I den ständigt uppkopplade tillvaron har jag svårt att vara ständigt närvarande.
Jag vittjar inboxar och flöden i (o)tid och minut. Kanske har det hänt nåt nytt på Twitter, en göllig bild på Fejjan eller Instagram, eller undrar om det har landat nåt kul mail- nej skit det var ett jobbmail med en bihängd att-göra som jag inte orkade tänka på nu. Och där kom jag på början till ett blogginlägg, bäst skriva in lite innan det faller bort.
Ett nutidssymptom, I'm telling you (nåt du säkert inte visste, heh), och snart kommer Diagnoserna. Men då kommer jag inte att drabbas serru, för då har jag slutat med det här tramset. Snart, lovarlovar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar