
Well, bäst att jag går och funderar, vi far imorgon kväll. Sa jag att det ska bli kul att gå på Susannes bröllop och umgås i Stockholm?
Jag är ju sällan och aldrig sjuk. Men nu är jag nog det. Ändå. Men jag har ingen feber, och då får man ju inte stanna hemma från jobbet. Fast det är ju det där med att skona andra, särskilt nu i svintider. I fredags borde jag ha stannat hemma, det gjorde faktiskt ont i bröstet. Smittan Jessika.
Men hur gör jag imorgon. Är jag tillräckligt sjuk för att räknas in i inte-smitta-andra-kategorin, tja det vet jag ju inte förrän imorgon bitti. Det är ju attans att vara hemma utan att behöva det, det klarar inte min jag-är-aldrig-sjuk, sådeså-attityd. Å detta vankelmod.