Trots lättare sinne efter söndagens ihoptjurning måste jag hamra in en gnällspik. Denna gång riktas syraattacken mot iksu.
Alltså. Det finns en högljudsmätare för musiken. Grönt och gult går bra, men jag tänker mig det finns en anledning till att mätaren har ett rött läge över 90. Rött = stopp, typ. Men icke. Redan på kvällens uppvärmning var hon uppe i 92, instruktörn. Aj i mina tantöron.
Ok, verkligen gnällspiksJessika, tänker du. Säg till instruktören bara, så skruvar hon väl ner. Men serru, det är inte buskul att behöva säga till på typ varje pass. Alternativet, att vara kollektivarg på stormamma iksu känns inte så buskul heller, och om det ska ge effekt måste jag nog säga till på skarrpen.
Och. Inte nog med att jag är en gnällspik. Jag är en hörselskadad gnällspik. Hur cool är man då mellan 1 och 5?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar