Radioskugga på Granvägen

Jag bor i hus nu. Joodå, sen igår. Det är härligt och tungt för ryggen. Alltså härligt att bo i hus och tungt för ryggen att flytta. Vi hade 2 stora småkillar som bar i 7,5 timme (hurra, vi betalar bara för 6) och till slut var alla 100 (!) kartonger i hamn. I hus.

Men Alltele behagar skämta aprillo, så än har vi inget internet. Tja, ingen uppställd dator heller förresten. Men så snart allt det kommer igång ska ni få bildbevis.

//husägarn

Jag är aldrig ensam

Nuförtiden. För mitt i ensamtiden spritter det till i magen. Då är det Sigge Blixt som tränar sina reflexer. Han verkar rätt nöjd där inne än så länge, fast hu! att vara sådär instängd. Tycker klaustrofoben. Fast bäbbar sägs ju känna sig trygga och ombonade. Tur det.

Två fnissiga, fantastiska, fucking år

Idag är det två år sen hon kom in/ut. Det har gått snabbt och ändå inte.

Den absolut finaste och ibland den jobbigaste av dom alla. Almis, Almisch Partenkirchen. Ska hänga med oss resten av livet. Förnöjsam, brunögd och medkännande. Busig, bestämd och morgontrött. Fnissig och högljudd.

Vår lilla a.

Tysta överenskommelser

Jag har en del outsagt. Några grejer som för mig är så självklara att jag inte behöver säga dom högt. Johan känner inte alls så. Han vill hellre att jag ska berätta vad jag har tänkt att han ska göra, istället för att sura när han inte utför. Meh.

Som:
Den som är föräldraledig fyller i Almas utvecklingsbok.
Vi borde ta med blöjor - beroende på tonfall och situation kan det betyda att Johan ska fixa det.

Ja, det är nog mycket Alma-ämnen jag tenderar att hålla inne med. Inte sådär medvetet, it goes bara without saying. Jag jobbar ju bara med kommunikation.

Hugg i ryggen

Jag är torsdagssur och myggbiten. I måndags lyfte jag Alma ur sängen på ett föga ergonomiskt vis, och fick knäck i ryggen. Ont, ont, jätteont. Och idag, när det börjat gå över lite lyfte jag Alma lite till. Och så ont igen. Jag rör mig som en höggravid med foglossning, och jag är ju för fanken inte där än! Och så blev jag biten av mygg vid huset - det ska väl inte finnas mygg i stan???? Och så lever det om nå fasligt bakom huset, för bilarna kör ju faktiskt där. Och så är Almas tilltänkta dagis ett av dom bullrigaste i stan. Och så har vi inte bestämt barntapeter, och nu när vi började närma oss sanningen bytte Johan strategi. Och så har jag inte tränat på 1,5 månad. Är det nåt mer?

Tamerackarna

Nu är vi på gång! Målarrackarna kommer nästa vecka. Och vi har bestämt tapeter till tre rum:

Ljusblå-guldig Ribbed från ferm-living.com - till sovrummet. En gråsilvrig 50-talsinspirerad till köket. Och så vansinnigt coolt (om jag själv får säga det...): en fototapet som är gjord från en av Johans Indien-bilder.

Köksstommarna är på plats, tack vare superpappa! Flyttstädning till nya stället beställd. Plastbrickor till kökshandtagen troligen på ingång. Blocketförsäljning inledd. Kristallkronan installerad och vacker. Tja ni ser, det rullar på.

Fast tjyvrackarna har snott Johans cykel och min cykelkorg, inom en vecka.

Fult och fint

Det dom har gjort om har dom gjort hyfsat snyggt. Så varför denna apfula skapelse till hatt- och skohylla? Kan man undra. Idag skruvade jag ur nästan alla 76(?) skruvarna ur hatthyllan. Smutsigt jobb, men nån måste göra det. Eller en kvinna måste göra det en kvinna måste göra.

Men dagens fina var flera. Jag beställde bänkskiva, ljus virrvarr med smal ekkant. Jag och Alma struttade omkring i vÅr trädgård. Herregud så mysigt det är att plocka vÅra jordgubbar, även om en del är brunmögliga. Och så är jobbet roligt igen (survåren var tråkig och trist och tråkig). Och allt det andra fina.

The eagle has landed

Hurra för en massa första-grejer i huset: första gången jag duschade. Första gången jag använde diskmaskinen. Första gången vi hade gäster. Första gången jag plockade jordgubbar. Det här går ju att göra en lång och njutbar lista av.

Det har sannerligen varit en förstahelg i huset som jag inte kunnat föreställa mig. Inte för att det var särskilt svårt att gissa ungefär vad som skulle hända, eller att det hände nåt alldeles extraordinärt. Men mycket förväntningar och många jaha, jasså.

I fredags kändes huset tomt. Inte så konstigt pga inga möbler. Efter vi tagit ner överskåpen i köket kändes även planeringen tom. Jaha, nu då? Men vad säger ni husägare, man är väl aldrig sysslolös i sitt hus? Vi gick husesyn med kisande ögon, och upptäckte många saker som ju såklart ska fixas. Så nu har vi målat insidan på 3 garderober, rivit tapeter i kök och sovrum, brutit bort lister, skruvat bort skåpluckorna på underskåpen och köpt färg och andra viktigheter.

Och nu i slutet av helgen, när jag strosande visat trädgården för Mari & Tomas, ätit middag på lilla altanen och bastat skönt - nu, nu känns det som att vi håller på att flytta in i hus.

Nu kommer ett stort och inte så önskat avbräck: slut på semestern. Meen, det kan ju va kul också, eller så.

Hur gott är glass?

Jag och Almis var solokvistar igår kväll och hade en riktig tjejkväll. Dvs det var bara vi tjejer hemma. Nåt särskilt innehåll på tjejkvällen var det inte i övrigt, ja förutom glass då.

Hu, va det är dyrt med dyr glass. Som Ben & Jerry. 50 pix för en halvliter. Men jag ville testa hur värt det är med glass, så jag köpte. God var den, Ben & Jerrys chocolate chip cookie dough. Och man fick mycket dough. Men nej, billig eller iaf halvbillig glass är nog så/nästan lika god.

Nej, glass är inte 100kr/l gott (eller ens 85 på extrapris på Coop).

Fantastisk soffa till fantastiskt hus!

Så här ser den ut, vår nya fantastiska Carl Malmsten-soffa! Vår är lite grönare, och nog lite fräschare i tyget. Originaltyg, såklart. Samspel heter den, inte Samsas som jag sa till nån.

Vi köpte den av en mycket trevlig äldre herre, Henry, och har skakat hand på 3200 kronor.

Vi hämtar och betalar på lördag, lite spännande är det innan vi har halat hem den.

Imorgon får vi förresten nycklarna, hu!


----
Uppdatering: bloggstatistiken säger att det är några som googlat samspel. Soffan är till salu om du vill köpa den. Piff behövs. Maila mig på jessika @ lagrelius.com om du är intresserad.

Nu så!

Nu har jag mixtrat i kommentarinställningarna, så det ska gå att kommentera smärtfritt! På förekommen anledning.

Familjekris

Det kändes konstigt att fara från Skel den här gången. Vi har haft en massa familjemys och fint kompishäng. Och Alma är tokförtjust i sina kusiner och mormor/far. Är det där vi ska bo, egentligen? Skulle vi inte ha köpt hus i Umeå, egentligen?

Jodå, här är det också fint och fina kompisar. Det var fint att komma hem, till Umeå där vi bor.

Ultracoolt

Ultraljud idag, jojo. Lille Sixten / lilla ? spretade på och vände sig hitan och ditan. Fantastiskt. Han är 19 centimeter och kommer med lite /o?/tur att födas på sin pappas födelsedag, 19 december.

Jag blev lite tårögd och rörd, fast jag inte blev det med Alma. Andragångsavslappning, kanske.

Här är han/hon:





























... och i 3D:

Vardan bor i hus

Jag måste fundera mycket på hur det blir att äntligen få komma in i huset på rikt. Jag har höga förväntningar, och andra som är låga. Tänk va härligt att få spankulera omkring i huset och bara bo och pyssla och mysa. Jag tänker avslappnat påtande i trädgården och fina gemensamma beslut och en glad tvååring. Och vi har ju planerat så mycket snyggt - både möbler, kök och lite tapettankar.

Fast tänk om det blir vardag i huset också. Om nån månad eller nåt år. Johan konstaterade torrt att det är i hus som den mesta vardan finns. Jahapp. Fast vi har gjort slut med vardagstråkkompisen, tv:n. I alla fall så länge det känns bra. Dvs troligtvis inte längre än till jul, då min mammaledighet går igång.

Huset är ju så nära perfekt det går. Hoppas jag. För redan har jag upptäckt/kommit på flera nackdelar; att det minsann inte alls är så mycket kvällssol som mäklaren utlovat; att det minsann finns mygg; jo, och att fejkbjörkgolven inte är så snygga, det visste jag. Och tänk då om huset faktiskt inte är det hus jag vill ha - vad händer då?

Spännbuk och uppspänt

Magen spänner sig runt vår lilla nya person som växer där inne. Imorse väckte jag Johan så att han fick känna Sixtens rumpa? huvud? spjärna utåt.

Vi härjade på Caparol idag, tapetaffärn. Först 1,5 timme med en tjormande Alma. Ett mellanspel på auktion som vi skippade - för lite, för dåligt, för mycket folk. Och så tillbaka, med en sovande, icke-tjormande A.

Fina tapeter på nätet:
isak.co.uk - kolla ugglorna på sida 3
tapetorama.se och interior1900.com där finns originaltapeter
Och missa för guds skull inte domestic.fr med fräscha/fräcka väggdekorationer. Jag gillar bäst Tado, och hans/hennes Friends. Till Alma.

Slut på fantastiska tips. Hej då.

Totala paniken

Konstig dag igår. Alma tuppade av, med rullande ögon och avdomnat ansikte. Fruktansvärda minuter, 112 och blå läppar.

Feberkramp heter det, ingen av oss visste. Typ helt ofarligt.

Idag åt hon en hel hamburgare och svischade runt. Jag vill hävda segt Nyströmsvirke.

Chocken har släppt, men känslan kan återuppstå och göra ont ändå.

Killekill

Nu killar det i magen, Sixten (eller NN) har börjat ge sig tillkänna.

Jag har hämtat hem lilla familjen från flygplatsen, Johan och Alma stannade kvar 2 dar i Torekov.

Torekov, ja, så ljuvligt det var. Vi hann med en svängom till Malmö och Lars och så Helsingborg och Lotta/Fredrik/little Elsa. Jag badade inte en enda gång. Några loppisar och antikställen, bland annat en fantastisk liten antiklada med felfria gam(m)fina saker. Johan förälskade sig i ett gäng lila klädda stolar, men det blir nog inte dom ändå. Vi nöjde oss med salladsbestick och ett skohorn i röd fräsig plast.



Örjan och Malin hälsade på och testade några av Torekov(och omgivning)s storheter: naturreservat i Hovs hallar, glasspromenad, våfflor, morgonbad och Danska glassbaren i Båstad.

Alma heldiggar TK, och att busa med mamo och fafa. Jag heldiggar också TK, med sol och häng och loppisrundor och fantastisk glass och god mat och vänner vi träffar för sällan och att blåsa runt i Skåne och tjittjatta med Ma och Anders och njuta natur och allt det andra. För en norrländsk lantlolla är ju Skåne som värsta rivieran.

Nu är det Umeå och regn. Nä förresten, solen är här och säger hej.

Uppförslut

Det var alla tiders i Portugal. Trevliga människor (i Johans gamla pluggäng), helt ok hus att bo i, fantastiska landskap. Jag hade ju förvisso inte tänkt att det skulle vara direkt fult i Portugal, men det här... det var alldeles underbart. Vi körde omkring på ringliga bergsvägar och gokkade ut över vidderna som sträckte sig över 3-4-5 bergskammar. Med lite tur kommer det bilder framöver. 

Vi fick ett monster till resdag. Iväg hemifrån klockan 9 på morgonen och framme i Porto-lägenheten där vi skulle sova 3 på natten. En skvätt optimistisk reseplanering, avsaknad av Porto-karta och långsam biluthyrning, det var det som gjorde´t. Vi snurrade omkring i Porto i 1,5 timmar där efter midnatt, men trots allt vid gott mod. 

Det var också där som fru L fick sig en ordentlig träningsomgång i start-i-backe. Vi råkade svänga ner på en gata som gick ända ner neråt neråt flera hundra meter, och sen var det bara att köra uppför uppför igen. Den gatan var ganska vältrafikerad och längst upp ett rödljus. Och så var den rackarns portugisen (?) bakom mig precis i rumpan hela tiden. Jag stannade säkert 7 gånger, med en nervös hand på handbromsen. 

I Porto fick vi dela säng med Alma, vilket spret! Jag blev påmind om varför vi valt att aldrig ha henne i sängen. Hon spjärnade med benen och sträckte ut sig på mig. Och grät lite när hon slog huvet i väggen. Och tippade än hit än dit, nästan ur sängen. 

Vi hade rätt tur med vädret. Kan man säga om man tycker att det är för varmt med sol i juni i bergen i Portugal. Två dagar knallsol och tokvarmt. Och resten molnigt och nån dag till och med regn. Alla tiders. 

Well, det här blev ju inte så kul. Men informativt iaf. 

Hörsi. 

Till- och påökt

Ja, låt det vara känt. Jag fick lite mer i löneförhöjning än jag trott. Och vi får ett till barn i december. I stigande viktighetsordning.

Jag är sådär lite skönt andra trimestern-gravid, med få skavanker och besvär. Sixten, eller vem det nu blir, är förnöjsam liksom sin storasyster på andra sidan magen, och har inte så mycket fyr för sig än.

Jag inväntar svullnader, halsbränna och foglossning, i stigande jobbighetsordning. Men just nu försöker jag bara puta med magen så mycket det går, så att det ska synas att det är ett barn på g, ingen vanlig svullomage.

Inom kort: Portugal-rapport.

Det som först kan kännas så rätt

Flashback från barndomen. Mamma tycker gummistövlar, jag tycker nya snygga, inte så slasktåliga skor.

Ungefär så var det när vi skulle på kosläpp för nån helg sen. Mina nya vita sneakers ville jag ha, joo. Fast det som först kändes så rätt blev lite sådär sen, när jag trots försiktigt trippande hipphoppade snett i diket och touchade en lerkant. Vita sneakers med bajsbrun fläck. Ångest.

Förresten är det här fjärde dagen i rad den här veckan (med söndag) som vi inte går och lägger oss i tid. Mellan halv 1 och 1 har vi trynat in. Icke bra uppladdning för semesterstarten, risken är ju stor att jag behöver gråta en skvätt eller tjyvbråka lite med Johan.

Det är Huset.

Träsket

Jag har fastnat i tapet- och kakelletande på webben. Gaah, det finns ju så sjukt mycket att klicka runt i. Och jag är ju inte ens så väldigt inredningsintresserad. Men rackarns vad en liten undran kan leda till.

Bäst idag var i alla fall domestic.fr - med vansinnigt snygga wall drawings. Checka och tänk barnrum.

Surdeg farväl

Jag gör slut med/på surdegar på jobbet i rasande takt nu inför sommaren. Idag släppte ett (bra, men) mögligt nyhetsbrev greppet om mig. Man kan ju bara inte skicka ut nyheter som är över halvåret gamla.

På torsdag är det surdegsdeadline, då går jag på semester. Efter sommaren ska det bara vara fräscha roliga arbetsuppgifter som väntar, inga långbänksmonster. Då kanske min forna arbetsglädje hittar tillbaks till mig. För aldrig förr har jag längtat så efter semester. Surdegar, husköp och andra koncentrationssabbare har hemsökt mig under senare delen av våren.

Men ljusningen är här, och surdegarna (snart) borta.

Åkej då, bara -40 000

Men vackert så, nu känns det som att vi kan få till ventilation och isolering utan att lägga ut en massa pengar vi inte hade räknat med.

Idag googlar jag på snäpp-, snäck- och snabel-. Handtag alltså. Köket ska ju fiffas till lite. Vi tänker byta ut köksluckor (mot vita basic från ikea), bänkskivor (perstorp, virrvarr), kakel (?) och handtag. En liten fläkt av 50/60-tal fast med nya material. Huset i övrigt är föga 60-talsbetonat, även om vi byter tillbaka till teakdörrarna.

Well, det här ska ju inte bli en inredningsblogg, men det kommer nog lite bilder framöver.

Hårdhudat

Ouaaaah. Vi hade en ventilationskille som kikade på Huset idag. Och han menade på att det ingalunda räckte med dom tre extra luftningsventiler som mäklaren nämnt, för att få stuk på ventilationen.

Så nu sitter vi och räknar på en prutning. Tänk va mycket nytt vi får lära oss. Igår läste jag på en massa om garage och taklutning och panel och syllar och takstolar. Idag hårdhudad förhandlare.

Imorgon 60 000 kronor lättare i sinnet. Förhoppningsvis.

Jag vill tro

När jag tungtrampar uppför svingen på mornarna är det alltid nån som seglar förbi mig, till synes oberörd och oanfådd. Jag vill tro att dom har bättre utväxling på sina cyklar.

Fast på bodypumpen kan jag inte skylla på utrustningen. Det är nog mina muskler som inte har samma kapacitet som grannens. När jag pustar över 2,5 kg (x2) på stången i bröstlåten ligger det pjenrackare brevid som kör 5 eller 7,5. Whåt? Jag får nog bara konstatera att jag inte fick deluxekittet på kondition och styrka.

Madame Mim

Nu är unga frk Lagrelius i en ny fas, verkar det som. Imorse yrade hon i sängen innan hon riktigt vaknat: mim, mim. Som alltså betyder min. Skärpet som hon tråcklade runt kroppen var också mim. Än så länge har det här inte påverkat familjens goda relationer, vi får se om det gör det snart.

Idag far vi upp till momo och Muui och mfa, och med lite tur får Alma sin första traktortur. Och som en slump sinkadus så är Anna uppe med Clara, trevligt!

Frid

Och lugnet sänkte sig över det lagrelianska hemmet, för nu var huset köpt.

Njae, inte riktigt så. Helskotta så mycket energi det har gått åt, först till den rafflande budgivningen, sen att känna sig som husägare och så naturligtvis att börja planera. Var skrivbordet ska stå, när hantverkarna kan tänkas börja jobba och att det nog räcker med att byta köksluckor och bänkskivor.

Fast nu känns det faktiskt lite lugnare. Jag längtar ju som en tokig, men på ett lite mer avslappnat sätt. Jag kan ägna mig åt jobbet och andra viktigheter. Och snart är det 1 vecka Portugal och 2 veckor Torekov, då blir det mycket andra nöjen.

Fridens liljor.

Och konkurrenten

ser ut så här.

Två hus på samma gång. Kanske budgivning på båda den här veckan också. Ett av dom måste vi ju få.

Nån som tycker att det ena är bättre än det andra?

Nu ska det köpas hus!

Och nämligen den här lilla pärlan: Tväråvägen 30 på Grisbacka. Utgångspriset är superlågt: 1.540.000 (ok, för att vara i Umeå), och enligt mäklaren är det typ 30 familjer som ska på visning. Men vi ska nog knäcka dom...

Vi var där och tjyvkikade igår på söndagsprommen, och pratade lite med grannen.

Nu följer en andlös väntan på inifrånvisning och fräsig budgivning.

Gaah, svårt att jobba och svårt att sova i dessa hustider.

Nu får det vara nog!

Jaa, det får det.

Jag sitter helt oförstående. Om folk har väntat på att lägga ut husen till våren, varför gör dom det inte nu då? Det är ju vår. Sol och lite grönt gräs, och faktiskt lite knoppande björklöv. Priserna är på topp, det kan bajje mig inte bli så mycket bättre säljläge, med få hus ute och toklåg ränta.

Och vi är här, vi vill köpa ditt hus, vi har lånelöfte, om du har fina 50-talsmöbler kan vi till och med köpa dom!

Det är ett fint hus ute på Fridhem, men att starta på 3,4 mille är magstarkt.

Innan 2011, kanske.