Inte för att det känns ojämlikt. Jag, exhibitionista, berättar för att jag vill, det jag vill. Ställer fram väl valda tårtbitar ur mitt liv till allmän beskådan. Blottar mitt svaga, stoltserar mitt starka.
Men stundom kan jag sakna viss reciprocitet i vår relation. I klarspråk: jag vet inte vem du är. (Jo, jag är bekant och besjälad med majoriteten, men misstänker att det kan finnas en eller annan doldis i den skugga som är internet.)
Det jag önskar är blott det ena: om vi inte har träffats, ge dig till känna. Med ett litet ord (tex: hej) eller enklast: med en 'gillart'. En full FAQ eller utlämnande livshistoria: behövs inte.
Ett klick, och jag är nöjdast.
(och ni andra, mina kändisar, gilla nu inte inlägget så att ni sabbar statistiken :)
Hej okändis, välkommen!
SvaraRadera