Dubbelmatch i natt. Jag och Johan mot Sixten och Ellen. Eller egentligen mer set 23 i maratongejmet, som går under arbetsnamnet I vår familj sover man på natten.
Matchutveckling (som jag kommer ihåg den):
4-nånting. Sigge skriker. Får mat. Somnar. Bra!
5.38 Sigge skriker. Får inte mat, bara upprepade, uppretande uppmaningar att sova.
5.48 Mamman byter blöja. Får supersnyftarn att andas som vanligt. Pajsarn börjar skrika igen vid touch down.
6.04 Mamman resignerar, ger tutten (alltså den av plast). Sixten lugnar sig, halvknoppar.
6.20 Han kommer på att det inte känns ok. Mamman ger upp helt, ger bröst.
Setvinnare: Sixten
Det som såg ut att bli en promenadseger för erfarna dubbelparet Lagrelius-Lagrelius har utvecklats till en utdragen segkola (av den inte så goda sorten). Den lite oväntat svaga forehandspelaren med (än så länge) långt hår tycks ha snubblat på andragångsmisstaget underskattning. Smashing Jojje däremot slår på volley, jobbar långlöpning och täcker upp för den snubblande partnern. Efter typ 50 missade matchbollar skäms mamman över alla barmhärtighetsenkla bollar hon kastat åt motståndaren. NU bot och bättring.
(fast det kommer iaf att lösa sig när esset utses till huvudspelare)
Jag dör! Du är verkligen hur rolig som helst. Och en fantastisk skribent! Och det där med att du är feminist...klart du är. Alldeles säkert. Det är jag med och jag kan knappt tänka mig rosa tröja på min Karl. Det är inte det som är grejen, inte för mig. Kram.
SvaraRaderaTack-å-tack!
SvaraRaderaJo, man måste få välja sin feministgrej. Det jag funderar lite över är vad man får tycka om andras feminism. För vad som än är ens grej, kommer några att tycka att det inte hör till. Hepp, det blir en annan gång.