Ibland plingar det till i kollegornas mailbox halv 11 på kvällen. Ibland tjugo i åtta en lördagmorgon. Det kan vara illern Maria, det kan vara jag. För att jag älskar nya mail, för att det är irriterande med röda ringar på min Iphones Åberg, för att jag älskar mitt jobb.
Inte så bra, jag vet. Det är inte så bra att jag inte klarar av att jobba blott 85%, utan samlar extratimmar i kindpåsarna. Den magiska gränsen heter max 20 flextimmar, jag är på 32. Med lite tur, negotiation skills och vattenkammad frilla får Johan till det med ett välbetalt halvtidsjobb i höst. Och jag får min åtrådda 100-procentare. Med lite tur, vindar i rätt riktning och nyklippt frilla får vi till det med en Italienresa nästa vecka så att jag kan plocka ut några timmar. Med lite otur ställer Sixtens förmodade koppor till det nå jävulskt.
I alla fall, i veckan har förälskelsen blommat upp lite extra, tack vare en väldans trevlig afterwork och en väldans lyckad löneförhandling.
Dangerous liaison, var ska det sluta?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar