Det kanske även är dags att helt skippa dom desperata hemmafruarna. Ja, om jag hade en tv så att jag kunde välja att skippa dom. Visst är det knepigt att jag egentligen föraktar ytligheten, hyfsad avsaknad av viktiga samtal och glättigheten. Och ändå vill se det?
Livet, alltså.
_____
Uppdaterad, övertygad och lurad:
Visst är det så, att Claras svar-på-tal är insiktsfullt och vasst. Clara gör sitt - och det är inte lite - för en mer jämställd värld. Hon är en stark förebild med många viktiga åsikter.
Men der Knackpunkt: hur förebilder leder oss in i förutbestämda roller, till Man och Kvinna. Clara tar upp kockstatus som exempel, men Per Moberg lagar mat som ”en riktig karl” och Leila skapar cupcakes i rosaprickiga formar. Samma jobb, heelt olika rollutformning. Rebecka Edgren Aldén och flitiga kommentatorn Annika enas om att det är bättre med hemmapysslare cause-I-like-it än amerikanska supermamman deluxe. Visst. Kanske det.
Men för att få den åtråvärda balansen behövs förebilder av olika slag. Lite könskonträrt hitåt, tack! Vi har ju förvisso Ernst, det är tur – även om han är fruktad och hånad. Vår granne (medelålders man) ser Johan (känd in da hood som trädgårdsintresserad och saftare), säger till mig: Här kommer Ernst. Oklart om det var bra eller dåligt. När en bror beskrivs med "gillar hemdesign" i tidningen blir han hånad. Heja J & J, vi behöver fler av er!
Dessutom. Den här rackarn som skrev första debattartikeln (och boken som gav henne biljetten dit). Är själv husmodersvurmare. Fanken, va lurad jag blev. Jag tänker minsann inte lägga ut länken till hennes blogg. Så lurad-sur är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar