Sigge Snövit

Det blev en helt ny tapetkandidat till Sigge, nämlich Snow white från Decor Maison (Sagaserien). Kartan är inte helt ute ur bilden, men vi vål avvakt pajkar. Tills den här sitter uppe. Kan ju ta ett tag, liksom.

Till frukost

Fingrar med gropar istället för knogar. Dregelblöt skrattmun. Mjölkstrutig mage. Bäbissnus. Vickiga fötter. Blåaste ögonen. En massa struntprat. Kittelbus. Fnitter och förnöjsamhet. Flygigt popstjärnehår. Tand på förhandstittut. Blåsugen elefant.

Inte direkt på allmän begäran, men ändå

Men! Det är klart att sommarkrönikan jag skrev för VF platsar här på bloggen. Den skulle ju i princip kunna lukta lite damm. Men fast den är fyra år så känns den riktigt högaktuell, så här i Umeåtransit mellan just Torekov och Ragvaldsträsk.

Avkoppling i olika tappning

Varje sommar spenderar min man och jag nån vecka på våra föräldrars sommar­ställen i Skåne respektive Ragvalds­träsk. Målet, avkoppling och återhämtning, är detsamma på våra två semestertillhåll, men våra föräldrar företräder helt olika skolor för hur man når dit. Jag och Johan hänger med i deras rutiner och tempo, som bär avtryck från de två orterna och tidigare generationer.

Ragvaldsträsk: i arbetet lugnet

Att slöa är inte pappas grej. ­– Jag skulle haft klyvt nån ved också, mumlar han, och tar nästa spadtag. Hans sommarprojekt är en ny altan som han såklart fixar själv. Jag och maken bygger hus med pappa som byggledare – en tiokvadratare med sjöutsikt. Mamma är flitig trädgårds­mästare. Idogt arbete i sakta lunk är semesteravkoppling i Ragvaldsträsk. I arbetet lugnet.

Och så är det ju maten. Mamma har ärvt rollen som mat­mamma, som ser till alla är konstant ­mätta. ”Äten väl barne, ovisst annan gang” används ofta för att skoja om släktens glada matsinne. Jag tycker mig se stänk av denna gamla överlevnadsstrategi i det faktum att mat och fika styr hela vår dagsplanering. Knappt har man svalt sista tuggan förrän nån börjar fundera på nästa mål.

Vi njuter av pausen i solen och betraktar vår värld: gräsmattan med vippande sädesärlor och grusvägen där grannarna vinkande kör förbi. Men man kan ju inte sitta hur länge som helst – nej, ut och jobba igen! Arvet gör sig påmint. I plikten. Men framför allt i glädjen att arbeta med händerna och se det direkta resultatet av sina insatser.

På kvällen kopplar vi bort arbetet. –Å, visst är det fint? myser nån när vi blickar över den kvällsblanka sjön från badtunnan. Stating the obvious. Jåå, hummar vi andra. Den speciella tystnad som vi lokalpatrioter menar bara kan vara norrländsk kryddas med fågelsång och traktorbrummande.

Charmig livslunk i Torekov

I skånska Torekov är dagens svåraste beslut vilken mat som ska serveras, och därmed inhandlas. Här veckohandlas icke, semesternjutningen består av att inte behöva planera mer än en dag framåt.

Mat är viktigt även för Johans familj, det handlar om livets goda. Mina svärföräldrar har anammat det lilla samhällets charmiga livslunk. På vägen hem från morgondoppet tar större delen av sommar­befolkningen – samtliga iförda morgon­rockar! – vägen förbi det lokala bageriet och köper morgonfrallor. Lunchstrategin är att med minsta möjliga ansträngning få i sig nåt lätt och somrigt. Den svala sommardrinken i hammocken är startskottet för en vällagad och Skåneinspirerad middag. Konceptet glass­prome­nad + solnedgång samlar alla semesterfirare i hamnen, och vi ooar förälskat när solen frasar ner i vattnet.

Huset är i andra generationen en tillflyktsort från vardagligt bekymmer och stök. Vi påtar på och skrotar runt - hänger tvätt, klipper häcken och rensar ogräs – men tar oss helst inte an större projekt. Johan tar fram sekatören och klipper metodiskt kvistar i decimeter­långa stumpar. – Det ryms bättre i återvinningsbingen, hävdar han. Jag misstänker att det är rent terapiarbete. Det bidrar i alla fall starkt till att hans tempo går ner från lång­sammast i stan till knapp styrfart.

___

Torekov och Ragvaldsträsk är våra sommaroaser. Johan och jag drar ner tempot, njuter av livets goda och hämtar ny kraft. Hur vi gör det beror på var, hos vilka föräldrar, vi semestrar. Avkoppling a la Ragvaldsträsk. Njutning a la Torekov.

Happy camper

Befann mig plötsligt på en camping. Kände igen och mindes ljuvt.

Godisplock i påsar med oranga, gula och gröna cirklar. Femkronorsduschar och obligatorisk campingtoalettslukt. "Nu är vi på väg, barne!" Vattenrutschkanor med tillhörande hutter. Lätt fuktiga förtält. Egen kuppe i Volvoskuffen med kuddar och täcken. Läderbruna tanter med hängbröst. Spännande campingpojkar. Dödshemlisar med Lotta. Uppstekt ugnspannkaka. Portapotti. Som man inte fick bajsa i. Adria 670. Barrstungna fötter. Slemmig konstgjord sjö. Man ska ha husvagn, gärna lite falskstämmigt.

= stämning.

Visst känns bilden lite Pensionat Oskar?

Nu är det kokta fläsket stekt!

Ja, jag känner att jag måste ta till stora ord när jag ska redogöra för följande historia. (det kokta stekta fläsket får mig alltid att tänka på Almi-kvinnan som tyckte att saffranssemlor var det absolut tookigaste hon hört på åår och daar)

Vår kompis har en kusin som just fått barn. Kusinen ska vara föräldraledig före sin partner. Inge konstigt, tänker du, men kolla här: kusinen är en man. Föräldrarna (to-be) bestämde att barnet skulle ut medelst kejsarsnitt, och de har även valt bort bröstmjölk. Ungen får ersättning i flaska. Av mamma. Eller pappa. I jämställdhetens namn.

Ey, det var väl ett spännande upplägg? Eller vad tycker ni?

Läskunnigt var det här

ojo, man kan väl läsa, jodå. Det tog ett par gånger, men sen föll polletten ner, slog blixten till, klarnade allt. Det finns ju för fanken en hjälpsektion, Lagrelius! Nu har jag läst, och vet hur man lägger in filmer.

Jag firar med ett klipp ur Ingen bor i skogen. Min favvo är Jens Persson, men han fanns inte enschi så det fick bli ett potpurri.


______________________________________

Uppdatering: SVT:s snuttar har gått ur tiden, så jag nappar ett från YouTube istället.

Påjtar o fittor

Men hur blir det så här (ja förutom att Alma inte kan säga k)?

- Fittor får gå här (=på trottoaren där vi befinner oss), säger Alma.
- Jomen, det får ju pojkar också, försöker jag. Det är ju ingen skillnad på pojkar och flickor (fast jag brukar påpeka att pojkar har snopp och flickor har snippa). Här får alla barn gå.
- Mm, fittor får ottå (=också) gå här.

Stockholm i mitt hjärta

Jag var ung och kär. Nu när jag hälsar på min älskling kommer jag ihåg allt det fina och läckra som vi hade ihop. Men jag vet ju att vi inte funkar egentligen. Vi har växt ifrån varann, prioriterade olika och allt det där, yada yada.

Särskilt förtjusande är det dock att susa nerför Kungsgatan med små klickande steg och känna sig kosmopolitisk. Eller böja huvudet bakåt och dricka grönt solljus under Humlegårdens trädtak. Och så thaimat på en Kungsholmen-uteservering med tompisar en ljummen junikväll.

Men hej vardag! dagishämtning, träffa kompisar som bor på andra sidan stan, handla möbler-kläder-grejer, KÖPA HUS, kisslukt i tunnelbanehissar, pendeltåg som inte går i tid, bilköer-biltullar, 45 minuter till jobbet, barnkalas-träning-tandläkare, bilar överallt-barn med springiga ben-håll mig i handen!, svettig sommartunnelbana, barnaktiviteter.

Nä, tror-inte-det.


Nyströms gör centralen lite fartigare, lite roligare.

H*n

H*n. Väl ett fiffigt sätt att komma från kön i text? S/he är funkis på engelska.

Provokation!

Trafikplatsen Strömpilen, en finne i rumpan på alla cyklister och gångare. Jag blir så vansinnigt provocerad över att dom (ja, vilka är dom rackarna??) som planerat stället har prioriterat oss lägre än - fridlysta grodor eller nåt.

På min egenhändigt snodda, egenhändigt extraillustrerade bild ser ni hur uppfuckat det är att behöva svänga runt 3 gånger (grön rutt). Jag och min räservagn får gå yttervarv runt bilvägen precis hela sträckan, för att biljvlarna ska få gräddfilen. Jag har inte räknat på det (än), men det kan väl inte ha blivit så mycket dyrare att dra en repa ner mellan sliperiet och Elgiganten (rosalila pil). (Bortse från röd oval, den följde med den snodda bilden.)

Precis just nu känns det kanske inte så upprörande, och ni kanske har nolla i förståelse för denna min frustration. Men ni ska i alla fall veta att det känns fruktansvärt. Varje gång jag går där. Ni utombyssare, kom till Umeå och hälsa på vettja, så ska jag både visa katastrofen och gnälla lite extra.

Hej då! från häxan surtant.

Eller så

Tapetjakten går vidare. Nu tror jag på den här. Finns i flera färger, och så kan man ha nån färgig tapet på aktuell vägg. Ska vi testa lila, rosa eller rött?

Poppisloppis

Förra helgen var det storloppis på Nolia. I kalendern sen månader. Nu var det äntligen dags för värstingloppisshoppis för fru L. Med det visst uppdämda behovet var det redan på förhand känt att jag skulle gå loss ordentligt, med en hand snabbare än Lucky Lukes.

Och visst blev det nåt enstaka felköp, fast egentligen bara det smutsgröna grytunderlägget för en femta. Klart ovärt. Grytunderlägg är tydligen svårhittade, och jag ville ju så gärna. Men så: 70-talsbrödrost, 50-talsklänning, teakbricka och äntligen ett gäng retrotallrikar, Uppsala Ekebys Kryss. Det kanske inte är dom vi ska ha forever, men det känns bra att ha fischat en första omgång och spräckt oskulden (hoppas ni ursäktar symboliken). Igår fyndade Gunilla ett extra gäng, så nu har vi både djupa och stora och små.

Ett två tre (fyra)

Hittade den här videon, en skön mix av fuldans, åttitalsfärger och snygg entagningsfilmning. På ferm livings blogg.

(liebe leute, är det ingen som vet hur man lägger in youtube-klippet direkt i inlägget? jag får icke till det.)

Luktlycka

Bäbissnus
Hägg
Utetorkad tvätt
Grillat
Hav
Skirat smör
Nyklippt gräsHästbajs (jo faktiskt)
Utomlandsvarmt
Bastu
Chaite
Jordgubbar
Webes geléhallon

Boken för jämställdhetstoken

Rubriken har inget med galenskap att göra (utan tillgodoser bara mitt behov att få fulrimma). Nej, här jobbar vi med idel klokheter.

För jag tycker att det verkar lämpligt, sunt och till och med smart att underlätta för både Alma & Sixten att få ta plats här i livet, uttrycka känslor, vara både kaxig och söt, lyssna och bli lyssnad på, vara nöjd och stolt över sig själv, göra sin röst hörd utan att överrösta andra, få cred för sin person och inte för sin kropp.

Och hörrni, en fin och enkel början kan vara en spis till Sixten och en verktygsbänk till Alma.

Boken Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2 är riktigt riktigt bra. Det är enkel att ta till sig, snygg och - framför allt - ger rasande många bra tips för hur man kan jobba med jämställdhet i det lilla. Jag fick ge upp tanken på att servera en massa sköna citat och bra tankar ur boken - det finns alldeles för mycket godis. Istället nöjer jag mig med att rada upp ett gäng tips som jag har tänkt ta till mig:

1 Uppmuntra alla barn, speciellt flickor, att leka lekar där de får vara tekniska, äventyrliga, ta risker och utrymme i världen. (s 33)

2 Byta ut han mot hon och tvärtom i sagan. (s 42)

3 Lägga mer tid på att introducera traditionella flickleksaker för pojkar och vice versa. (s 53)

4 Variera kläder som signalerar både tuffhet och mjukhet. (s 68) Uppmärksamma framförallt flickor för andra egenskaper än utseende och kläder (s 73)

5 Uppmärksamma och sätt ord på egenskaper och aktiviteter snarare än att barnen är duktiga. (s 153)

6 Byta ut Akta! och Var försiktig! mot vad barnet istället kan göra. (s 178)

L ä s d e n. På Allt om barn finns annars en skön sammanfattning.

Gul gul gul är mössan på mitt huvud

Jag verkar inte göra nåt annat än att blogga idag. Jag skiter i att det kan ge skenet av att jag inte lever nåt liv. För jag har presterat en smärre gulexplosion i Almas rum och är mäkta stolt (om nu det gör att jag har ett liv, jag vet inte).

































































Och ett draperi i tvättstugan, inte en gulexplosion. Inte så mycket färg alls faktiskt.

Rösta pls

Nu har vi 2 kandidater till Sixtens rum, som vi hade tänkt tapetsera till helgen. Det hinner vi icke, eftersom vi inte valt - och därmed inte beställt - tapet än. Jag har en favvo, och Johan den andra. Vilken är din?

1: Dino från Sandbergs i svart, gult eller turkost














2: Dotty från Ferm Living




















Dino blir ganska lik Almas Djurriket (från Duro), och Dotty är typ samma färg som hennes nymålade säng (gul gul gul). Vi tänker lite same-same fast olika.

Krigszon

I tider av trots infinner sig ord och situationer som påminner om regelrätt krigföring.

Avledningsmanövrar är min lilla specialitet, Alma blinkar och fattar inte vad som hände när fokus flyttas från tandborstningsgråt till annalkande mormorsbesök. Undantagstillstånd, kapitulation, blixtattack, fredsavtal. Allierad, neutral, bundsförvant - och ibland känns fiende påkallat. Våra måltider har förvandlats till små ställningskrig. Men nu är det slut med det, vi ska lägga upp nya fräscha strategier för att överlista vår lilla men lömska motståndare.

I krig och kärlek är allt tillåtet. Jo, men hur vinner man då?

Femininium

Nu kommer det stort, jag känner det. Femitrenden för killar. H&M plockar fram en kjol för killar. Och Beckham, det var ju länge sen. Det kommer mera, I can feel it. Festligt att läsa vad folk tycker om feminina killar.

Jag tycker att sånt här är snyggt. Sådeså.

Oförstörd och oförställd

Bäbbar är så skönt rakt på. Inga baktankar, ingen ironi, inga lurigheter. Det som kommer ut ur munnen och syns i ögonen är det som rörs i huvudet. När Sixten är ledsen gråter han, när han är glad gurglar eller skrattar han. Han behöver bara tillfredsställelse av de enklaste behov: kärlek, mat, sömn och värme.

Annat är det med vissa 2,5-åringar, som behöver hitta och hävda sin plats i livet...

Ett litet test

Jaha, så var man gravid igen. Dags för halsbränne-, foglossnings-, åderbråcks- och tjocksmocksKUL! För visst var det det jag ville? Och tänk att få uppleva en förlossning till - det är så härligt med en så där obeskrivbar smärta. Fram för mer kletigt bajs, matkonflikter och sömnfattiga nätter! Och nu får vi ju passa på att bygga ut huset, som jag alltid drömt om. Som om det inte var nog: 10 extrakilon (efter förlossning), det känns ju bara som en grymt skön utmaning att bli av med dom.

Näää, jag bara skojar. Inte är jag gravid inte. Jag måste bara stämma av om paniken för att Sixten vore min sista bäbis verkligen känns rimlig. Och nej. Det gör den ju inte. Egentligen.

Det är ju bara det där sjuka/magiska med sånt som man inte "kan" få. Det blir ju så vansinnigt åtråvärt.

Ankeborg

Jag säger det, det börjas kännas lite mastigt. Jag tänker Anna Anka. Det började lite light (?) med Svenska hollywoodfruar. Och så kom intrånget i den svenska folksjälen på självaste julafton: Anna Anka och hennes vänner. Sen trodde man att vi hade fått nog av den här bruden, men icke. Nu manglar TV3 in en dokusåpa om vem som ska bli hennes assistent. Jodå, mjölka på bara. Och kändisskapet bygger på provokation blandat med ren idioti. Känns hon inte lite seriefigur?



"Svenska pappor är tragiska med sina blöjbyten och sin jämställdhet."
"Sexuellt är det kvinnans skyldighet att se till att mannen är tillfredsställd, gör hon inte det får hon skylla sig själv om han är otrogen."

Ja, så mycket dumt. Och det finns ju fler. Av dom provokativa, aningens ytliga, en del lite puckade men oerhört pr-smarta. Värst hittills. Men det är det som är poängen. Dom här donnorna är så irri att folk (som jag) måste ondgöra sig (mig) för andra (er), och så får dom tittare/läsare och så tjänar dom pengar. Jag gick rakt i fällan.

En sex-sju-åtta skäl att slippa skidåkning

(må) första uppackningsdan, ja och så nackspärren då
(ti) dåligt väder och 2 stängda liftar (bara johan ville åka)
(on) jodå ett par åk, men även 2 fikapauser rymdes mellan 2 och 4
(to) mååste eftermiddagsnappa, sen skoter
(fr) superblåsigt -> isigt. fika med svägerskan på Tusen, ett åk på isen
(lö) packa, städa, fara

Jag behöver perfekta förutsättningar för att åka snowboard: strålande sol, lagom smörig snö, absolut ingen is, lite lagom vind och gott humör. Annars är det inte kul. Skoter däremot, jo jag är nog mer en skoterspätta. Fast nästa år ska jag köra carving, det kanske är grejen.

Nåt nytt, nåt lånat

Nyheterna staplas på hög i mitt fantastiskt händelserika liv, så nu blir det en slamsig blandning av saker som inte hör ihop.

1. Sixten har 23 par byxor i storlek 68. Mestadels lånta fjädrar, men ändock. 23 par!

2. Jag har köpt högklackestövlar:















3. Äntligen sitter tvättstugehyllorna som en keps.















4. Så här många tidningar har jag att goffa igenom. Ge mig bara lite tid nu, så.

Sixten

"It´s a step down from seven eleven."

(sagt till Sighsten Herrgård, apropå hans siffernamn. mycket roligt.)

Ultimat mamma? Ultimatummamma?

Det här kunde ha varit inlägget Den Perfekta Mamman, del 2. För idag var det nyöppnade Busplaneten för Almis. Vi var där i tre timmar. Första timmen var jag klas klättermus, sen softade jag med mat, tidning och Sixten.

Men så kom det oundvikliga, när Alma skulle göra slut med sin nyfunna vän. Och mamman som hade dåligt med tålamod använde ultimatumredskapen för att överlista slingerväxten. "Du vill väl komma tillbaka till Busplaneten?"

Usch vilken nedrig, nedrig taktik. Synd att den är så effektiv så att jag frestas att ta till den.

Hurra förresten.

Nu har bästa Jenny & bästa Mattias flyttat in i sitt Frostkåge-hus. Dom har bara rensat undan hussvamp, byggt ut typ 25 (? 30?) kvadrat i två plan, panelat om, bytt tak, skrapat bort allt inomhus och satt nytt, bytt kök, byggt toa, dragit ledningar, byggt en andravåning på entrén. Ja, och typ tvåhundratusen grejer till.

Mina hjältar.

På tal om fuldans

Det här är definitivt världens roligaste video. Fuldansen at its best.

(Hur fanken får man in youtube-skärmdumpen istället för bara en länk, nån som vet?)

/Miss/lyckad kampanjstart

Sixten 3 månader skulle inte längre få slagga i mammas armhåla. Nya, hemskt strikta regler skulle införas. Ungen skulle tillbringa natten i sin säng forever framöver. Och vad händer? Mamman trynar hejdlöst, vänder bara andra tissen till och sabbar hela upplägget. Nåja, nytt försök i natt.

Men jag har lyckats med ett annat nytt koncept: grillutflykt på gården. Vi har varit ute 4 timmar idag: 2 promenader, lite skottning, lite korvgrillning, lite snorejser. Supermys!

Besök i (o)verkligheten

I lördags var jag ute med tjejorna på Schlagerklubben. Mammans första visit 'på lokal' sen Sixtens entré. Kalaset, med tillhörande bastu, middag och singstar, var en mycket festlig historia och precis vad jag behövde.

Och Schlagerklubben var i vanlig ordning en surrealistisk upplevelse. Förutom att dansa som en (snygg) galning hann jag...

° studera och fnissa åt den stora massan på dansgolvet som rörde sig i takt och otakt, 150 personer som gav sig hän och som var och en ägde dansgolvet. sorgligt eller läckert? - jag vet inte (typ som reklamfilmerna från Viking line 1 2 3 eller det här). Tur att jag och mitt gäng var liksom outstanding.
° ganska tidigt notera nödutgångarnas placering och status (är säkerhetstänk en åldersfråga?).
° nyfiket betrakta människorna, en brokig blandning av människor från 18 till 60 (en hel del män över 50).
° förundras över raggningsritualerna, i synnerhet ett par som var all over varann i ett hörn, och killen som inte fattade Ninas direkt avoga inställning.

Kul var det, dansade gjorde jag, trött blev jag.