16 augusti 2011

Jag visste det!

En lite motvillig Jessika packade bröllopsblåsan och blöjorna och barnen, och drog till Eksjö (via Rönninge för att lämna kids).

Å, det finns ju så mycket att pyssla med i huset. Och jag som inte kände så mycket folk på brölliset, hade inte ens träffat bruden. Tänk om det skulle bli långdraget, eller om jag skulle halka in i rollen som kusinen från Norrland, "landsorten"). Och hela nästa helg heter 4-årskalas.

Redan i gnällmode visste jag ju. Att det egentligen skulle bli kul. Träffa svärisarna, kika på the new Laggars, naaaw:a åt småkusinerna och ha gränslöst kul på bf bf. Men att brölliset skulle bli riktigt sådär berikande, uppfyllande och fascinerande, det hade jag inte gissat.

Det var glada, vältaliga, välvilliga människor; fler sidor av Mats: det där om sömnmåstet, vinnarskallen och outdoorsy-äventyren; gowiine, gomatn å oppkläddfölke; och så perspektiven, hörrni, perspektiven som bara kommer ur en skön blandning intresserade och intressanta människor. Vi hörde fräsiga, fyndiga, fåordiga, fina tal. Hon var andlöst vacker, bruden, och han snygg vettu - och kära var dom - och 40-åriga kineser som såg ut som 20 (förmodade 20-åringen: -Jag var i Umeå för 22 år sen och jobbade). Det var röda femvåningstårtan. Och småsyskonen som kopierat storebrors framgångssaga, från studentskiva på Uttringe gård med caterad fillet mignon black and white och konfirmationsläger i Saxnäs till gymnasium = Södra latin och obligatoriska USA-resan.





I´m telling you, det var fucking fantastiskt.
Jag hade det på känn. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar