Låt mig grunna på om jag verkligen gör så mycket åt min egen framtoning för att bekämpa underordning för kvinnor.
Låt mig säga så här: parallellt med seriös genusworkshop för mina barn har jag skaffat min första plattång, vinterhalkat i framtrånga högklackeskorn och glajsat munnen som aldrig förr. (Jfr Sätt på din egen mask, innan du hjälper andra.)
Låt oss erkänna att vi upprätthåller strukturerna, att vi älskar det bekväma i att dela in i två sorter. Kvinnor. Män.
Låt oss leka med tanken att två kvinnor kan vara mer olika än en man och en kvinna.
Låt oss fundera på om det är så att vi gärna vill bekräftas som "rätt", att vi vill passa in i den roll vi tilldelats. Som kvinna. Som man.
Låt oss begråta att det är tufft, tungrott och ibland tråkigt att trotsa strukturer.
Låt oss slå fast att om mamman vill vara föräldraledig 1,5 år lämnar det mindre utrymme till pappan.
Låt oss bekräfta att våra val inte alltid är frivilliga. "Jag valde" eller "i just vårt fall" - fast det rimligen borde bero på en typ av högre makt, en struktur.
Låt oss konstatera, att det i jämställda Sverige inte är ett lustigt sammanträffande att kvinnor som grupp väljer lång barnledighet, låglöneyrken och ansvar för hushållsarbete.
Låt oss jobba på det här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar