Ta det här med barnkläder, en liten käpphäst för fru L. Med Alma har vi kämpat för att hon inte ska bli så rosa och flickig. Och nu är det dags att kämpa för att Sixten inte ska bli så blågrön och pojkig. Det är svårt, inte minst för att presenter tenderar att vara könskodade. Vi har försökt styra bort från rosa till Alma, då blev det lila. Sixten har fått idel brunt-grönt-blått-svart.
Men visst, nånstans går det en gräns även för mig. Helrosa-med-fjärilar-och-prinsessor, tuttenuttigheter och ryschpyschiga klänningar - nej, fast det vill jag inte ha på Alma heller. Rött: absolut (på båda mina pojkar, 1). Lila små blommor funkar finfint (2). Och ljusrosa är ju skitsnajsigt (3). Klänning på killar - joddå (4). Dagisbröderna N & G har snyggaste outfiten: tunika (läs: klänning) och byxor från typ Villervalla.
Inte helt oväntat är det fler som funderar - med referens till det här coola pink and blue project (KOLLA in bilderna!). I England pumpades en Pink stinks-kampanj (dock med ett rosa minus) lagom till jul. Och den lilla strippen längst ner känner jag igen - var det du Mariah som berättade om typ nåt sånt?
Hallå! Jag vill ju bara att mina barn ska få bra förutsättningar och möjligheter, oavsett kön. Kläder är ju bara en liten början. Sen är det leksaker, uppfostran, bemötande och allt annat. Lätt känns det inte, men nånstans måste vi ju börja.
Håller ni med eller inte?
Heja, heja Jessika! Men det jobbiga med att välja en sådan inställning är, att man hela tiden måste argumentera för den. Med tiden inser man att kläderna inte är SÅ avgörande, men för omgivningen skull är det lika bra att man markerar och "ställer skåpet" rätt från allra första början! Rättviseprincipen - Alla människor behöver inte VARA lika, men alla ska BEHANDLAS lika!
SvaraRaderaHej Hej!
SvaraRaderaKul att du hittat till min sida!
Vilka gullungar ni har, och så mycket hår!
Ja vad ska man säga kring det här med färg och genus? Jag tänker att så länge man vet varför man gör som man gör så blir det bra. Sen är det väl handeln i sig som styr ganska bra hur vi ska klä våra barn. Men sen kommer vi väl aldrig ifrån den äldre generationens tyckande. Mina killar har båda haft väldigt mycket OCH långt hår. H&M har i sin ekologiska kollektion haft färgklada unisex toppar. Detta har förbryllat en del, unga som gamla. "Vilka söta tjejer". Jag rycker på axlarna för i ett annat sammanhang med grå/svarta toppar hade ingen yttrat en kommentar om "tjejer". I ett större perspektiv så är det själva bemötandet från vuxna mot barn som jag ifrågasätter. Det är vetenskapligt bevisat att flickor med typiskt tjejiga kläder får ett helt annat bemötande av dagispersonal och andra föräldrar. Att de får mer uppmärksamhet, previligieras och undgår problematik i vardagen genom omgivningens ändrade tonläge i tilltal, kroppspråk och prioritet.
Det är ett bra motto, men inte tvärenkelt!
Vi ses//
Linda
Intressant :)Jag har själv upptäckt att jag inte var så könsneutral som jag trodde...har fått "ärva" en del kläder till vår lilla skatt...fanns en hel del rosa, blommigt och volangit som direkt blev undanstoppat. Fast jag hade sagt att jag minnsan inte skulle vara en "sån"
SvaraRaderaNej, det är ingen isipisigrej det här. Man får ta - och välja - en del strider. Och kläderna är ju bara en pyttedel, bemötande och beteende är ju det lurigaste. Frågan är ju inte OM utan hur mycket vi kommer uppfostra S annorlunda än A för att han är kille och hon tjej.
SvaraRadera