Nu är dom på gång, studenterna. Jag hör nollningsljud, jag kryssar mellan skallgångs-fast-tajtare-kedjor längs cykelbanorna vid uni. De rör sig i klungor, tyr sig till varann, söker trygghet i en ny, och kanske lite skrämmande värld. De vet inte vem de ska hänga med i 4 år, men ibland hittar nån varann redan första dan - de som ska bli vänner för livet.
Jag vill vara dom, och inte. Så mycket identitetsskapande, så mycket positionerande. Men all framtid, lärdomarna, relationerna, det världsutforskande. Lovilovi. En dag ska jag sätta mig i skolbänken igen.
Lite äldre, lite bättre.
__
Otäck uppdatering: en viss Erik Lindenius har påpekat det som ingen i min ålder vill veta. "Mind blown! Dagens studenter föddes samma år som teveserien Vänner började. #utbpol"
Och jag som inte ens pluggat på uni. Jag förstår att jag har missat något, men vet att jag inte skulle trivas i den akademiska världen.
SvaraRaderaDen kan vara lite trist och tråkig och trist - och alldeles alldeles underbar. Typ så.
SvaraRadera