Lantluften, den soliga

Ibland tar jag mig en tur till en stuga med en hop förträffliga vänner. Vi drar med en stor mängd alkohol, var och en tillräckligt till alla, och det mesta får stanna kvar i stugan. Ty det är myz och prat, och inte bakiz vi är ute efter.

Vi äter hummersoppa och pratar gammalt och nytt, vi är en konstellation som inte längre finns. Det är ljuvt och hemvant. Vi delar sovrum, sorgset och hemligheter.

Hon, en av de saknade, gör lime- och ingefäradrink och den slinker lätt ner i lilla strupen. Hon som sover överallt och närsomhelst gör det, en liten stund innan allmän sänggång. Brasan värmer fredagsmosiga vänner.

Långfinfrukost, och sen promenad som ger dubbelslag; inte för de knytnävsstora lodjursspåren. Det är den vidunderliga vinterdagen som fullständigt knockar oss saliga.

Jag återvänder hem, med ett skönt gung i steget. Ty lantluften gör en gott. Och vännerna.