Fy fanken, veckan har varit tung. En massa jobbgrejer har flåsat efter mig och aldrig ville 3-timmarsmötena ta slut. Helt speedad blev jag, lite uppspärrade ögon och lätt andfådd. Och i förrgår natt straffade tempot ut sig, med några vakentimmar mitt i.
Bätte, säger Alma och nickar. Joo, nu är det bätte. Idag har jag jobbat undan, slutat i tid och hoppsan-hejsan ätit middag på gomatstället 5 knop. Vår kvartersrestaurang, typ. Kittlade dödsskönt i kistan.
Härligt med belöning efter en hård vecka. Men vad sa vi om stress? Fast iof är ju vissa veckor värre än andra, så nästa blir bätte. Mycket bätte. Visst. Jag vill att du ska skriva ett inlägg om magen igen. Hur är han Sixten? En som sparkar på natten? när du stressar? Höger? Vänster? Hur många veckor är han? Jag har en stor intressevimpel i gung jag. Tell me about Sixten. Kram
SvaraRadera