Peppa pappa

Men å så viktigt: acceptera, se, prioritera och värdesätt pappans roll redan från litet bäbisfrö - mamman har ju ett gediget försprång redan innan förlossningssalen. Jag måste hålla mig för skrik när jag läser om överläkare Urbans utfall om vuxendagisBB, och försöker tänka han bara provocerar, han bara provocerar om hans "Låt papporna bli vuxna män utan att personalen duttar saft åt dem och tar arbetstid för att reflektera över sitt kroppsspråk".

Våra två barn föddes i en tid då deras pappa snopet lomma hem efter väl förrättat värv, utan att få dela de första timmarna med sitt nyfödda under. Men vänta, han fick ju faktiskt ta ansvaret över att bäbispåsarna kom hem säkert, jojo det blev han betrodd med. Det kan låta länge sen, men hände alldeles alldeles nyss. I Sverige.

Urban frågar sig: "Eller är man inlagd på sjukhus för att ”ge förutsättningar för ett varaktigt och jämställt föräldraskap”?" Nej Urban, men sjukvården behöver väl inte motarbeta ett varaktigt och jämställt föräldraskap som du gör nu? Kan vi, Urban, t o m våga tänka att sjukvården, med så små medel som ett saftglas och ett inkluderande bemötande, kan bidra till att bekräfta och uppmuntra pappans hälft i föräldraskapet?

Malin Bergström lyfter i sitt debattsvar i svd pappors engagemang som viktigt för att:

• anknytning till båda föräldrarna är en fin grund för att barnet ska må bra.
• mamman ska bli en mer lyhörd förälder
• det minskar risken för skilsmässa

Det finns såklart dom som inte håller med Malin (läs gärna kommentarerna). Får jag kalla dom lite tokiga?