Masai Mara - 1,5 miljoner gnuer kan inte ha fel

Indeed, vi såg en hel del djur på Kenyas saftigaste savann, även om vi inte tajmade in migrationen av miljoner gnuer. Vi prickade in fyra av the big five, det var bara leoparden som höll sig undan (eller legopard, Sixtens nog så logiska benämning). Och nog blev jag allt lite pånyttfödd, i denna mänsklighetens vagga, berörd, andfådd och imponerad av all denna - natur. 

jessikapersikas safari topp3

1 - Trots H.K.M. lejonets självsäkra hållning: jag utser den svävande tvåvåningsvarelsen till savannernas suverän. Länge leve giraffen, savannens drottning!

2 - Tvåa på min ass spotting list: znajziga zebran. 

3 - Senig-smidiga yellow polka dot-geparden med sotade ögon vann mitt hjärta, och tredjeplatsen. 

    King. 

    Queen (fast...) 

    (The real) Queen (of) Savannah.

    Hey beautiful.


    Stay cool in the hippo pool.

    Nu du gnu. 

    Ta småbena och spring.

    Men mormor, vilka stora öron du har.

    Vacker, konstig, på golvet hos mamma och pappa.

    Bitter bachelor. 

Hembesök

Ris och höga pinnar står vakt runt den lilla massaj-byn. Kor och getter betar strax utanför, och höna pöna pickar sig genom gården. Vi välkomnas av ett gäng unga krigare i spänstig studsdans.

Innanför stängslet bildar husen i kodyngestass en ny, mindre cirkel. I det lilla lilla huset vi besöker finns fyra pyttiga rum i klädkammar-/garderobssize. Ett med eldstad och sängplats för föräldrar och spädis, ett med säng för småbarn. Och två rum för kalven och kon. Tre kvadratdecimetersfönster släpper in lite ledljus. Massajerna lever på färskt blod som hämtas mha typ pilventil direkt från kons hals (som överlever), mjölk och kött från egen gård och gröt. Nomader som de är, har de begränsat ägande kraftigt, i princip bär de sina ägodelar med sig i handen eller på kroppen. De visar oss eldning, naked style, och berättar om vem som gör vad i familjen (ingen känsla av: vi delar lika på hushållssysslorna).

Våra liv är så olika, på de flesta parametrar (jobb/fritid, konsumtion, mat, traditioner, tro), att jag nog bäst beskriver skillnaderna som - tvärtom.

När vår massajguide har berättat klart går vi ut till superlokala marknaden. This one? This one? viskas det varvet runt, typ 15 bord, souveniruppdukade bara för oss och ett turistgäng till. Förhoppningarna är höga, priserna likaså. "You have to negotiate", manar guiden när vi bangar tidigt i budgivningen. "There are no fixed prices." Den tidigare så enkla ekvationen 'vi ger 400 kr, ni delar med er av ert liv' går över i ett litet moln av köptvång och förväntningar.

Jag köper mig fri från deras blickar, 24 rackarns kronor för två fucking träbitar för att göra upp eld. Som om vi nånsin... "We try not to buy things we don't need" som sagt.

Jojo, I am a woman of principles.

Ingen fara på taket

Jag släpper inte Kenya riktigt än. Det var så mycket upplevelser och reflektioner och intryck som kräver att få summeras, att kommas ihåg, att göras nåt av.

Inför resan och alldeles i början på plats kändes det lite otäckt. Överfall och attentat och inbrott, jojo, det har man ju hört, där får man hålla i väskan och hatten och barna. Det kallas ju inte Nairobbery för intet, liksom. Kommentarer i stil med Ska ni verkligen till Kenya, där är/har det ju varit oroligt? och UD:s avrådan (dock bara norra Kenya) gjorde mig något mentaldarrig.

Men, S&H har ju bott där i drygt två år med tre barn, och det har ju gått ba bra. Vi pratade lite om det där, säkerhetsjunkien som är jag, och äventyraren S. Hur gör man, liksom? Jo, man gör det säkert. Riskminimering ingår i livet, och blir inget man funderar vidare värst mycket på.  Aktivitetsmenyn innehåller helt enkelt inte sånt som potentiellt inte är säkert.

I åtgärdsbuffén ingår att man

1. tar taxi när det är mörkt, om än bara för nåt kvarter 
2. låser in sig bakom vakt/grind/taggtrådsmur, ytterdörr/gallerfönster, rörelsedetektorer/larmade innerdörrar som skyddar trappen upp till sovrummen och vaktfirma på knapptryckningsavstånd 
3. undviker downtown, folksamlingar och Artcaffé (på fredageftermiddagar sitter överklassen på västerländska caféet, och de är targets, inte expats)
4. läser alerts om trafikstörningar, incidenter och attentat från ambassaden
5. tar med två beväpnade guider på turen till Ngong hills (om man nu far dit)
6. bär inte värdesaker synligt (m fl självklara råd)

Och följer man det här behöver Kenya/Nairobi inte vara farligare än, säg Umeå, Husby eller Göteborg. Under resan upplevde vi: inget. Såg: inget. Kände: inte nån hotfull stämning, inga uppenbart arga blickar.

Det betyder såklart inte att det inte det kan bli fara på taket, på gatorna, i huset, på cafét.

Presenttips!

Jag brukar ju ehrm ge ganska så bra tips på presenter. Och nu har jag samlat ihop tre förträffliga och genussäkrade gebortshistorier.  

    Med Bröderna Lindgren i tiden: genimusik för barn och 37-åringar

    (eller på spotify)

    Sandvargen: ordtrollarvacker och filosofisk kapitelbok

 
   
Behändig resesysselsättning (istf ipad).

Det börjar likna kärlek, banne mig

Det börjar likna
Det börjar likna nåt.
Det börjar likna min bästa resa hittills.

Kenya och Nairobi bjuder underbara, udda upplevelser. Verklighet blir fiction, blir verkligt i Karen Blixens hus. Giraffer och bäbiselefanter in på bara skinnet. Safaris schmafaris (Hell's Gate, Lake Nakuru, Nairobi National Park, Masai Mara) med vyerna, ravinerna, vidderna: loja lejon i gulgräset, svajande giraffdrottningar på savannen, frustande flodhästar, tokigt randiga zebror. Småskaliga fabriker som gör snygga halsband, väskor och inredning - med självförsörjande mammor som viktig biprodukt. Nya bekantskaper som snabbt kröp upp i inre gemenskapen. Karibu hit och karibu dit - all denna stolta gästvänlighet, överallt: vita leenden, hjälpande händer, snälla ögon. Glimten av slumlivet som får ett svenskt livspussel att kännas femstjärnigt. Once-in-a-lifetime-bröllop bland buffelbajs, ostängslat mitt i Nairobi National Park med kattdjuren, girafferna och bufflarna på behörigt (?) avstånd. Kvällsdusch under mörkblå himmel och svarta träd. First time, first love i tältbungalow med syrsor och gruffande babianer i träden utanför.

Det liknar ingenting
jag sett förut.

    Impalafaktor.

    Nära giraff-upplevelse:

 

 

 

 

    Elefantbäbisbonanza:

 

    

     

    

 

    Wildlife wedding

Flinka fabriksfingrar:

Äventyr i Hell's Gate: