska kombon infografik+entreprenörskap)

Vad ska du bli när du blir stor?

Ikväll: fetpepp på vår jobbworkshop!

Sex kompisar åt svampsoppa, drack vin och pratade strunt och viktigt. Sen: tog jag fram storstorarken (typ A1), ett till varje person, skrivsköna pennor och postitblock i regnbågsmånga färger. Frågade: skulle vi köra mini, medi eller all-in? Med det här gänget finns det inget annat läge än all-in, så det fick det bli. Workshop: på fisknivå (läs golv), kändes very kreativt, i paritet med fyrfältare i varm dusch.

På temat Vad ska du bli när du blir stor blev första uppgiften (och sista, vi hann inte längre) att ta fram sin målbild, sina visioner och drömmar. En och en berättade om sina tankar, och sen gick vi varvet runt så att alla kunde ge input, pepp och tips. Wow: vilka klokskaper, vilken kompetens, vilket driv - vilken friggin kapacitet som satt där på mitt vardagsrumsgolv.

Kontentan: just do it. Kanske i små steg, men vi börjar ... nnnnu.

 

 

Friends

Ett litet gäng i en skinnsoffa i en fjällstuga.
Som gör saker tillsammans:
pruttar, åker stjärtlapp, läser, sover,
äter frukost, leker tjuv och polis,
håller efter lilla V, bastar, åker skoter/pulka/,
grillar korv, hoppar från förrådstak, spelar iPad,
busar, klättrar i våningssäng.

Som är kompisar. 

Ruckie zuckie aus Internetz

Inom kort ser vår handling ut så här:

Fisk från Brobergs

Kött från Renbergsvattnets lantbruk (filmen längst ner), via minfarm.se
Grönsaker från Alskogs
Vegetarisk matkasse (ibland)
Vin från - ja, var handlar man vin på internetz?
Småextras på väg hem från jobbet
Allt annat från Icas webbutik

Storhandling, vik hädan! Just turn around now, cause you're not welcome anymore.

Ett par klick, och ruckie zuckie så ramlar maten ner framför dörren. Detta fantastiska Internetz alltså.
 

Renbergsvattnets Lantbruk | MinFarm Västerbotten from Minfarm on Vimeo.

Cirkus Lagrelius i Wien

Nu är det klart och betart, jag och mannen/myten drar till Wien på en lång långhelg. Jädrar, vilket superfint hotell vi ska bo på (och faktiskt: inte så dyrt). Jag är så orimligt peppad!

 

Stugliv

Så här mysigt häng + skönt ljus har vi i stugan. 

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen: true story

Stretcha gasartumme.

Grevagreva fram skoter.

Pulsa skoterspår.

Sjunka ner till knät vart tionde steg. 

Bära in lite för stor mängd packning (funktionell träning: biceps, bålstabilitet).

Dra igång surskoter. 

Jodå, fjällivet kostar på. Så pass att vi förtjänar en hemmagjord äggtoddy. 

    (det man inte ser är lilla bäckravinen under)

Gungeligung

Näst efter Stora hotellets storstilade entré in i Umeå mha en välregisserad nyckeljakt a la geocaching, så är nog gröna evighetsgungan på Bildmuseet (av Thilo Frank) Umeås nu mest fotade. Jag vill inte vara sämre, nädu, nädå.

Here goes: Alma goes gungeligung.

    Thilo Franks evighetsgunga på Bildmuseet. 

Det är så hälsosamt och stärkande i fjällen

Vi drar till fjällen, fest hela kvällen, osv. 

Emser, Linus the Highness, Sixten den Store, Almisch Partenkirchen, Mellow Man, MellanSixten formerly known as Lillis, Vera Almighty och yours truly. 

Johan my man åker till Alperna istället, skidbacke som skidbacke liksom. 

Det ska börjas tidigt

Sexåringen berättar om att "pojkarna tjuvkikar in i omklädningsrummet", "x jagade oss och slog oss på rumpan"och "x vill inte bli pussad, så vi jagar honom". Hon väljer hipstertrosor för "om byxorna blir blöta och pojkarna ser mina skinkor, då retas dom". Att vid sex års ålder fundera på hur man behöver klä sig för att undvika ovälkomna kommentarer, det tycker jag känns orimligt och otäckt.

När feministmamman lägger det ena till det andra och en tendens uppstår, även om vissa skulle beskriva den som subtil eller till och med obefintlig, då finner feministmamman det för gott att ta upp temat på dotterns utvecklingssamtal. Det här gänget ska hänga åtminstone fem år till, och man kan aldrig få för mycket prat om värderingar och respekt . Det ska börjas tidigt.

Och vad händer: jo, pedagogen tycker att det är helt oacceptabelt och har full förståelse för våra tankar (feministpappan och feministmamman är överens) och han har genast ett par förslag på hur de kan ta det här vidare i klassen.

Feministmamman och feministpappan går nöjda från utvecklingssamtalet.


   
   Jag kallar den 'sexåring på semester'.

Fiskpinnar deluxe

Torsk i TRIPPELpanering en sketen måndag, jojo. Med jordärtskocksmos, jojo. Man är väl en Feinschmecker. 

Much enkelt: 

Först: mjöl

Sen: ägg + finriven parmesan

Sist: pankoströbröd

Fiskpinnar i paket är för vardagsslackers. 

/the real vardagsslacker

Kvotering eller Ärkeentreprenören som trampade i ett fett uppretat getingbo

Mr morfarsmysiga ärkeentreprenören aka ölbryggarkungen aka Jense trampade nyligen i ett fett uppretat getingbo och gav så liv och näring åt en om än inte slumrande så åtminstone inte tillräckligt het diskussion. Han menade att bristen på kvinnor i företagsstyrelser beror på att det finns för få kompetenta kvinnor (!). Och att kvotera, det är det inte tal om, tycker Jens:

Absolut inte. Vi lever i en global ekonomi där vi konkurrerar med företag i hela världen. Om vi har restriktioner då försämrar vi vår konkurrenskraft, sa han. 

Alltså: kvinnor skulle försämra Sveriges konkurrenskraft. Really, Jens?

Kvotering. Blotta ordet reser ragg. Hos kvinnor och män. Jag har länge velat i frågan. Men inte längre.

Vi måste sluta se kvotering som
= stoppa in mindre kompetenta människor (kvinnor) som inte förtjänar platsen.

Vi måste börja se kvotering som
= rätta till snedvridna strukturer som inte är optimala (för någon förutom gubb-berget).
= (framför allt) att införa en vidare, bättre definition av 'kompetens' (för sanningen är ju att tolkningen av vem som är kompetent just nu förbehålls mäktiga män i mästerstövlar). Det handlar alltså inte om att kvinnor är inkompetenta, utan om att männen inte ser hela bilden av vilken kompetens som egentligen behövs.

Jens Spendrup fick Elisabet Höglund att koka - och byta åsikt:

Det finns alldeles för många kompetenta kvinnor som i hela sitt liv väntat på att bli befordrade och invalda i styrelser för att på allvar kunna utöva makt och inflytande. Men de har hindrats av de gigantiska kadrerna av män i mörkblå kostymer, ljusblå skjortor och prickiga slipsar, dessa ointagliga bastioner av manlig hegemoni.

Och självaste liberalfeministen öppnar upp för omtänk:

Jag är mycket irriterad över att det går så våldsamt långsamt. Jag är principiellt som liberal väldigt skeptisk till kvotering, men jag är inne i en process just nu där jag håller på att ompröva mina ideal i den frågan.

Anna Bråkenhielm, Meg Tivéus, Jan Scherman och deras gäng är hyfsat tydliga: För näringslivets, oss ägares och landets bästa, kvotera nu!

I den bästa av alla världar är kvotering helt onödigt. Men då utvecklingen går så långsamt har kvotering blivit nödvändigt för att stötta valberedningarna i det arbete de själva i de flesta fall vill åstadkomma. 

Och nu är stunden mogen för ett kliv framåt för feminist Lagrelius: jag är officiellt för kvotering.

Enkla, genialiska, maktkonserverande mekanismer styr
1. Många företag (gissar: majoriteten) har utformats av män för män.
- Det är organisationerna som ska förändras, inte kvinnorna, säger Sofia Falk, VD för Wiminvest.

2. Män rekryterar ur sitt nätverk, som råkar vara män ("rekryteringen sker inte utifrån meritokratiska värderingar, dvs att bästa person för jobbet får det - utan utifrån befintliga nätverk"). Även Amanda Lundeteg, VD för Allbright, flyttar ansvaret från kvinnorna:

Allt för sällan talas det om att män måste bli bättre på att nätverka med kvinnor. Att män behöver coachas i att bedriva mer professionella rekryteringsprocesser. Att män behöver bli mer ödmjuka. Att män faktiskt kan tacka nej till helmanliga sammanhang. Och att män borde låta sig inspireras av kvinnor.

3. Let's face it, privilegerade grupper är sällan jättebenägna att avstå sina privilegier.

4. En begränsad grupp i samhället definierar vad som räknas som kompetens (vilket gör att vi går miste om många perspektiv).

Eller så här:
Problematiken är inte kvinnorna. Problematiken är de personerna i näringslivet som envisas med att cementera idéer som att kvinnor inte är lika kompetenta, att kvinnor inte vill, och till och med att kvinnor inte finns. (Amanda Lundeteg, VD Allbright)



Ok, vi kör på det?

Gör inte idag det du kan skjuta upp till imorgon

Det är ju lite inne att prokrastinera these days. Lite sådär 'äsch jag är väl inte helt perfekt, men ganska, så jag kan skoja om att jag hänger med och i alla fall skjuter upp surdegar'.

Amerikanerna har tre-fyrdubblat sina uppskjutarissues på fyrtio år. Man kan misstänka att Sverige har liknande problem. Men lugn, bara lugn: alla dina prokrastineringsprobs löses om man köper boken Dansa på deadline.

Om jag skjuter bajs framför mig? Well, det händer.
(Hemma alltså, på djåbet är jag såklart perfekt.)

Smaka smaka liten kaka

Smakleken, så geni. Förtjusande underhållning för både småttingar och storingar.

Gör så här: 
1. Fyll småkoppar med olika smaker (flytande, pulver, klumpar)
2. Sätt på ögonbindel (add some drama)
3. Mata, gissa, fnissa

Feministupdate

För er som har minsta lilla feministintresse (vilket ni ALLA borde ha, för vem tycker INTE att vi ska ha lika löner, mindre våldtäkter, pappor som har bättre kontakt med sina barn, kvinnor som får tycka utan att bli hotade till livet?) - kolla in Sandras summering av what's new, what's up, what's in i feministSverige.

Passion for petrol

Petrol är min favvofärg. Har så varit länge, utan att bli det minsta less. De blågröna inköpen minns jag länge: italienska småskor med blommor, lilla glasburken med teaklock på lilla teakbrickan, mysiga omlottkoftan. Det extrafina med petrol är mångfalden. När en blir trött på turkospetrol kan en gå vidare till mörkgrönare petrol, eller det lite blågrågröna petrol. Fint att petrol håller greppet och lever vidare (rubriken lånad från Sofi).

Petrol, jag tror att jag älskar dig.

(minus teaklock plus stajling)

Man har väl karaktär

Jag håller mig undan: 1) mobilspel 2) tv-serier.

Inga mobilspel pga tar tid, inte tillräcklig läcker kickback. Dålig ROI mao. 

Så lite serier som möjligt, nära noll, pga de tenderar att vilja äta in sig i mitt liv, som vore de min egen värld och verklighet. Ockuperar all tid efter barnläggning. Sen slutar den very abrupt, och ens vänner (läs: Dex & Deb) sedan flera år tillbaka lämnar en tom, ensam och förtvivlad. En liten kniv i bröstet i ett stort svart hål i en mörk skog i en dyster tid. 

Så därför: inga serier. 

Menmen, jag har ju alltid de socijala medjerna att wasta dyrbar tid på. Tid som jag annars hade gjort nåt vettigt med. Summan av laster är konstant, osv.