Framåt och bakåt

Jag rider ut resterna av en ovanligt envis nackspärr. Att dra upp en vintersur gräsklippare ur sin slummer gör en redan sårad rygg än mer frånvänd och samarbetsovillig. Tydligen. Jag rider ut rester av s k kroppsjustering och visst alkoholintag. Spritstinna apelsindrinkar på Båten är inte att leka med. Tydligen.

Men bortsett från dessa smärre defekter njuter jag av bakåt- och framåtblickar.
Festligheter, ledigheter, vänskapligheter. 
Altanhäng, stughäng, uteserveringshäng, tvillinghäng. 
Jobbpepp, sommarpepp, familjepepp. 
Mantran, one-liners, livssanningar, insikter. 
Fniss, småskrockande och fulskratt. 

Jag har inte fulskrattat så här mycket på mycket länge.

Som när nye, festlige bekantskapen som tyckte att jag kunde behöva en bitch slap för att pigga till mig. Han som vägrar bajstorkning på andra barn enligt principen: egen avkomma | egen avföring och som toppade med "Det är lite tjolahoppsan som Astrid Lindgren skulle ha sagt" i vårt (seriösa) försök att förstå hur Q förhåller sig till HBT.

Eller som när L berättade om sina gravidkurser. Massageinstruktören som snäppte upp/in hennes trosor för att - inför hela deltagargruppen - förevisa rumpmassage på hennes nu helt bara skinkor. Och trudelutten anus-vagina-urinrör-anus-vagina-urinrör som instruktion för knipövningar.

PS: troligtvis framkallar det här blogginlägget icket ert fulskratt. Lev bara i vissheten om att fulskratt förlänger livet.