Kroppstömning

Valborg och mat och snack om lycka och ba trevligt.

Men så bestämmer sig Johans kropp för att, nä nu är det nog, vänder ut och in på magen och tömmer ut senaste dygnets intag i Martins toa, i vår toa. Till slut är det bara kräkreflexen och hostningarna kvar i honom. En slags näringssystemets katarsis. Hämnden för, ja vadå - för att han slickat i sig magsjuka eller för överkänslighet deluxe?

Jag hoppas det senare, för Frida och Martins skull, för vår skull, och inte minst för att vi ska till Mallis på fredag.

Håll tummen, snälla ni.

Välkommen vår!

... och inte blev det sämre den här helgen. Mormis och morfis hälsade på, på lördan köpte vi ur T-post-lagret och där var det idel finkändisar. Vi ramlade vidare genom stan med OS & Rage, slutstation grill hos KK:arna.

Idag: den ljuvligaste utedagen. Tomten är nu officiellt fri från snö. Krokusarna begär ordet och tar plats i den brunmurrgröna våren. Rabarbern är orangekaxig och frisinnad. Och överallt: lukterna, körslaget uppe i träden och säsongssega, tvärrandiga maskar.


Jag jobbar parallellt på flera fronter; för krig mot långgräset i häcken, demolerar taggiga rosor med jävelrötter och bearbetar steniga jordhögen som ska bli fotbollsplan.

Välkommen gräs! Välkommen grödor! Välkommen vår!

37, jojo

Veckan gick så snabbt att jag hann inte skriva klart inlägget från i söndags. Så, kort: förra helgen markerade slutet på det murriga, starten för det nya, det ännu bättre.

Johan var borta under veckan och gräsänkelivet gick som en dans. Jag blev 37 och grät mig igenom det vackraste 'ja må han leva' ever (dom kom på sig i slutet: 'javisst ska hon leva uti hundrade år') för Alma hade tagit sitt vikariat som uppvaktarchef mycket seriöst.

En fin dag på be-dår-an-de Bildmuseet. Gomiddag med godingar. Massage, spa och amatörteater med J, ostbrickedeluxe med favoriter. En sista slushig skiddag i Bygdsiljum, med Sigge utan sele för första gången, carvandes. Våren sa hej.

37 and counting, jojo.

Hon är bara fem och vet redan

Det var länge sen hon började se det, vår lilla stora. Att det är olika.

Konstigt att inga tjejer skejtar.
Varför är det inga tjej-poliser? *ritar egna till spelet*
Finns det bara kill-hockey?
Det är Sixtens bilar.

Monica skrev så mycket bra: Hon är bara nio och vet redan

... om sambandet:

'Och tro aldrig, inte för en sekund, att det inte hänger ihop. Att kvinnors lägre löner, de patetiskt låga siffrorna för kvinnliga styrelserepresentanter och högre chefsposter, eller friande domar i våldtäktsmål där kvinnan haft kort kjol och druckit alkohol, inte har med det som sker mellan små pojkar och flickor i småskolan att göra! Eller för den delen vilka signaler de vuxna i samma skola skickar ut.'

... om motståndsdesperationen:

”Waaaa, ordet ”hen” betyder att alla feminister vill skära av mig min penis och sy fast den på sig själva, nu ska vi inte få ha kön längre och vi är faktiskt oliika!”

Jag tycker det är bra.

Hållbar shopping, really?

Jag googlade 'hållbar shopping' igår, för inspiration och pepp. Konsumtion, och särskilt kläder, är min svåraste gren (som för dig, Mariah). Men, så slog det mig: 'hållbar' och 'shopping' delar inte samma värderingar, kompar inte i samma ringhörna, tror inte på samma gud.

I ordet shopping ingår en känsla av lust, en förströelse som sträcker sig bortom det konkreta inköpet. Jakten i sig är nog så orgasmisk, upplevelsen halva grejen, medlet blir målet. Uppladdningen, upprymdheten, lyckan - ja är det inte skär lycka en känner? I stunden, och så länge tröjan känns ny där i garderoben. Att konsumera för att bli lycklig har sällan känts riktigt hållbart. Shopping är nog inte hållbar, per definition. Dags att lägga (växla) ner nu, och köpa bara (mest) sånt jag behöver.

Fast det är ju ett relativt relativt begrepp. Äta, sova, inte frysa, känna sig trygg - basbehov, yes? Ytterligare en svart kavaj, skorna som är lite högre i skaftet än dom förra - och cognac faktiskt!, den turkosa förvaringslådan passar ba perfekt till tapeten, sånt som är begär – inte ett behov.'

Ja hörrni, det här blir min svåraste utmaning!

Då när jag hade köpt 4 par skor 
på nån vecka. Rea. Skoterskorna 
=> de jag använt absolut mest.

Små steg gör också en stig

Några solar har passerat horisonten sen jag kickade igång klimat(ångest)kompensationsåtgärderna. Minsann, det har rört på sig. Jag och Hållbarhetsmannen har pratat mycket om vad det innebär, vad som är viktigt och vad som är svårt. En av mina kollegor har slutat köpa vindruvor, jag har köpt eko för tu(sen) och sju, tre personer har kommenterat vår stundande utlandsresa med 'jaha, ska ni åka tåg till Kenya?' (och nej, det ska vi förstås inte), jag har börjat fundera. Ambivalensen, schizofrenin. Det rör på sig.

Vi får komma ihåg att det är de små små myrstegen, taxarnas evinnerliga småtrampande som nöter upp stigen. Allt är inte bekvämt och läckert där vi går, det blir grus i skor och maskineri, gnälliga uppoffringar längs vägen och egot vill bara trippa tillbaka till sin sköna kina-fåtölj, maxa värmen och tjoffa vindruver. Iförd leopardtajts och Peggy Bundy-andedräkt.

Lätt blir det inte. Men ett första steg kan nog vara att: vilja.

Veckans miljötips (miljövänlig hemleverans)
De 10 första, viktiga stegen

Mammaaa!

Jag såg den här på Facebook, den har nog cirkulerat i omgångar. Han hette nog Stefan, han som la ut den den här gången.

Den kan ju verka festlig vid en första anblick. Tihi, ja mammor måste verkligen ha koll på allt, hela familjen, hela tiden. Så det kan bli. 

Men det den gör är ju att visa upp hemmets ojämställda vrår. Det är mamma och pappa och strukturen som har bidragit till det här. Och det är faktiskt inte det minsta roligt att kvinnor - och män - mår dåligt i ett ojämställt hem.


Jag har sagt det förr, det är både mitt och hans ansvar att jämna ut ställningarna hemma.

MANIFESTET

Jo. Jag måste skriva med versaler, för det här markerar en stor och avgörande vändning i livet, i mitt liv. Det började med några artiklar och blogginlägg. Var det slutar? - ja herregud, vem vet vart det här kan ta oss. Klart är att vi fan får skärpa oss. Jo, du också.

Det här är MANIFESTET - the Lagrelius version: 

Vi handlar ekologisk mat 
när det känns rimligt, dvs oftast. Minimum enligt Naturskyddsföreningens 5 tips: köp ekologisk/t/a potatis | vindruvor, bananer | kaffe | (mindre) kött | mejeriprodukter

Vi undviker onödig bilkörning
Ja Jessika, vi tittar på dig! *tvåfingerspekar i mina ögon, i dina ögon* Noll bilresor i 2-kilometers-klassen till Iksu framöver. Fårrden används inte för arbetsrelaterade ärenden. Slentriankörning skärs ner.   För är det inte löjligt att hälften av alla bilresor är kortare än 5 kilometer?

Vi handlar (grejer) mindre och genomtänkt
Att jag bara skulle sluta lustshoppa är ganska orealistiskt. Och därmed är det inte dit jag ska i första läget. Men tänka efter innan, behöver jag/vi det här, really?

Faktum att min man aka hållbarhetsmannen gör allt det här redan. Så MANIFESTET är egentligen en Jessika-grej - med Johan som ivrig och kunnig påhejare. Det finns mer att göra, men vi stannar där så länge, så att jag ska orka hela vägen. Jag har hittat triggern, nu försöker jag mörda slentrianet och älska omställningen.

Jag förväntar mig inte att du ska haka på manifestet. Det är ganska pretto och självgott. Men tusan, en grej kan du väl göra? En lill-liten uppoffring. För mina och dina barn. Vilken blir det?

Bonden Markus

Alla ni i Skel, lyssna reiktit noga nu. När hockeyn jer slut, och Skellefteå är både kung och drottning och president över Sverige, då ska ni gå och kolla på Markus. Bonden Markus (jfr J Bond). På söndag börjar det, och det finns liksom inga ursäkter, för ni har fram till 25 augusti på er.

Hali sommarn.

Håll utkik, ty det förekommer bilder på yours truly med deg i handen och på magen, här med kavlingschefen aka Gudde aka senior bakerska och juniorbagarn Lagrelius. Vi är ju inte del av lantbruket, men väl av bagarstugetraditionerna.

    Senior, trainee, junior. Foto: Camilla Öjhammar, @bildlikt

Rakt upp och ner

Vad gör man på en söndagkväll om inte summerar den gångna helgen (gärna kronologiskt).

Myz
Städ, handel
Finfrämmen
Filmförsök, men för trött
Sista slalomen i år
Träning
Trött

That's all I have to say about that.

Äggrullning: traditionen, myten, upplevelsen, moffandet

Äggmålarbonanza. 

Spela kula och boule gifter sig. Kulörta ägg som rullar sin godtyckliga väg nerför en vadderad, rullkantad bana. Målet: knocka andra ägg som man får plocka upp. 

Gult, ljust och påsk. Avokado, ostar och hembakebröd (ja, och ägg). 

Många människor som vill umgås. Gärna barn, men det går utan. 

(förrförra året i repris)

 

Ragvaldsträsk i mitt hjärta

Jag begav mig ut i urskogarna. Med storbarnet och skotern.
Det strålade, det värmde, det var glitter men rakt inte glamour.
Det var en tjusig dag, solen bjöd sitt hänförande ljus.
Sprängande frihet i bröst. Jo, fysiskt.
Stolt för dottern: det här är mitt, här blev jag.

[passage mest för Ragvaldsträsk-lovers]
Ner på sjön, förbi skolan där mamma och mosters och Edströmmarna och Kurt & Sigvard Morén gick. Förbi Wallmarks, ja affärn alltså, på lägdan, ut på skoterleden in o skogen. En fantasinostalgisk tripp förbi Ragvaldsträsk-skylten upp på Hällberget, här hände det mycket spännande för 20 år sen, eller gjorde det det?, upp mot inbyn med en flukt på vårt gamla hus, ser du Alma, det där fönstret, det var mitt. Ut på stigen upp mot Myrhålet, men svängde inte mot Lonne utan drog en lov till vänster, hittade till Ängesvägen. Sjön hem.   

En minnenas doftande färd över manchestern.
Tvåtaktsolja, barndom, snart-vår.
Luktbuffén var ljuvlig och lovande.

Nej men Kenya då?

En liten inbjudan kastade om våra sommarplaner något. För bröllop tackar vi inte nej till. Särskilt inte om det bjuds ett i Kenya.

Nej!

Vem ska sitta med i jämställdhetsgruppen?

-Jessika, du måste ju vara med!
-Hinner inte.
-Jomen du [infoga valfri övertalning].
-Mm nej.
- ...
-Åkej då.

Men så, mitt i kvällsarbetets hetta tänkte jag det. Och sen sa jag det, och allt gick i slowmotion sådär festligt, konstigt: -Nööäeej, jag måste inte vara med i jämställdhetsgruppen. Jag gör det int!

Så, jag gör det inte.

Här får ni!

Den här människan har inte bara den coolaste bilden. Hon kan också rita, är eftertraktad och stark. Och humorn, hörrni, torrskönbitska humorn.

Varsågod för bästa bloggtipset.

Jämställdhet min greppbara bakdel

Idag: vaknade till män som i knakande lädersoffa recenserar kvinnors kroppar, som så många dagar förr. Men nytt idag: dom gör det i dansk public service-tv. Det görs i jämställdhetens namn, och jag viskar till ingen, för huset är tomt på familjemedlemmar: ÄR NI HELT KOCKOBELLO?

Det ska "belysas kvinnans roll i samhället" och plockas fram "mer realistiska bilder på hur kvinnor ser ut" och visas att "här är männen trots allt de mest avklädda".

Vi är vana vid försvarstalen.
- Äh, vaddå, vi analyserar ju bara. Försöker förstå. Vi är ju rädda.
- Äh, vaddå, det här är ju en vanlig kvinnokropp. We make her feel like a natural woman.
- Äh, vaddå, de gillar komplimangerna.

Och ingen vill kännas vid att det är ett upprepande, repande, skivrepigt mönster.

Det handlar i grunden om jämställdhet, säger dom. Jämställdhet min greppbara bakdel, säger jag.

Infruset. Nerfrusen. Upptinad.

Två gamla godingar igår på Umeå open, de enda två vi såg.

Mando Diaos Infruset. Å. Alltså på riktigt å. Så melodiskt och en sån stämning. Försökt gräva ner min gamla, nerfrusna - enda ever - idolcrush på Björn. Men numer upptinad. Maria sa att det var rösten, och jo, det är rösten.

Movits. Fartigaste bandet ever. Till och med 'Jag är en studsboll-studsboll-studsboll. Jag studsar lite hit, jag studsar lite dit.'-Maria erkände sig svårt hopp-peppad.

Lyssna, lyssna bara på strövtåget. 

Först så går det upp och sen så går det ner

Vi sprängde in lite jobb mitt i veckan, men om jag kisar lite så känns det som att vi har haft påsklov.

För efter tredagarsjobb är vi här igen, i Bygdsiljum. Sivert åker slalom för andra gången i sitt liv, och jo, han gillart. Mamman har dalat i popularitet, för pappan är ju riktig skidlärare gubevars, och han vill åka rött och han har tålamod. Wääää hela liften upp, missnöjet över att ha blivit tilldelad Den Tråkiga.

Ikväll lämnar mamman sällskapet för drinks och häng på Umeå open, och firar sen sovmorgon. Och imorgon får pappan åka med liftkroken i knävecket.

Plus och minus, gänget, plus och minus.

/L/äggdags

Igår: år-ets e-vent i Lagrelihus! Vi snackar äggrullningen, denna mångåriga och mytomspunna tradition.

(mer om årets + bilder snart)

Klart man blev trött efter allt rullande, klart man ville soffsofta lite. Klart ögonen klistrade igen. Klart som fan att klockan bara var halv 9.

Väl medveten om risken för nattvak kröp jag isäng när jag vaknade till, grusögd och frusen, kvart i 10. Och såg man på, en ljuv och dimmig natt följde, med små behärskade, avslappnade uppvak. Mot 9 kände sig kroppen helt utvilad, och öppnade de små luckorna mot omvärlden.

En 12-timmars, jojo.

- Puttar du världen i den riktningen du tror på, eller staplar du bara meningslösa saker på hög?

Ett par inslag den senaste veckan pekar i den riktningen, att jag måste börja putta världen i rätt riktning. Att det absolut ligger på mig, ett tungt ansvar, att styra upp den här skiten.

Följande:
- Earth Hour
- This capitalism will self-destruct in 5 seconds - om skygglappar och okunskap
- Vår grannes kung Midas-allegori
- Cynikerns bekännelser - jag fick sluta några stycken från slutet för att inte börja gråta
- Lilla avgrundsvrålet för oss som har eller känner barn, som önskar dem en fin framtid
- Är du inte orolig, så har du inte lyssnat

Plus det som retat mig länge: att folk (även jag, inte minst jag) fnissar och låtsas att det är lite kulbusigt att köra bil 2 kilometer eller shoppa sig konsumtionsfet som en gödgris.

Vad den här klimatångesten ska resultera i för fru L är inte spikat i detta nu, men vi kan gissa att bilkörning, okynnesshopping och köttätande kommer att drabbas av nedskärningar.

(rubriken: citat Åkestam)

Earth hour - och alla dom andra timmarna

Min man, aka hållbarhetsmannen, skärpte igår tonen om mitt myckna bilkörande. Det fick vara nog nu. Och han hade ju rätt, såklart.

Så idag, med respekt för mannen och av respekt för mina barns framtid, knatade jag iväg i skoterskor och tajts 28 minuter innan pass-start. Det gick ju ba bra. Särskilt med en kornblå himmel on top.

Earth hour är en väldigt symbolisk timme av våra liv. Det är vad vi gör dom andra 8759 timmarna som räknas i you're still in the running towards becoming en värld som går att leva i.

Ska vi börja då?

Oinspirationen

Denna min klagomur/åsiktstunnel/dagbok till forum har fått stå tillbaka till förmån för Viktigare Saker Här i Livet. Låter väl dramatiskt att säga: överlevnad. Men det är väl så svartvitt kropparna våra resonerar: First things first. | He gäll å prioriter. | Må bra först, utsvävningar sen.

Nu sopar jag ut oinspirationen, fesch swisch. In med vårsolstrimmig kreativitet, äppelfräscha syrligheter och vardagsbetraktelserna som helt saknar den där glansglimriga glammigheten.

God morgon!

Våra mornar innehåller ett standardmässigt antal standardmässiga operativa procedurer, SOP:s. Ja, liksom dina mornar, gissar jag. Basbehoven tillgodoses: inte frysa, vara mätt, inte lukta illa, visa upp ditt snyggo-jag. För barnen gäller fyra moment. 1. kläder på 2. borsta lilla tanden 3. kisseriet 4. mössa-vantar-ovve-skor-JAG-VANN!!!

Vi har en liten deadline att förhålla oss till. Klockan 8 serveras gröt som storbarnen äcklas åt och småtrollen goffar flerportioners. Då är det bra om lillrumpa sitter på sin ministol och syster yster intagit sin plats.

Nya grejen är att låta barnen göra jobbet, och ha god tid på sig. Klä på sig till klädrejset. Dra tandborsten i takt till 'Å fåret Shaun, å fåret Shaun. Man bara undrar vart han får allting ifrån.' Tjugo-kvart i åtta stänger vi av TV:n (ofta mitt i Jakari till vissas förtret) och så får lydiga barn tjoffa ner i varsin uppsättning ytterkläder.

Dessa förtjusande idéer till trots. Det är inte alltid vi lyckas skjutsa in barnen innan 8. Faktum: vi får rita ett fett kors i taket när det händer. Vardagsmornar, vi är ägda.

Jo, du måste faktiskt flytta på dig

Det här är så bra, så bra. Om att vara kvinna och invandrare, om att få kämpa dubbelt.

(rubriken från artikeln)

Kistspiken

Så, då kan jag i alla fall sluta hoppas och gå vidare med mitt liv. Som man säger.

(Om nån mot förmodan missat: jag ligger 15000 bilder back pga skitdatorkrasch).

Låt det bli ljus

Känner ni?

Det pirrar och pillras. Det där fröet som vi begravde i mörka massorna för ett halvår sen, det vill upp till dagsljuset nu. The only way is up, baby. Det är ljust i tunneln, när vi går till jobbet OCH när vi kommer hem. Helglunchen i snön var bländande strålande bedårande kritvintervit.

Jag har klickat igång flitens lampa, och målar frejdigt min hylla to be. Kraften räcker till omhängning av kylskåpsdörrar, treåringar på tvären och en träningskampanj. Den här veckans energi och framtidskärlek vann mot hela februaris.

Låt det bli ljus, önskade jag. Och se: så blev det.

Jo, det var ju en sak...

Ikväll kavlade jag upp ärmarna och tog tag i hyllebygge, som en riktig karl. Synd bara att jag är en liten vekling till karl, och att ryggen tog lite skada av att ligga i brygga (ja typ, faktiskt!) när jag (och J) skulle hänga om kylskåpsdörren. Svärmor ergonomen skulle ha sagt till på skaRpen, hade hon sett mig i det krampaktig-nacke-läget. Eller lilla ostkroksformationen när jag borrade/skruvade hyllor.

Nu står den där, well nästan ända in. Jag måste såga av golvlisten. Och så är den omålad. Men annars, jojo! Jo, det var ju en sak, som jag lägligt nog kom på efter ihopskruvandet: mannen min är lite känslig mot det där lagret färg som jag sprayade på. Och when ihopskruvad är hyllan så jevvla tung så jag får inte få ut den från sovrummet själv.

Blir till att sova själv inatt. Skönt med egen kuppe. Eller inte alls pga sur älskling.

21:54

Igår: redo för sängen strax innan åtta. Men så hade nåt snille kommit på att vi skulle byta ut nykyl&frys'n. Snillet som är jag. Det tog ju huuur lång tid som helst. Och ändå inte klart.

Idag: lesson learned. I raklångläge 21.02, dock med Iphones Åberg i handen till nu, 21.54. För NU är det Lagrelius som släcker och slocknar.

P & K

Hög

Jag struttar omkring och skrattar högt och rånöjt (eller var det bara i huvudet?). Förväntat innehåll: mycken inspiration, stor kunskapsinhämtning, kuliga stunder, nära prat, en del vin, gamla godingar, känsla av flärd och frihet.

Oväntade bonusar: fin-Kristin, min gamla innebandy-roomie + gammal Lycos-kollega + Johan S + Johannes S. Helt slump sinkadus. Gånger FYRA.

Stockholm levererar. Och det är två lyxdagar kvar. Klart en blir lite hög.

Tjocksmockat

Jag höll tungan rätt i munnen och bad till några högre makter som jag iofs inte tror på.

Idag arla drog jag till storstan, nämligen, och ville ogärna dra med mig nån gammsjuka kräk-stylee som jag slickat i mig från Almas matrester (eh).

Programmet, ett logistiskt halleluja: 2x #webbdagarna. Sover hos L, R och lilla karamEllen. Branschträff med kommunikatörer. Hotell med Maria. Möte. Fredagshäng dag och natt med Anna. Helg och hotell och häng med Maria & Hanna. 4 sovställen och 5 arr.

Tjockt! (som i fullt och grymt)