Inte direkt på allmän begäran, men ändå

Men! Det är klart att sommarkrönikan jag skrev för VF platsar här på bloggen. Den skulle ju i princip kunna lukta lite damm. Men fast den är fyra år så känns den riktigt högaktuell, så här i Umeåtransit mellan just Torekov och Ragvaldsträsk.

Avkoppling i olika tappning

Varje sommar spenderar min man och jag nån vecka på våra föräldrars sommar­ställen i Skåne respektive Ragvalds­träsk. Målet, avkoppling och återhämtning, är detsamma på våra två semestertillhåll, men våra föräldrar företräder helt olika skolor för hur man når dit. Jag och Johan hänger med i deras rutiner och tempo, som bär avtryck från de två orterna och tidigare generationer.

Ragvaldsträsk: i arbetet lugnet

Att slöa är inte pappas grej. ­– Jag skulle haft klyvt nån ved också, mumlar han, och tar nästa spadtag. Hans sommarprojekt är en ny altan som han såklart fixar själv. Jag och maken bygger hus med pappa som byggledare – en tiokvadratare med sjöutsikt. Mamma är flitig trädgårds­mästare. Idogt arbete i sakta lunk är semesteravkoppling i Ragvaldsträsk. I arbetet lugnet.

Och så är det ju maten. Mamma har ärvt rollen som mat­mamma, som ser till alla är konstant ­mätta. ”Äten väl barne, ovisst annan gang” används ofta för att skoja om släktens glada matsinne. Jag tycker mig se stänk av denna gamla överlevnadsstrategi i det faktum att mat och fika styr hela vår dagsplanering. Knappt har man svalt sista tuggan förrän nån börjar fundera på nästa mål.

Vi njuter av pausen i solen och betraktar vår värld: gräsmattan med vippande sädesärlor och grusvägen där grannarna vinkande kör förbi. Men man kan ju inte sitta hur länge som helst – nej, ut och jobba igen! Arvet gör sig påmint. I plikten. Men framför allt i glädjen att arbeta med händerna och se det direkta resultatet av sina insatser.

På kvällen kopplar vi bort arbetet. –Å, visst är det fint? myser nån när vi blickar över den kvällsblanka sjön från badtunnan. Stating the obvious. Jåå, hummar vi andra. Den speciella tystnad som vi lokalpatrioter menar bara kan vara norrländsk kryddas med fågelsång och traktorbrummande.

Charmig livslunk i Torekov

I skånska Torekov är dagens svåraste beslut vilken mat som ska serveras, och därmed inhandlas. Här veckohandlas icke, semesternjutningen består av att inte behöva planera mer än en dag framåt.

Mat är viktigt även för Johans familj, det handlar om livets goda. Mina svärföräldrar har anammat det lilla samhällets charmiga livslunk. På vägen hem från morgondoppet tar större delen av sommar­befolkningen – samtliga iförda morgon­rockar! – vägen förbi det lokala bageriet och köper morgonfrallor. Lunchstrategin är att med minsta möjliga ansträngning få i sig nåt lätt och somrigt. Den svala sommardrinken i hammocken är startskottet för en vällagad och Skåneinspirerad middag. Konceptet glass­prome­nad + solnedgång samlar alla semesterfirare i hamnen, och vi ooar förälskat när solen frasar ner i vattnet.

Huset är i andra generationen en tillflyktsort från vardagligt bekymmer och stök. Vi påtar på och skrotar runt - hänger tvätt, klipper häcken och rensar ogräs – men tar oss helst inte an större projekt. Johan tar fram sekatören och klipper metodiskt kvistar i decimeter­långa stumpar. – Det ryms bättre i återvinningsbingen, hävdar han. Jag misstänker att det är rent terapiarbete. Det bidrar i alla fall starkt till att hans tempo går ner från lång­sammast i stan till knapp styrfart.

___

Torekov och Ragvaldsträsk är våra sommaroaser. Johan och jag drar ner tempot, njuter av livets goda och hämtar ny kraft. Hur vi gör det beror på var, hos vilka föräldrar, vi semestrar. Avkoppling a la Ragvaldsträsk. Njutning a la Torekov.