Nej!

Rumpan i fåtöljen och fötterna på pallen. Inbäddad i filt. Härifrån kommer jag inte upp i första taget. Och det är så jädra jädra välförtjänt, det säger jag. 

Det här är en häftig höst, både på det bra och dåliga sättet. Kursen jag går äter upp min tid, men skänker mig oändligt med inspiration. 

Jag orkar inte blogga, jag prioriterar bort teater och annat som inte är uppenbart fantastiskt, jag skjuter hemmaprojekt framför mig som med en snöraka som läcker på kanterna. Jag säger NEJ. 

Jag ska försöka komma ihåg hur jag gör det, även när jag har lagom att göra. Det är lite av en kick.