Det tar aldrig slut.

Inte för att jag tror eller hoppas att utmaningarna ska sina. Nej, det handlar snarare om en slags iver att få stryka punkter på den låånga att-göra-listan. Jag har en lista för huset, och en på jobbet. Där förs alla viktiga och oviktiga att-göran in, i särskilda fack.

När jag råtat över en uppgift är jag genast på nästa, utan att njuta över det jag åstadkommit. Ta huset. Fanken vad jag har fixat och hängt och spikat och kryssat och gjort. Men jag ser mest det som är kvar. Det är målet jag vill åt, inte vägen dit. Och i hussammanhang är det som bekant svårt att checka av allt på listan.

Men nu. Nu ska jag passa på att njuta lite extra av att jag har presterat detta:

Smyckesskåp på plats (råta!)






















Hallmattan tillklippt. (råta!)
Pall och köksstolar limmade. (råta!)
Vedkorg. (råta!)















Tack till Jenny & Mattias för snajsiga sänglampor. (råta!)