17 juni 2010

Stockholm i mitt hjärta

Jag var ung och kär. Nu när jag hälsar på min älskling kommer jag ihåg allt det fina och läckra som vi hade ihop. Men jag vet ju att vi inte funkar egentligen. Vi har växt ifrån varann, prioriterade olika och allt det där, yada yada.

Särskilt förtjusande är det dock att susa nerför Kungsgatan med små klickande steg och känna sig kosmopolitisk. Eller böja huvudet bakåt och dricka grönt solljus under Humlegårdens trädtak. Och så thaimat på en Kungsholmen-uteservering med tompisar en ljummen junikväll.

Men hej vardag! dagishämtning, träffa kompisar som bor på andra sidan stan, handla möbler-kläder-grejer, KÖPA HUS, kisslukt i tunnelbanehissar, pendeltåg som inte går i tid, bilköer-biltullar, 45 minuter till jobbet, barnkalas-träning-tandläkare, bilar överallt-barn med springiga ben-håll mig i handen!, svettig sommartunnelbana, barnaktiviteter.

Nä, tror-inte-det.


Nyströms gör centralen lite fartigare, lite roligare.

2 kommentarer:

  1. Skrattar...fast ändå inte...det är knöligare att bo här. Själv känner jag att jag hittat en gyllene medelväg med att bo i Vällingby. Som att på i Skell men med fördelen att man kan åka in till Stockholm på 29 (SL minuter dock) minuter. Meeeeen...när man måste in med lilla skrutten och det krånglar, då håller man sig för skratt. Har precis upptäckt den där pisslukten i hissarna dessutom...

    SvaraRadera
  2. Precis, du får småstadsfördelar och storstan vid knuten. Det bor ju så många i Stockholm och runtomkring, så det borde ju vara rätt najs...
    (pisslukten går ju i princip att undvika, medelst munandning)

    SvaraRadera