Mannen - myten?

[Vi varnar otåliga läsare för ett långt och stökigt inlägg med en stor mängd länkar.]

DN och Svenskan har kört var sin artikelserie om den stora manskrisen. För vem är mannen egentligen, nuförtin? Vem borde/vill/måste han vara? Fint att det tas upp, för även om kvinnor ligger i underläge kan män kan tjäna mycket på jämställdhet.

Hey killen, du får:
... uppgradering från andrahandsförälder med mysbonus till en likvärdig, delaktig, närvarande självklar dito med delat ansvar. Pappors del i graviditet, förlossning och barnuppfostran = viktigt som tusan. Det tål att upprepas/uppdateras: blott 23% föräldraledighet tas ut av mr daddy.
... halva bestämmanderätten hemma. Erik Helmerson om män som tar ett steg tillbaka och fd partytjejer som "försvunnit in genom en dörr och kommit ut på andra sidan som fullfjädrade projektledare, home-stagare och familjens överhuvud".
... visa dig svag och uttrycka känslor (för att inte behöva stänga in jobbigheter).

... mysa, pyssla och fnissa.

... a) skapa b)  visa upp och c) lättare/bättre kommunicera i nära relationer.

... bättre hälsa.
... och förutom 5 pappaperks: en hel massa till.

Och allt det här leder förhoppningsvis till att du lever längre, troligare söker sjukvård, begår färre brott och har större chans till enskild vårdnad. Bland annat. Det följer ju även med en del downsides, som mer kropps- och utseendefixering (även för män) och att (även) män som väljer barn måste prioritera ner sin karriär (på gott och ont).


[Nix, jag har inte kollat upp vetenskaplig dos, relevans och förträfflighet på länkarna, men jag räknar kallt med att det mesta typ stämmer.]