Se mig flyga genom livet i fruktansvärda hastigheter

Den kommer smygande. Jävlar så otäckt.

Carl Englén, om sorgen. 

Jessika Lagrelius, om åldern. 

För plötsligt var jag 35. 

Närmare förti än trettiosju komma fem 

- eller än 30 i alla fall.

(Jag googlar "åldern avrundas uppåt" = 0 träffar. 

Alltså får man räkna lite som man vill, 

för det som inte finns på google finns inte.)

 

Foto: Kristina Sahlén

Foto: Jessika Lagrelius

Men ni vet väl att 35 är det nya 27? Jomän (som han sa, Mattias Fransson, om släktingforskningen som inte kommit längre än morschan och farschan - där tar det stopp! Med hjälp av historisk liggning = vem som legat med vem, och bildslumpande i containerfyndade böcker försöker han ta reda på varför hans liv gått åt helvete.)

Jomän. Folk får barn senare, lever längre, jobbar (snart) längre, peakar senare. Det måste innebära att den nya ålder man ständigt längtar tillbaka till - är 35 och inte längre 27. Jomän.

Gårdagens firande var hur som helst fab. För vi var ju (som vissa kanske klurat ut) på Klungan, och såg dom flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter. Och innan det: TC. Och innan det: jobb. Och innan det: sushilunch i solen på Marias balle. Och innan det: jobb. Och innan det: tagen på sängen med kryddmuffins, sovtussiga älsklingar och morgongåva.

Jag måste få avsluta med några helt lösryckta, helt underbara Se oss flyga över scenen i fruktansvärda hastigheter-citat: 
" Hälften kentaur, hälften kadaver. (kentaursurfarn som ryckt med sig en kompis i bungyjump, och paralyserat sin hästbak)
" Det krävs decimaler efter nollan för att överhuvudtaget kunna uppmäta ditt människovärde. (dvs rätt ovärd)
" Mamma, jag är inget duralexglas, jag är gjord av kristall. [...] Så jag är Torbjörn, den lilla sjöhästen? (Katla i identitetskris)