Men det är det inte

Det luktar som bäbisrumppuder, ni vet gammsortn.
Det känns som bäbisrumppuder, när man drar det mellan fingrarna. Fast lite strävare.
Samma princip som bäbisrumppuder, det dämpar effekter av torr hud.

Men det används inte till bäbisrumpor utan i håret, mitt hår för att specificera. Dust it hettere. Jag har försökt alla jevvla kurer, men mitt feta hår (som är fett för att jag har torr hy, vilken naturens skitparadox, eller vaddå, jag har väl säkert fuckat naturen så den ger igen) har tydligen bestämt sig. Cause I'm worth it, typ. Mitt sista hopp står till stafford - och Gud. Fast jag och Gud, ja ni vet, inte BFF:s.

Break my leg.

Freudianskt

Nu när lilleman kommit upp i enmeningstempo får vi det bekräftat. Båda våra barn lider av infantil tourettes syndrom, låt vara en ganska mild form.

Almas k:n ersätts av t:n. Följaktligen förvandlas ficka till ett helt annat gömsle.

Sixten förenklar ord med krånglig konsonantstart genom ett inledande p. Ett oskyldigt klippa blir, ja du ser ju.

Man undrar lite lätt vem dom fått det från. Eftersom jag är prudentliga prydheten personifierad, mina blickar går mot taket osv.

Crash and burn

Gulp, min fasta punkt i livet är nära branten.

Vi har piskat gamle trofast för hårt, för länge, fast hon? han? i början försiktigt och sen allt mer högljutt försökt påpeka att det går trögt. Tack gode Gud (= Johan i det här fallet) för säkerhetskopior på den externa hårddisken. Men Gud/Johan, är du heeelt säker på att du fått med allt? För jag vill helst inte boota om mot backupen och upptäcka att inte en enda av våra 10000 bilder på våra barn finns kvar.

Kom igen, macen, du klarar dig!

Fyra nyanser av fint

Jobbkompis ber om synonymer till 'fint' och 'spännande' på fejjan och får nitton förslag.

En fin/tjusig/strålande/flott/angenäm/tilltalande/elegant/proper tajming till mitt tilltänkta inlägg om språkets nyanser.

Jag pratade i veckan om mitt jobb för såna som kan få mitt jobb när jag slutar, medie- och kommunikationsstudenter. Jag var helpepp, jamenar whatta egoshow. Utrustad med ett gäng godisar i fickan mutade jag dom att mata funderingar. Framgångsrikt, får man säga, dom frågade mycket, roligt och intresserat.

En kille framme till vänster ställde sista, väldigt insiktsfulla och kanske lite utmanande, jag vet inte, frågan om varför jag använde så mycket engelska ord när jag pratade. Det gör jag ju när jag skriver också, off jobb.

Det kan te sig störigt, det förstår jag. I det svenska språket, det vackra, ryms så mycket olika versioner, varianter. Och många lånade fenomen förstör förståelse och betydelser, min fulaste är sär skrivningen. Men engelskan - och inte minst tyskan - ger nyans, gradering, känslomillimetrar, förstärkning.

Som Knackpunkt, som ger en helt annan, direktare känsla, än pudelns kärna. Eller whatta, ett schwungigare vilken.

Och här passar det allra allra bäst att vinka adjö med ett österreichischt:

Tschüss baba!
(med inga eller i alla fall få motsvarigheter på svenska; ett dubbelpipigt hej då:ande)

Livsinvesteringar

Lagreliusfonden ser just nu över inköp för q1 q2 2012. Man intresserar sig för investeringar inom ordning&reda, säkerhet, hälsa & relationer och vardagsglädje.

Eller mer direkt uttryckt: förråd, huslarm, matkasse och kamera.

Low impact Sunday

Fler dagar som denna, tack. Och ändå inte, för det har inte åstadkommits mye. Åååpp! tidigt med nivetvem, vil i soffan fram till barngympa med Sofiehemsfriends, tätt följt av slabbig söndagspizza. Eftermiddagsvil/sov med ovan nämnda nivetvem. Och en sannolikt chockartad träningstimme inom kort. Med stenhård vilja och lite tur uppfylls söndagsstädningsklausulen precis innan sänggång.

Nämän dåså.

Mord på öppen toa eller Murder on the toa floor

Måhända är det väl hårt att skoja om döden en sån här 10-årsdag. Men nu gäller det bara silverfisk, dom lider inte så hårt. Väl?

I korta drag går jakten på de nesliga badrumsockupanterna till på följande vis.

1. Tända lampa i badrum
2. Identifiera små grå streck (10% transparens), eventuellt helt orörliga
3. Mosa med häl eller stortå

Det hela är en raskt genomförd procedur, och de små liven tar ingen större skada. Ja alltså dom dör ju, men rent mentalt menar jag, dom hinner inte jaga runt så länge i cirkel.

Men allvaret. Döden döden är en elak, egoistisk och missunnsam figur, i synnerhet när hedersupprättelse åberopas. Och föräldrar som dödar sina barn. Obeskrivligt, på så många sätt helt omöjligt att förstå.

Sneak teak

Vi har halvletat sängram i ett par år. Resultat nolla. 

Men nu är det sluthalvletat. 

Här ska designas (dvs letas bilder) och beställas teakgavlar av snickare.  

Om du har sett några fina, lättkopierade retrogavlar, tipsa hitåt pls. 

    Fina, fast nog lite för mycket jobb att få till, tänker mer solida.

Bedre og bedre dag før dag

Hon skriver sånt jag egentligen redan vet: det där med att jobba lite hårdare, skynda sig lite mer är inte en bra lösning på stress. Känslan av kontroll kan månne infinna sig, men den långsiktiga lösningen uteblir.

Inblandade syndrom: olika varianter av optimism (obotlig), duktig flicka (svår), endast det bästa är gott nog (i avtagande).

Sen jag började på det här jobbet har jag mantrat 'snart, då...' och 'när jag gjort det klart, då...'. Fast när då kommer har jag alltid hittat på en babiljon nya grejer, som puttar D day, perfektionens viste, framåt, lite nesligt onåbart. Men nu är det fanken nära, jag känner det. Jag check-check-checkar mig tålmodigt genom viktiga att-göran, och tänker 2013, då!

Jag och kollegan tränar på att saker och ting inte behöver hända nu, idag, imorgon, eller ens om två månader. Lågpriogrejer kanske man kan skjuta på - ett halvår. Och nu har jag bokat av nästan en hel dag varje vecka framöver. För att ingen gör mina grejer när jag möts. För att jag skulle behöva veckor av mötesfritt. För att mötena annars vill smeta ut sig över hela arbetsveckan. För att, ja för att jag har en hög av sötnosar hemmavid.

Tänk budoar, tänk påfågel

Vi skapar budoar inklusive exklusiv walk-in closet. I påfågelfärger. Retro-ish.* Ey, tugga på den smakkombon. Emser matar mig med vackra, dimmiga moodboards. Januaris samtliga gäster bjuds in till värdparets dubbelsäng för att - tycka. Jag visualiserar to-die-for-fiffiga klädförvaringslösningar vid kvällsinsomnia. Vi kastar oss ambivalent mellan elfa-system-ish och ikea-gabbar, och försöker maximera nytta, känsla och ekonomi i ett svep. 

Extrem jävla helrenovering i sovrummet, ett litet gift. 

Johan kunde absolut se mig som kvinnan (ja minus det blonda då), jag kunde ligga sådär lite aloof med en cigarett. Det man inte ser på bilden är min jättebamsing till klädhög som tornar upp till vänster om lampan. Pruttdimman. Och Sixtens arrrga st-st-st-st-st-studsande i jämfotatakt för att nån jevvla förälder tog av honom tutten. 


*Ja asså, det är inte rriktigt sanktionerat med han den andra som bestämmer.
  

Jag älskar er ju, men

... ni kommenterar föga.

Den dagen jag slutar blogga pga brist på respons, då ångrar ni er minsann, jojo.

/på krigsstigen

Mer 2012 till folket

Jag kör inga nyårslöften. For me no working. Men känsla och vilja har jag ju för framtiden.

Mer:
femkilosvikter
kärlek
lyxluncher på Viktoria
bodypump
slapp i soffan
Ordnung!
fem myror
sällskap
fotande med blixt
barnhäng
bio
mellis
viktiga relationer

Mindre: 
pommes
prestationsångest (komihåg persika: bad is good enough)
slapp framför datorn
subvention för ohälsosamt stor arbetsbörda (Clara den underbara)
kilon
halka omkring i livsfarliga skor
dödsångest

* Förbehåller mig rätten att fylla på listan allt eftersom. 
Vilken obeskrivlig makt jag har över min egen blogg.

Välkommen till världen, nyorden!

Jag älskar nyordslistan, min lilla inneboende ordvrängaren bara älskar när smarta människor sätter ihop nya, smarta kombinationer. Dessutom ger den här vackra samlingen en lite annorlunda vinkel på  nutidskunskap. En smärt, smärre trendspaning, if you may.

Här, mina favvos:

attitydinkontinens oförmåga att hålla inne med vad man tycker (fruktat bra, ska användas på direktn!)
åsiktstaliban person som endast tillåter en enda åsikt i en fråga (att ställa mot ovan)
fulparkerare person som felparkerar extra grovt (extra grovt? parkera grovt?)
förväntis en person eller något man förväntar sig något av (ett till -is-ord, lövely!)
ofast jobb icke-fast anställning (lite skönt norrländskt)
prehab träning för att förebygga skador (geni, enbokstavsförändring)
restdejting en tjänst som matchar dina matrester med andras till en måltid man äter tillsammans [lanserat av Lantmännen] (får vemsomhelst lansera nyord?) 
slöjböter böter för att man bär slöja (whåt? whårs?)
surdegshotell ställe dit man kan lämna sin surdeg för tillsyn (känns lite storstadslöjl, eller?)
säpojogg lopp där säkerhetspoliser springer i takt med ett fordon

Sjung långsamhetens lov

Ivanhoe på nyårsdagen, den ultimata avslutningen på vår (lilla) världs historias lökigaste vecka.

Sen julen 2011 kom in i våra liv har vi presterat det lilla, det obefintliga. I Skel mäktade vi med en vansinnesaktivitet per dag. Väl hemma blev en så kallat läglig och mild magsjuka ursäkten att fortsätta i knapp styrfart. Det blev tajt att hinna få klart vårt bidrag till nyårsmenyn, kanske för att vi fruckade först vid tolv.

But why? Varför orkar vi inte med folk, action? Det var ju inte så många år sen som jullovet splittades mellan Sthlm respektive Skel, när vi tokmaxade tiden för att hinna träffa - alla.

Vi skyller tröttman på hösten, och skrrattar högt och lite galet för att fira att 2012 äntligen är här.

Gott nytt år, alla fina vänner och familjer!

Nedrustning

Hurra! Vi är ett steg närmare bäbisfritt. Sixten är ju faktiskt inte bäbis längre, så jag fattar inte varför han inte skippar blöjor, slutar kasta tallrikar i golvet och börjar äta som vanligt folk. Igår togs det principiellt viktiga beslutet att välling bjuds endast i nöd- eller lyxfall.

Hence: vi kan flytta undan vällingflaskorna och more importantly: det förbenade vällingflaskstället ska väck. Det kanske inte känns så stort, men tro mig: det är ett jättekliv i riktning Det Fria Vuxenlivet.

*längtar*

Strömlinjeformat filmformat

Det här har ni naturligtvis sett allihopen, det var ute i etern typ november. Alltså just nu lika hett i nätets/fejjans inre kretsar som rådande decembertemperatur. Eftersom jag räknar mig till de yttre lagren kan jag lätt och stolt skita i det. Hursomhelst. Man kan ju tycka att dom här kreativa Hollywood-rackarna skulle prestera lite mer - kreativa filmomslag. Men nja alltså, eller vad säger vi?

Jag har tjyvat olovandes (förlåt!/sorry!), så klicka för all del in på sajten jag snodde dom från för fler.

onda ögat

vänder andra/onda axeln till

black and white. and red. and black. 

och hatakategorin, långsmalbena i uppochnervända V:n 

Darlings

Beslutsamhet: nästa år ska jag inte halka omkring och frysa tårna av mig. 

jag: Dom här har jag köpt. 

jo: Har du köpt dom? Men var är dom? 

jag: Dom kommer till mig. 

jo: Men, tror du att dom är nå varma? 

jag: Jaa-a, kvasivarma. 

Tystnad. Fniss. Lite tokigt tänkte jag nog allt. 

- Vi måste ju hitta lungan så att vi inte råkar dammsuga upp den

Alma önskade sig det endaste ena i julklapp: en kropp som man kan ta ur grejer ur. Och pappa pedagogen var inte sen att hänga på. Frågan är vem som är hetast på att peta fast vänster och höger lunga, hjärta, lever, tarmsystem och magsäck - barnen eller mamman. Oklart.

Den här bokstavligt avskalade figur väckte sentimentaliteten i föräldrarna, och vi fick gräva långt ner i arkivet för minnenas television. Och hittade en krullhårig man (förmodad läkare, var han det?) som lärde oss sjuttitalister hur kroppen funkar.





Och så var det ju Urcellen Ellen, en småskalig festlig filur.



Missa för all del inte de andra nostalgitripparna som YouTube rekommenderar: Den vita stenen, Fraggle rap, UllaBella och Cia Berg.

- Cause girls want superheroes and the boys want superheroes.

Så mycket klokt, från en så liten person. Nåt står inte rätt till, men Riley kan inte förstå riktigt varför. Killar och tjejer kan ju köpa både superhjältar och prinsessor, eller hur?

Förvaringsextas i Lagrelihus

Så var då de ca 10 nedlagda timmarna på sågande, slipande, krokletande, målande 2 varv, förbannande och brickköpande: förgäves.  

Hallen kommer inte att pyntas med blanksvarta hyllor, icke. The Lagrelius konstaterar enigt att öppna lösningar inte är för oss. Här ska byggas igen. Gömmas biljarders jackor. Med pansardörrar. 

Slut som artist

Det visar sig att jag inte orkar köra midnattsrace fem nätter av sju. Det visar sig att jag med en sådan sömnstatus måste slagga, slumra i soffan fram till halv 12 på söndagsförmiddan. Svårigångskakad.

Annars: dagens fyra stora händelser. I blandad viktighetsordning för världen.
* Johan the man, my man 38 år
* "Is Kim Jong Il? No, he's dead." (morbid twitterhumor by @kullin)
* Första dagen på månader som jag timvis kunde jobba lugnt och möteslöst
* Saab is no more

Dom där kollegorna alltså

Jag spenderar dag ut och dag in med de här människorna. Långa möten och tie korridorshälsningar. Avvikande åsikter, olika agendor, blandat humör, politik, maktstrukturer, motgångar och papperstrassel.

En sån himla tur då att dom är så sköna och braåha, mina kollegor:
Två som matar oneliners
Lätt fyra pappaskämtare
Flera som säger åt mig att inte tjyvjobba
En med fäb fäbless för skor
En som sjunger lovsång för de som lämnar in rapport i god tid
En med känsliga fingertoppar för att trendtajma gamla fynd
En som ställer upp varje gång med outtröttligt leende
En bejakande och positiv en, som styr upp processen
Två med lätt överdriven hårnoja
Några som varit med länge utan att sluta brinna
En gammal räv med förnuft och känsla
En som tokfnissar ibland och är klok när det behövs
En snabbfotad, snabbpratande lirare
En stil- och designsäker, alltid på span efter inspiration
En som vispar ihop en tipsrunda in no time
En som kan registreringsnummer på kanske 50 bilar (räcker det?)
En efterlängtad just tillbaka från ledighet
En kool katt med kool erfarenhet, HD och skratt som smittar
Två pinglor, mina vassa pinglor
En som drar luftgitarrsriff
En med vansinnesmängden energi
Tre som inte släpper whiteboardpennan
En lättskrattande i svart
Några synnerligen hurtiga
En som man kan härbärgera hos
Några som äntligen verkar våga släppa papperskalendern
En som äter glass, i stora lass
Nitton engagerade
Fyra som inte släpper whiteboardpennan
En och annan hustomte
En som alltid kollar av hur det är
Några resvana
Tre som får vardan att funka för oss andra
Några med tomma skrivbord
Några med papper på driv och höga högar

För motgång, humörsvängningar och åsiktsvarité bräcks lätt av kollektiv entusiasm, gemensamma utmaningar, triumfer och humorsvängningar.

Vad har du för kollegor?

Karlar!

Jag ex/imploderar när nån (enligt min empiri: inte sällan en tjej/kvinna) säger
- Karlar! (eventuellt med prefixet Typiskt!)
Ni vet sådär med en magstödssuck för att accentuera orimligheten hos detta obegripligt inkompetenta pack människor.

Hoho?

Här är det lika tomt som i hövvene. 2 x tjyvjobberi till efter midnatt gör en vanligtvis vardagstrött viking vardagsmedvetslös. Och lite galen, men väldigt lite.

Men ey, framtiden ser ljus ut, säger spåkulorna. 2012 ska tydligen bli friggin fantastic. Har nån sagt, osäker på vem, var det jag, var det småkompisen i mig, spelaroll men det är ju så det är sagt, sagt jer sagt, liksom.

Walking in a winter monsterland

Vem smyger han på, tjyven? 

Nämän, det är poor little Ior som är i knipa. 

Tur att Iors dinosidekicks är fierce.

Och att han har en crazy monsterjättekompis.

Alla rätt?

Är det bra att ha Ja på alla dom här? Eller så inte, jag vet inte.

Om jag ska skicka bloggkärlek en enda gång i år

så går den till konstigaste, kitschigaste, koolaste katten i stan. Den här Karin alltså, vilken fantastisk filur, figur. Hon hittar på alla möjliga tokigheter: halshuggning, bannar VR för hängbröststrategin och penntricket; gif-animerar sig gul; sten- och stilsäkraste horoskopet; och utan att man är beredd på det - en tapir. Vilken skönt galen människa. Och på samma gång galet klok:

Men det är tokigt, nästan så att man måste fnissa, att vi bestämt oss för att viss kroppsbehåring är bäst när den är fyllig, lång och blank, medan annan kroppsbehåring uteslutande är äcklig.
Mer kroppsbehåring här.

Det här med bloggkärlek verkar ju gulligt annars. Man kanske skulle älska lite mer.

Tu-tte!

Hulkande, ramaskri, krokodiltårar, snuff, blandade småtjut, jämmer och en massa elände. Lill-Skragge är tveklöst missnöjd med sin situation. Han vill ha tuu-tte, och av oljudet att döma kommer han inte att ge sig så lätt. Men efter en halvtimme orkar han bara med några enstaka, småsnyftiga protester. Och sen är det slock.

För intet biter på pappan, den motståndskraftige. Kampanjen heter tuttavväjning, och pappan är general. Heja motståndskraftiga generalen!

Julens hjältar

Stacke mamma, hon missar ju heela Kalle. Och så får hon nästan inga julklappar (ja inte pappa heller). Tänkte jag varje julafton.

För mamma var busy med att rodda köttbullar, smårunda kakor med kolakräm, potatis, prinskorv, rödbetssallad, sillsallad, revbensspjäll, omelett med svampstuvning, julmust, gravlax, knäck, kalvsylta, myrstackar (duvet först sockerkakan, och sen smeten), ett gäng olika sillar, vörtlimpa och kola. Och så några kakor till. Meste hemlage. Till 25 personer. 

Att missa Kalle känns inte längre skräck. Klapplöshet räds jag ej. Att ställa till med ett 43-rätterskalas för ett smärre landslag däremot, det luktar terror. Men ferschtå vilket hjältedåd. 

Heja mamman! 

(f n i Australien)

för rättvisan: 
pappan gjorde också nytta, på julafton och andra dagar. men inte just mat x43för25.

Lagrelius Entertainment Presents a J & J Production:

Våra göllon. Pöss!