16 april 2013

MANIFESTET

Jo. Jag måste skriva med versaler, för det här markerar en stor och avgörande vändning i livet, i mitt liv. Det började med några artiklar och blogginlägg. Var det slutar? - ja herregud, vem vet vart det här kan ta oss. Klart är att vi fan får skärpa oss. Jo, du också.

Det här är MANIFESTET - the Lagrelius version: 

Vi handlar ekologisk mat 
när det känns rimligt, dvs oftast. Minimum enligt Naturskyddsföreningens 5 tips: köp ekologisk/t/a potatis | vindruvor, bananer | kaffe | (mindre) kött | mejeriprodukter

Vi undviker onödig bilkörning
Ja Jessika, vi tittar på dig! *tvåfingerspekar i mina ögon, i dina ögon* Noll bilresor i 2-kilometers-klassen till Iksu framöver. Fårrden används inte för arbetsrelaterade ärenden. Slentriankörning skärs ner.   För är det inte löjligt att hälften av alla bilresor är kortare än 5 kilometer?

Vi handlar (grejer) mindre och genomtänkt
Att jag bara skulle sluta lustshoppa är ganska orealistiskt. Och därmed är det inte dit jag ska i första läget. Men tänka efter innan, behöver jag/vi det här, really?

Faktum att min man aka hållbarhetsmannen gör allt det här redan. Så MANIFESTET är egentligen en Jessika-grej - med Johan som ivrig och kunnig påhejare. Det finns mer att göra, men vi stannar där så länge, så att jag ska orka hela vägen. Jag har hittat triggern, nu försöker jag mörda slentrianet och älska omställningen.

Jag förväntar mig inte att du ska haka på manifestet. Det är ganska pretto och självgott. Men tusan, en grej kan du väl göra? En lill-liten uppoffring. För mina och dina barn. Vilken blir det?





5 kommentarer:

  1. 1. Handlar ekologiskt när det finns (Fast inte havremjölk för den ekologiska har inte tillräckligt med kalcium i sig, vilket är dumt. För det måste mjölkallergiska barn få i sig)

    2. Jag känner mig skitdum varje gång jag tar bilen när jag skulle kunna gå. Bara det att jag inte kan gå långa sträckor nu. Då får jag sammandragningar och förvärkar från hell. Så jag fortsätter småköra och ha dåligt samvete. Det är ju bara nån månad kvar tills ongen ska ut!

    3. Att fråga sig "behöver jag det här" fungerar! Jag lovar!

    SvaraRadera
  2. Jo ja alltså jag gör redan 1 och 2, 3:an är nog min stora last. Jag verkar tyvärr behöva ganska mycket saker...dock inte barnen, de ärver mest. Men som häromdan behövde jag nya lampor i köket och jo alltså på riktigt, vi har inga lampor där. Men det är ju för att den flyttat till ett annat rum om sanningen ska fram. Jag får jobba på det. Han jag lever med får dessvärre jobba på samtliga punkter, dels för att vi ska kunna titulera oss som en medveten/klok/ansvarstagande familj och dels för att han får mina ansträngningar att förlora i kraft. Hepp, hepp nu tar jag hojjen och drar till gymet!

    /Mariah

    SvaraRadera
  3. Behöver är ju ett väldigt relativt ord (precis som min lista. 'rimligt' 'onödig' 'mindre' och 'genomtänkt' är liksom inte exakta begrepp), har jag tänkt på. När är det man på rikt behöver nåt - och när är det ett skapat behov?

    Ja, jag tycker också 1-2 är ganska ok, men 3:an känns sisyfos. Man kanske skulle köra en klädutmaningen 2.0, Alexandra...

    Vi har i alla fall haft mycket bra diskussioner sen jag tog upp det här - det handlar ju verkligen om en omställningsprocess.

    SvaraRadera
  4. Ja jag fick öva mig på nr 3 nu i helgen faktiskt. Jag var på Ikea. Det gick ganska dåligt. På något vis intalade jag mig själv att ganska mycket behövdes eftersom jag var tvungen att passa på när jag lix var där...ehh som om jag aldrig ska dit igen...eller som om grejerna nånsin behövs egentligen. Suck, jag maxar 1 och 2 istället och för att återkoppla å ditt senaste inlägg kan jag berätta att jag numera skriver ett E på handligslistan till J för att markera vilka produkter som absolut måste vara ekologiska...jag skriver...han handlar...det jag skriver att han ska handla. Yeeey!

    Och du, bilden här på dig när Alma var pytte, vilket otroligt smickrande frisyr! Jag minns inte att du haft så, men gode fint var det!

    / Mariah

    SvaraRadera
  5. Heja eko-Marran! Se det som en omställningsprocess. Inte nödvändigtvis kul, men nödvändig. Tänker: man kanske inte behöver bli perfekt.

    Tack, jo jag trivdes när det var fint -> lite 20-talskänsla. Men tippade lätt över till tant when ofixat.

    SvaraRadera