Aprikosa skynket säger nej

Ibland känns det som att jag är en nejsägarmaskin. Tryck mig på magen så rapar jag Nööj! Det är tröttsamt att höra, även för mig. Numera har jag ju dessutom två busar att neka roligheter. Sixten, som vill äta tidningspapper, klättra upp mot braskaminen eller botanisera i skräpkorgen på toan. Alma som vill se på film hela dan, vara uppe hela natten och frossa i kex/glass/fika precis innan maten.

Nej! Icke picke. Du älskling... Nu sätter mamma ner foten. Ska du inte bygga lego istället? Nämen du. Stopp! Absolut inte.

Aprikos tischa från Monki. Def snyggare än omskrivet exemplar.

Jag måste hitta nya vägar. Funderade ett tag på Lottas finfina motningstaktik på min ökenråtta: aprikosa skynket säger nej (= en tshirt som fick agera stopper när Lotta inte ville ta i råttan). Eller så BeveryHillsDonnas självförsvarsno-no-no-no-no med tillhörande karatehänder i bestämda nej-rörelser.

Det finns ju också alternativet att leka mer med Alma så att hon inte blir så rastlös. Men det verkar ju nästan för enkelt.