5 oktober 2009

Det började ju bra

Bröllopet fick en finfin start. Jag hann färga håret, sminka mig (minus plocka ögonbryn) och välja kläder. Vi fick låna Lagrelius-bilen, hittade parkeringsplats, kom i tid till kyrkan, hittade gamla bekanta, och jag fick gråta en liten skvätt när Suzy Q var så tokfin och glad och som alltid sig själv.

Sen fortsatte det. Goda ostsnittar, alkofritt bubbel och skönprat med gamla godingar. Och smarrig middag med avslutande godsaksbuffé (13 sorters kakor, det är en riktig efterrättsbuffé det, mamma) och festlig, eller mest -ande bordsgranne. Dans till skamlöst mycket crowdpleasers.

Men inte nog med det. Det blev en skön avslutning, jag kunde gå hem när jag ville och missade inte så mycket eftersom brudparet drog precis efter. Vi kom hem kvart i 3.

Alma visade stortakter och sov till tjugo i 11.

Tja, så mycket bättre kunde det inte ha blivit. Helt enkelt.

2 kommentarer:

  1. Johanna [ˈdə-bəl-(ˌ)yü]-ikdahl6 oktober 2009 11:51

    Titeln får en tveklöst i tankarna att något skulle bli mindre bra vartefter, men det ter sig inte bättre än att ni var supernöjda. Måste vara allt detta flängande utomlands som gör det, för det låter inte svenskt i mina öron . . . Inte ETT enda "flaw"???!!! Jo, det måste ha varit den uteblivna ögonbrynsplockningen då!!

    SvaraRadera
  2. Jo, det var ju lite medvetet. Jag har känt mig lite bloggnällig den senaste tiden, så det kändes skönt att halvluras med att det kom ytterligare ett gnällinlägg. Näe, det var typ inte ett enda flaw. Supernöjda var ordet, sa Bull.

    SvaraRadera