Upp med allt på bordet

Ett gäng sen länge preskriberade busstreck kom till mig ganz plötzlich.

1) Munsprutade saft på morbrors vita shorts
2) Skojsparkade barnvakten och slutade inte förrän han lyfte upp mig i fötterna och höll mig uppåner
3) Hartsning medelst frigolit (flertalet tillfällen)
4) Bakade verklighetstrogen tryffel av zernitlera och la i riktiga tryffelpåsen till födelsedagsbarnet (vid 29 års ålder)

Varför tar jag upp detta mitt i alltihopen? Jomen, kyrkan har ju nån kampanj på det här med syndernas förlåtelse. Två för en, eller hur det nu var. Dessutom, och viktigare: när jag fyller senil ska jag återvända till denna, min minnesvärda bloggkategori Ögonblick (jag som räds glömskan). Som summerar mitt liv åt mig: Life of Jessika, short version.

Så, då har vi det sagt.