Jag måste fundera mycket på hur det blir att äntligen få komma in i huset på rikt. Jag har höga förväntningar, och andra som är låga. Tänk va härligt att få spankulera omkring i huset och bara bo och pyssla och mysa. Jag tänker avslappnat påtande i trädgården och fina gemensamma beslut och en glad tvååring. Och vi har ju planerat så mycket snyggt - både möbler, kök och lite tapettankar.
Fast tänk om det blir vardag i huset också. Om nån månad eller nåt år. Johan konstaterade torrt att det är i hus som den mesta vardan finns. Jahapp. Fast vi har gjort slut med vardagstråkkompisen, tv:n. I alla fall så länge det känns bra. Dvs troligtvis inte längre än till jul, då min mammaledighet går igång.
Huset är ju så nära perfekt det går. Hoppas jag. För redan har jag upptäckt/kommit på flera nackdelar; att det minsann inte alls är så mycket kvällssol som mäklaren utlovat; att det minsann finns mygg; jo, och att fejkbjörkgolven inte är så snygga, det visste jag. Och tänk då om huset faktiskt inte är det hus jag vill ha - vad händer då?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar