Cisternerna går på överproduktion. Det spränger och luktar rosa. Jag har bara en liten tankbil, och han måste vila så länge mellan varje leverans. Paniken flyttade in, men nu verkar läget stabiliseras.

Annars är det alldeles förtjusande att ha en liten luktburk i närheten. Det räcker med en liten puff så fylls lyckokruset. Uppfylld.

älskar - älskar inte

Ibland kommer känslorna på en, lite starkare än man trodde. Det är då det känns lätt att säga älska. Just nu: mycket kärlek till familj och hus.

Jag älskar
... vårt snöiga äppelträd som blir lite magiskt med ljuset från vår sänglampa
... tanken på att lilltrollet i magen gör oss till ännu mer familj
... att det går omkring den finaste lilla människan i vårt liv, som inte kan säga k ("var är mina tompisar?")
... fnissiga tjejkvällar - med tompisar eller Alma
... dagis - vilka hjältar som tar hand om och uppfostrar våra barn
...kunskap - kan låta lite prettigt, men oj så skönt när jag lär mig nytt - om marknadsföring eller barnpsykologi (jag har stora ambitioner på kunskapsinhämtning under stundande ledighet)
... att värma tossingarna framför kaminen, bakåttippad i fårskinnsfåtöljen

Jag älskar inte
... sänglampan
... att godiset vill ta över mitt liv
... silverfiskarna, lätta att förgöra (iaf en och en) och lätta att förarga sig på
... att den lilla människan kan tjafsa så otroligt när hon ska äta
... att det ibland är långt mellan tanke och utförande i lagrelihus
... min likhet med barbapappa och pingviner

Proppen ur

Men bara bokstavligt. Jag går omkring med stora ögon och höjda ögonbryn och undrar vad som händer. Med proppen ur spel ska det inte ta mer än en vecka.

Idag var min första halvlediga dag. Jag skulle fixa lite inredningsgrejs till kontoret och lite julklappar och annat till oss. I 6 timmar (well, minus 1,5 timme lunch och 2 småpauser) hasade jag runt på stan sakta, sakta. Målmedveten, men wiggly waggly. Imorgon ska jag ta det lugnare.

För det kan ju hända nÄr-soM-HelsT-NU! Jag längtar och inte.

2 cm kan betyda så mycket

... när max är 10. Sixten är på gång, jojo.

(fast det kan ta 2 veckor till, enligt barnmorskan)

På andra platser i världen

När det är som vanligt får man böter eller fängelse om man knackar sönder näsan på nån. När det är hockey får man 2+2 minuter. Jag förstår det icke, och jag blir argh-arg när jag tänker på det. Som Bo har uttryckt det - "Vad är det egentligen för skillnad på Wernbloms attack och en misshandel på en restaurang, förutom att attacken ägde rum på en hockeyrink?" - i en fundering om fega kärringar och tuffa grabbar på Idrottsforum.

Idag på fikat var vi 3 mot och 2 för - de våldsbejakande reglerna. För bejakande är inte att ta i, tycker jag. Mina två kollegor hävdade att människan måste få utlopp för sitt begär att se våld. I stil med "I alla tider..." "Människans natur..." "Annars kommer det ut på annat sätt...". Ja, det är så dumt så jag tvärdör.

Älskade förvaring

Det finns lite och inget som är så exalterande som snygg och praktisk förvaring.

Mest njutning ger nog ikeas garderobsuppfläk.
















Och så finns det ju en maassa onlinebutiker som säljer - just det fiffig förvaring. Som milq.se, rum21 och inreda.com. Och bloggar till vansinne. One has to begränsa sig.

I veckan har jag (tämligen nöjd med mig själv) fixat sån här förvaring:

1. Rödglajsig plexilåda för röda knappar, och andra.















2. Skoskåp för 18 par skor. Rangligt, men dock.















3. Förvaringsdöljning.






















Annat aktuellt:

• Igår fick vi äntligen till inflyttningsfesten, utan magsjukebajs. Najs, särskilt kul med nyfina sofiehemsgrannar.
• Jag råkade slå till på ett gäng grejer på Tradera. Jag tänkte sätta igång, och ja... så blev det. Pyjamas, pop-tröja och en hemsydd retrotunika. Det var ju inte årets kap direkt och Johan var inte så impad, men nu är jag igång!
  
• Nu är det (förhoppningsvis) mindre än 3 veckor kvar till Zig Zag kommer ut. Och bara en jobbvecka kvar - oohoo så konstigt.
  
• BM-fåtöljerna är upputsade och försedda med gråkrulligt fårskinn.
  

Hellre ful än död

Ja, det måste ju bli så. Att jag har hjälm när jag cyklar. Och barnsadel. Inte fasen är jag snygg när jag susar omkring. Men o så säker.

Jag försökte vara lite halvcool i alla fall, köpte en skejt/cykelhjälm. Jag är inte så säker på att det blev bättre - kanske helt enkelt ännu värre att jag försökte hotta till det (avd tant raffa)...?

Det finns lite snajsigare hjälmar, med själva funktionen liksom lite förtäckt. Fast jag vet inte, luktar lite dam.

Nu får det vara nog!

Ja, det får det. Med allt gnäll, alltså. (Alma är förvisso risig i magen fortfarande och det luktar vab imorgon. Och vi fick ställa in vår inflyttningsfest i lördags. Så perfekt är det inte än.) Men having that said så är det bara muntert och festligt alltihop.

Till exempel har vi fixat lite husgrejs.

Gunilla & Peter har köpt ut två expedit-hyllor åt oss/Alma, så nu ska hennes grejer rätta sig i ledet.

Ett tvåpack Saturnus sitter nu i vår hall och äter många jackor.















Och Almas (och soon-to-be-Sixtens, nu är det bara 4 veckor kvar) hängare är en arg (eller egentligen kanske bara likgiltig?) hund. Jag var inte överens med Johan när han köpte den på loppis, men nu ser jag ju hur perfekt den blir (och hur nöjd Alma är över sin hund).















Ett tut för den fina och bamsestora disajnersch-trumpetlampan som vi fick av Johans föräldrar. Bakom hänger dom rackarns skeva teakbetsade tavellisterna.

Nära -brott

Nu får det hända nåt. Antingen slutar Almas mage vara på dåligt humör (=genombrott). Eller så blir jag på farligt dåligt humör (=sammanbrott). Jag gnäller som en surgubbe och tycker att allt är sunkigt och jobbigt. Jag hinner inte lämna över till min vikarie, det enda jag gör är att jobba eller vabba eller både och, vi kanske inte kan ha festen i helgen, vi måste egentligen städa klart ikväll och jag vill bara äta godis och se film. Suckelisuck.

Senast söndag räknar jag med att vara en kul tjej igen. Ses då.

Vabadabadoo

Jahaja, det är så här det kan vara, med vab. Jag kör min första vab-räd i år. Vi har haft otrolig tur (och, vill jag hävda, influenser från dom starka Nyströmsgenerna), Alma har bara varit hemma 4 dagar från dagis fram till nu.

Det knepiga är att hon inte ens känns så sjuk. Lös i magen förvisso, men alert som pigge piggsvin. Men några av er vet precis hur smittsam hon kan vara, på bara lite lös mage. Så det är väl lika bra att vänta ut eländet.

Krya på oss.

Gala, gubbar och glamour

Umeås festligaste kväll inföll i torsdags, det var Umeågalan och det var glamour och det var glitter.


Fotograf: Andreas Nilsson











Årets bästa mingel- och kulfest. Men värt att notera: många män. Föreläsare, kulnumret, kvällsvärden, de flesta pristagarna. Men ändå: pluspoäng till arrangörerna för super-Inger Ljung som dagskonferencier och arga Bombettes.

Jag testade stötdämpningen i magen, jodda, Sigge B verkar ha hållit för lite discodaancing. Mammas 80talsklänning passade kvällens enda barbamamma. Lakritsparfait var mjams.

Ingen teve, steve

Vi lever ju vårt liv utan tv nuförtiden. Jag berikar mitt liv med aktiva mediabeslut, och slipper fastna segörad med en serie dåliga serier. Jag får alldeles mycket gjort på kvällarna. Jag hinner läsa för Alma, sällsa, stöka undan i köket, tvätta en skvätt, läsa inredningstidningar, umgås på och med datorn, elda i spisen, pyssla, mysa och allt sånt.

Det är fina grejer, till och med en smula fantastiskt. Rekommenderas.

Vi har sagt fram till jul/mammaledigheten. Men jag hoppas att vi klarar oss längre, länge.

Sus i luvan och gurgel i kistan

Det måste vara att jag är gravid, joo. För när annars blir jag först sjuk i familjen? - aldrig. Jag är ju utrustad med ett fantastiskt immunförsvar. Men nu är det så, jag är sjuk. Magsjuk fast utan kräks. Jag sov 2,5 timme i förmiddags, men nu är jag pigg som en tupprackare och jobbar.

Vi skulle äntligen till Skel i helgen, men det får vi nog skippa... Vi har spridit nog med dynga i min familj (faktiskt även bokstavligen). Det får bli många filmer och lite huspyssel istället, för jag tror att vi inte hittar så många som vill umgås med en smitthärd.

Den här veckan har vi spenderat en sisådär sjuttitusen pix (minus dom fyrtio som vi prutade på huspriset). Och på vad? Lite susande ljud kring huvet. Och inte så snygga svampformade grejer i taket. Men okej då, vi fick ett superventilerat hus på köpet. Som återvinner varmluft och som ger astmatikern lite bättre livsluft. Stabilt, känns det.

Klumpe dumpe

Jag vill ju hävda att jag är lite mer kurvig än mitt senaste alias, men Alma bryr sig inte om såna detaljer. Klumpe dumpe är ovalrund, jag är mer barbapapparund.

Imorgon är det prick 1 månad och 2 veckor kvar. Jag vet ju att det gjorde ont sist, men ändå har jag lite längt efter det där plågsamma. Sixt the Blixt verkar inte vilja komma ut i förtid, men han sparkar och spretar vidare i livet.

Idag och igår, förresten. Har det varit hantverkare här i huset för att fixa till ventilationen. Skönt ska det bli att slippa ha igång köks-, badrums- och tvättstugefläkten för att hålla igång rundluften.

Å va fint med brasa i sitt lilla hus!

Identitetsfundering

Jag vill inte kalla det kris, men nog har jag fått skaka om min popcornpåse lite.

Vi håller på att anställa min vikarie, via Adecco. Och tamerackarn om inte dom två toppkandidaterna har helt andra fina egenskaper och kunskaper än mig. Jag vet mitt värde. Men jag vet också vad jag inte är bra på. Och dom här brudarna är ju bra på vissa saker som jag inte kan/vet/förmår. Det sätter igång en massa tankar, många bra för utveckling, en del lite mindre konstruktiva.

Men nu är jag kompis med tanken på att bli ersatt, och snart kompis med min vikarie. Nu vill jag bara att det ska bli klart så att vi kan börja hitta på stordåd tillsammans. Några veckor innan jag pyser/ploppar.

Förresten, Almabloggen är uppdaterad, för första gången på ett halvår. Kika in.

Noterat från inredningstidningsvärlden

Jo, Myran och Sjuan är ju riktigt fina att se på. Men dom känns ju nästan lika vanliga som ikea-billy när varendaste inredningstidning har reportage från hem med myran-stolar, ellips-bord och ph-lampa. Nej ursch, vilka (dyra) dussinvaror...!

Och så måste jag fundera lite över det här igen: "På övre plan är samtliga golv mörka, utom lekrummets som har en vit heltäckningsmatta." Eeh?

Ljus i tunneln

Nu är det muntrare än sist. Det har efterfrågats resultat från husfixeriet, som garage och gardiner. Well, lite har vi åstadkommit. Det går långsamt framåt, och jag har lyckats hålla humöret uppe. Garaget ligger nuförtin på ritbordet hos en Emma som ska rita oss ett bygglov. Lister är uppspikade. Toaskåp uppsatt och inflyttat.

Nytt ljus på badrummet. Och nu blir det att hålla tvättstället rent. Always.















Tidningsstället från loppis säger hej.















Lindas hemvävda matta från länge-sen får ligga platt i tvättstugan. Min bästa tävlingsmotståndare, notera att vi har fem (5) tvättkorgar. För sortering och förvaring är vi bra (kanske bäst) på...






















Stringhyllan. Finfin, men fortfarande är vi inte överens om hur fint innehållet behöver vara.

Döden, döden, döden

Astrids strategi hjälper inte, jag kan inte sluta tänka på den här döden. Inte för att den är synbart nära. Nej, ingen när och kär som är så sjuk. Jag hoppas verkligen att jag är extra hormonkänslig nu, så att det lugnar ner sig.

Det kanske började i somras, med Almas feberkramp. Och så hörde jag om det där barnet som pappan glömde i bilen (som jag icke kan sluta tänka på). Och så alla nekrologer i tidningen, med alldeles för många unga. Och så min kollegas man som fått cancer (fast behandlas). Och så alla dom andra.

Vi vål avvakt pajkar, och se om det inte blir bättre när Sigge och hormonerna lämnar min kropp.

Press play

Det känns som att livet varit lite on hold ett tag. Huset och jobbet har ätit upp stora bitar av min initiativkraft för annat än just hus och jobb. Fast nu verkar det lossna lite. Vi har tagit ett mer aktivt grepp om vårt sociala liv och hittar barnvakter lite här och var.

Veckans najs: onsdagsbio (Flickan, lite långsam men fint filmad) och middag på Viktor. Fredagsklubb för Johan. Lördagsmiddag och husvisning. Ev helghäng med GP:arna.

Och det är väl bra att vi kommer igång innan vi måste släcka ner helt igen. Tvåbarnschocken väntar ju. Gaah.

3 livslögner

1. Frukt är godis. Det är bara tandläkaren som tror på sånt trams.

2. När man är gravid ska man äta för två. Då blir man fort lik barbamamma.

3. Veckans höjdpunkt utgörs av fredagsmys. Det är en ursäkt för att goffa gosaker (se 1).

vill-ha och har-snart

En sån här vill jag ha. Den är apdyr, men går kanske att få tag på billigare på nätet.

Och en sån här har jag beställt ikväll, typ, lite djupare och bara 2 sektioner. En stringhylla som egentligen är för snygg för ikeaskrivbordet. Men ack va fint ändå mot den vita väggen.

Det började ju bra

Bröllopet fick en finfin start. Jag hann färga håret, sminka mig (minus plocka ögonbryn) och välja kläder. Vi fick låna Lagrelius-bilen, hittade parkeringsplats, kom i tid till kyrkan, hittade gamla bekanta, och jag fick gråta en liten skvätt när Suzy Q var så tokfin och glad och som alltid sig själv.

Sen fortsatte det. Goda ostsnittar, alkofritt bubbel och skönprat med gamla godingar. Och smarrig middag med avslutande godsaksbuffé (13 sorters kakor, det är en riktig efterrättsbuffé det, mamma) och festlig, eller mest -ande bordsgranne. Dans till skamlöst mycket crowdpleasers.

Men inte nog med det. Det blev en skön avslutning, jag kunde gå hem när jag ville och missade inte så mycket eftersom brudparet drog precis efter. Vi kom hem kvart i 3.

Alma visade stortakter och sov till tjugo i 11.

Tja, så mycket bättre kunde det inte ha blivit. Helt enkelt.

Nä va nu

Ånaj, bröllop nu på lördag - så snabbt? Vad ska jag ha på mig, jag kanske skulle ha köpt nåt. Varför så plötsligt? Kanske får jag ner mina gravidbröst i den brunprickiga jag köpte i somras. Fast då skulle jag ha haft en brun liten bolero till. Och allra helst en stoor Andy Macdowell-hatt, ja som i Fyra bröllop.





Well, bäst att jag går och funderar, vi far imorgon kväll. Sa jag att det ska bli kul att gå på Susannes bröllop och umgås i Stockholm?

Zig zag

Sixten snabb som blixten eller Sigge, ja det kära barnet har ju redan många namn. Fast man vet ju aldrig, det kan ju faktiskt vara en, tja Kira kanske. Jag som aldrig brukar ha magkänsla fick nämligen en sån: det blir en tjej.

Min flitigaste (typ enda) kommenterare har önskat sig en Sixten-update. Så här kommer en. Sixten är en fin rackare, som har typ 12 veckor kvar till dagsljus. Han rör sig nog lite mer än hans storasyster gjorde, och spritter väldigt med ben och armar. Han är en pigg filur. Han kommer ofta lite i skymundan, men så är det väl för tvåor. Och tvåorna blir ju nog så fina som ettorna (säger en som vet), med lite mer distans till livet (?). Eftersom vi i vår familj sover på natten gör Sixten också det. Han har börjat göra små kullerbyttor och kämpar för att få lite mer plats här i världen. Ibland killar han bara lite med fingrarna.

Storasyster sjunger - på kommando - små trudelutter för bäbben. Och när hon skulle sammanfatta bäbben-i-magen blev det (med inspiration från Busiga bäbben):
Sparka. (för det gör busiga bäbben)
Ut. (busbäbben igen)
Huset. (vår bäbbe har ett eget rum i huset, har hon konstaterat)

Är jag sjuk?

Jag är ju sällan och aldrig sjuk. Men nu är jag nog det. Ändå. Men jag har ingen feber, och då får man ju inte stanna hemma från jobbet. Fast det är ju det där med att skona andra, särskilt nu i svintider. I fredags borde jag ha stannat hemma, det gjorde faktiskt ont i bröstet. Smittan Jessika.

Men hur gör jag imorgon. Är jag tillräckligt sjuk för att räknas in i inte-smitta-andra-kategorin, tja det vet jag ju inte förrän imorgon bitti. Det är ju attans att vara hemma utan att behöva det, det klarar inte min jag-är-aldrig-sjuk, sådeså-attityd. Å detta vankelmod.

Lyx-pyx efter usch-rusch

Fy fanken, veckan har varit tung. En massa jobbgrejer har flåsat efter mig och aldrig ville 3-timmarsmötena ta slut. Helt speedad blev jag, lite uppspärrade ögon och lätt andfådd. Och i förrgår natt straffade tempot ut sig, med några vakentimmar mitt i.

Bätte, säger Alma och nickar. Joo, nu är det bätte. Idag har jag jobbat undan, slutat i tid och hoppsan-hejsan ätit middag på gomatstället 5 knop. Vår kvartersrestaurang, typ. Kittlade dödsskönt i kistan.

Tack för det räkneverket.

I stunder som dessa, när kaoset vann helgmatchen, är det skönt att ha en dotter som sover/pysslar/sjunger fram till kvart i 10 på söndagmornar i sin säng. I alla fall det har vi, när jobbet och ikeamöblerna och äpplena och graviditeten och golvlisterna och leksakerna och Sundsvall t/r vill ta knäcken på oss.

Nja, riktigt så illa är det väl inte. Men det är på söndagkväll som motståndarna är starkare än viljan. Det är nu mamma skulle säga nu äter du och sover ordentligt. Fast det går ju inte. Inte när det finns så mycket annat att göra.

Så om jag inte svarat på tilltal den senaste veckan. Så är det därför.

Bildbevis

Jag skuffar runt i huset och plockar i femton saker samtidigt. Och så äre äpplena - vansinnigt fint är det att ha så mycket äpplen i trädgården, men det tar tid att fixa gott av dom. Men det börjar likna nåt i finhuset. Till exempel är det här klart:

Farmor Barbara har flyttat upp på väggen och håller koll.












Stringhyllan på plats i köket.

















Värstingförvaring i städskåpet (det är här tävlingen börjar, Mariah...).


















Åå så snyggt det blev med teakbyrå med Ribbed-tapeten.


















Äntligen sitter kökshandtagen där dom ska.













2 av 3 bänkskivor ligger och gottar sig mot kaklet.


















I Indien bajsar man.



















Gammsoffan passar ju som en schmäck mot kontorsväggen.

Råd och rön

Jag har fastnat i beslutslimbot - hilfe! Lådhandtagen sitter 5 cm från överkanten och skåphandtagen 4 cm från sidokanten = fel och osymmetriskt!

Men nu har jag satt dit 2 lådhandtag, och det vore ju lite av en process att köpa två nya lådfronter bara för att jag vet att det är osymmetri.

Så nu är veckans fråga till er: syns osymmetrin (på riktigt) eller är den bara ett spöke i mitt huvud?

Före, sen efter

Nu äntligen kommer lite före- och efterbilder från GRV39. Jag får inte till bilderna i rätt ordning, så ni får gissa vad som är deras look och vad som är vårt tapetserings- och fixarstök.

Älgen

Älgen är stor och hårig, längst fram sitter mulen bland munnen. När den blir arg sparkas den, längst bak bland svansen.




(liten lapp som kommit fram i nostalgilådetömning, med Lotta-handstil)

Radioskugga på Granvägen

Jag bor i hus nu. Joodå, sen igår. Det är härligt och tungt för ryggen. Alltså härligt att bo i hus och tungt för ryggen att flytta. Vi hade 2 stora småkillar som bar i 7,5 timme (hurra, vi betalar bara för 6) och till slut var alla 100 (!) kartonger i hamn. I hus.

Men Alltele behagar skämta aprillo, så än har vi inget internet. Tja, ingen uppställd dator heller förresten. Men så snart allt det kommer igång ska ni få bildbevis.

//husägarn

Jag är aldrig ensam

Nuförtiden. För mitt i ensamtiden spritter det till i magen. Då är det Sigge Blixt som tränar sina reflexer. Han verkar rätt nöjd där inne än så länge, fast hu! att vara sådär instängd. Tycker klaustrofoben. Fast bäbbar sägs ju känna sig trygga och ombonade. Tur det.

Två fnissiga, fantastiska, fucking år

Idag är det två år sen hon kom in/ut. Det har gått snabbt och ändå inte.

Den absolut finaste och ibland den jobbigaste av dom alla. Almis, Almisch Partenkirchen. Ska hänga med oss resten av livet. Förnöjsam, brunögd och medkännande. Busig, bestämd och morgontrött. Fnissig och högljudd.

Vår lilla a.

Tysta överenskommelser

Jag har en del outsagt. Några grejer som för mig är så självklara att jag inte behöver säga dom högt. Johan känner inte alls så. Han vill hellre att jag ska berätta vad jag har tänkt att han ska göra, istället för att sura när han inte utför. Meh.

Som:
Den som är föräldraledig fyller i Almas utvecklingsbok.
Vi borde ta med blöjor - beroende på tonfall och situation kan det betyda att Johan ska fixa det.

Ja, det är nog mycket Alma-ämnen jag tenderar att hålla inne med. Inte sådär medvetet, it goes bara without saying. Jag jobbar ju bara med kommunikation.

Hugg i ryggen

Jag är torsdagssur och myggbiten. I måndags lyfte jag Alma ur sängen på ett föga ergonomiskt vis, och fick knäck i ryggen. Ont, ont, jätteont. Och idag, när det börjat gå över lite lyfte jag Alma lite till. Och så ont igen. Jag rör mig som en höggravid med foglossning, och jag är ju för fanken inte där än! Och så blev jag biten av mygg vid huset - det ska väl inte finnas mygg i stan???? Och så lever det om nå fasligt bakom huset, för bilarna kör ju faktiskt där. Och så är Almas tilltänkta dagis ett av dom bullrigaste i stan. Och så har vi inte bestämt barntapeter, och nu när vi började närma oss sanningen bytte Johan strategi. Och så har jag inte tränat på 1,5 månad. Är det nåt mer?

Tamerackarna

Nu är vi på gång! Målarrackarna kommer nästa vecka. Och vi har bestämt tapeter till tre rum:

Ljusblå-guldig Ribbed från ferm-living.com - till sovrummet. En gråsilvrig 50-talsinspirerad till köket. Och så vansinnigt coolt (om jag själv får säga det...): en fototapet som är gjord från en av Johans Indien-bilder.

Köksstommarna är på plats, tack vare superpappa! Flyttstädning till nya stället beställd. Plastbrickor till kökshandtagen troligen på ingång. Blocketförsäljning inledd. Kristallkronan installerad och vacker. Tja ni ser, det rullar på.

Fast tjyvrackarna har snott Johans cykel och min cykelkorg, inom en vecka.

Fult och fint

Det dom har gjort om har dom gjort hyfsat snyggt. Så varför denna apfula skapelse till hatt- och skohylla? Kan man undra. Idag skruvade jag ur nästan alla 76(?) skruvarna ur hatthyllan. Smutsigt jobb, men nån måste göra det. Eller en kvinna måste göra det en kvinna måste göra.

Men dagens fina var flera. Jag beställde bänkskiva, ljus virrvarr med smal ekkant. Jag och Alma struttade omkring i vÅr trädgård. Herregud så mysigt det är att plocka vÅra jordgubbar, även om en del är brunmögliga. Och så är jobbet roligt igen (survåren var tråkig och trist och tråkig). Och allt det andra fina.

The eagle has landed

Hurra för en massa första-grejer i huset: första gången jag duschade. Första gången jag använde diskmaskinen. Första gången vi hade gäster. Första gången jag plockade jordgubbar. Det här går ju att göra en lång och njutbar lista av.

Det har sannerligen varit en förstahelg i huset som jag inte kunnat föreställa mig. Inte för att det var särskilt svårt att gissa ungefär vad som skulle hända, eller att det hände nåt alldeles extraordinärt. Men mycket förväntningar och många jaha, jasså.

I fredags kändes huset tomt. Inte så konstigt pga inga möbler. Efter vi tagit ner överskåpen i köket kändes även planeringen tom. Jaha, nu då? Men vad säger ni husägare, man är väl aldrig sysslolös i sitt hus? Vi gick husesyn med kisande ögon, och upptäckte många saker som ju såklart ska fixas. Så nu har vi målat insidan på 3 garderober, rivit tapeter i kök och sovrum, brutit bort lister, skruvat bort skåpluckorna på underskåpen och köpt färg och andra viktigheter.

Och nu i slutet av helgen, när jag strosande visat trädgården för Mari & Tomas, ätit middag på lilla altanen och bastat skönt - nu, nu känns det som att vi håller på att flytta in i hus.

Nu kommer ett stort och inte så önskat avbräck: slut på semestern. Meen, det kan ju va kul också, eller så.

Hur gott är glass?

Jag och Almis var solokvistar igår kväll och hade en riktig tjejkväll. Dvs det var bara vi tjejer hemma. Nåt särskilt innehåll på tjejkvällen var det inte i övrigt, ja förutom glass då.

Hu, va det är dyrt med dyr glass. Som Ben & Jerry. 50 pix för en halvliter. Men jag ville testa hur värt det är med glass, så jag köpte. God var den, Ben & Jerrys chocolate chip cookie dough. Och man fick mycket dough. Men nej, billig eller iaf halvbillig glass är nog så/nästan lika god.

Nej, glass är inte 100kr/l gott (eller ens 85 på extrapris på Coop).

Fantastisk soffa till fantastiskt hus!

Så här ser den ut, vår nya fantastiska Carl Malmsten-soffa! Vår är lite grönare, och nog lite fräschare i tyget. Originaltyg, såklart. Samspel heter den, inte Samsas som jag sa till nån.

Vi köpte den av en mycket trevlig äldre herre, Henry, och har skakat hand på 3200 kronor.

Vi hämtar och betalar på lördag, lite spännande är det innan vi har halat hem den.

Imorgon får vi förresten nycklarna, hu!


----
Uppdatering: bloggstatistiken säger att det är några som googlat samspel. Soffan är till salu om du vill köpa den. Piff behövs. Maila mig på jessika @ lagrelius.com om du är intresserad.

Nu så!

Nu har jag mixtrat i kommentarinställningarna, så det ska gå att kommentera smärtfritt! På förekommen anledning.

Familjekris

Det kändes konstigt att fara från Skel den här gången. Vi har haft en massa familjemys och fint kompishäng. Och Alma är tokförtjust i sina kusiner och mormor/far. Är det där vi ska bo, egentligen? Skulle vi inte ha köpt hus i Umeå, egentligen?

Jodå, här är det också fint och fina kompisar. Det var fint att komma hem, till Umeå där vi bor.

Ultracoolt

Ultraljud idag, jojo. Lille Sixten / lilla ? spretade på och vände sig hitan och ditan. Fantastiskt. Han är 19 centimeter och kommer med lite /o?/tur att födas på sin pappas födelsedag, 19 december.

Jag blev lite tårögd och rörd, fast jag inte blev det med Alma. Andragångsavslappning, kanske.

Här är han/hon:





























... och i 3D:

Vardan bor i hus

Jag måste fundera mycket på hur det blir att äntligen få komma in i huset på rikt. Jag har höga förväntningar, och andra som är låga. Tänk va härligt att få spankulera omkring i huset och bara bo och pyssla och mysa. Jag tänker avslappnat påtande i trädgården och fina gemensamma beslut och en glad tvååring. Och vi har ju planerat så mycket snyggt - både möbler, kök och lite tapettankar.

Fast tänk om det blir vardag i huset också. Om nån månad eller nåt år. Johan konstaterade torrt att det är i hus som den mesta vardan finns. Jahapp. Fast vi har gjort slut med vardagstråkkompisen, tv:n. I alla fall så länge det känns bra. Dvs troligtvis inte längre än till jul, då min mammaledighet går igång.

Huset är ju så nära perfekt det går. Hoppas jag. För redan har jag upptäckt/kommit på flera nackdelar; att det minsann inte alls är så mycket kvällssol som mäklaren utlovat; att det minsann finns mygg; jo, och att fejkbjörkgolven inte är så snygga, det visste jag. Och tänk då om huset faktiskt inte är det hus jag vill ha - vad händer då?

Spännbuk och uppspänt

Magen spänner sig runt vår lilla nya person som växer där inne. Imorse väckte jag Johan så att han fick känna Sixtens rumpa? huvud? spjärna utåt.

Vi härjade på Caparol idag, tapetaffärn. Först 1,5 timme med en tjormande Alma. Ett mellanspel på auktion som vi skippade - för lite, för dåligt, för mycket folk. Och så tillbaka, med en sovande, icke-tjormande A.

Fina tapeter på nätet:
isak.co.uk - kolla ugglorna på sida 3
tapetorama.se och interior1900.com där finns originaltapeter
Och missa för guds skull inte domestic.fr med fräscha/fräcka väggdekorationer. Jag gillar bäst Tado, och hans/hennes Friends. Till Alma.

Slut på fantastiska tips. Hej då.

Totala paniken

Konstig dag igår. Alma tuppade av, med rullande ögon och avdomnat ansikte. Fruktansvärda minuter, 112 och blå läppar.

Feberkramp heter det, ingen av oss visste. Typ helt ofarligt.

Idag åt hon en hel hamburgare och svischade runt. Jag vill hävda segt Nyströmsvirke.

Chocken har släppt, men känslan kan återuppstå och göra ont ändå.

Killekill

Nu killar det i magen, Sixten (eller NN) har börjat ge sig tillkänna.

Jag har hämtat hem lilla familjen från flygplatsen, Johan och Alma stannade kvar 2 dar i Torekov.

Torekov, ja, så ljuvligt det var. Vi hann med en svängom till Malmö och Lars och så Helsingborg och Lotta/Fredrik/little Elsa. Jag badade inte en enda gång. Några loppisar och antikställen, bland annat en fantastisk liten antiklada med felfria gam(m)fina saker. Johan förälskade sig i ett gäng lila klädda stolar, men det blir nog inte dom ändå. Vi nöjde oss med salladsbestick och ett skohorn i röd fräsig plast.



Örjan och Malin hälsade på och testade några av Torekov(och omgivning)s storheter: naturreservat i Hovs hallar, glasspromenad, våfflor, morgonbad och Danska glassbaren i Båstad.

Alma heldiggar TK, och att busa med mamo och fafa. Jag heldiggar också TK, med sol och häng och loppisrundor och fantastisk glass och god mat och vänner vi träffar för sällan och att blåsa runt i Skåne och tjittjatta med Ma och Anders och njuta natur och allt det andra. För en norrländsk lantlolla är ju Skåne som värsta rivieran.

Nu är det Umeå och regn. Nä förresten, solen är här och säger hej.

Uppförslut

Det var alla tiders i Portugal. Trevliga människor (i Johans gamla pluggäng), helt ok hus att bo i, fantastiska landskap. Jag hade ju förvisso inte tänkt att det skulle vara direkt fult i Portugal, men det här... det var alldeles underbart. Vi körde omkring på ringliga bergsvägar och gokkade ut över vidderna som sträckte sig över 3-4-5 bergskammar. Med lite tur kommer det bilder framöver. 

Vi fick ett monster till resdag. Iväg hemifrån klockan 9 på morgonen och framme i Porto-lägenheten där vi skulle sova 3 på natten. En skvätt optimistisk reseplanering, avsaknad av Porto-karta och långsam biluthyrning, det var det som gjorde´t. Vi snurrade omkring i Porto i 1,5 timmar där efter midnatt, men trots allt vid gott mod. 

Det var också där som fru L fick sig en ordentlig träningsomgång i start-i-backe. Vi råkade svänga ner på en gata som gick ända ner neråt neråt flera hundra meter, och sen var det bara att köra uppför uppför igen. Den gatan var ganska vältrafikerad och längst upp ett rödljus. Och så var den rackarns portugisen (?) bakom mig precis i rumpan hela tiden. Jag stannade säkert 7 gånger, med en nervös hand på handbromsen. 

I Porto fick vi dela säng med Alma, vilket spret! Jag blev påmind om varför vi valt att aldrig ha henne i sängen. Hon spjärnade med benen och sträckte ut sig på mig. Och grät lite när hon slog huvet i väggen. Och tippade än hit än dit, nästan ur sängen. 

Vi hade rätt tur med vädret. Kan man säga om man tycker att det är för varmt med sol i juni i bergen i Portugal. Två dagar knallsol och tokvarmt. Och resten molnigt och nån dag till och med regn. Alla tiders. 

Well, det här blev ju inte så kul. Men informativt iaf. 

Hörsi. 

Till- och påökt

Ja, låt det vara känt. Jag fick lite mer i löneförhöjning än jag trott. Och vi får ett till barn i december. I stigande viktighetsordning.

Jag är sådär lite skönt andra trimestern-gravid, med få skavanker och besvär. Sixten, eller vem det nu blir, är förnöjsam liksom sin storasyster på andra sidan magen, och har inte så mycket fyr för sig än.

Jag inväntar svullnader, halsbränna och foglossning, i stigande jobbighetsordning. Men just nu försöker jag bara puta med magen så mycket det går, så att det ska synas att det är ett barn på g, ingen vanlig svullomage.

Inom kort: Portugal-rapport.

Det som först kan kännas så rätt

Flashback från barndomen. Mamma tycker gummistövlar, jag tycker nya snygga, inte så slasktåliga skor.

Ungefär så var det när vi skulle på kosläpp för nån helg sen. Mina nya vita sneakers ville jag ha, joo. Fast det som först kändes så rätt blev lite sådär sen, när jag trots försiktigt trippande hipphoppade snett i diket och touchade en lerkant. Vita sneakers med bajsbrun fläck. Ångest.

Förresten är det här fjärde dagen i rad den här veckan (med söndag) som vi inte går och lägger oss i tid. Mellan halv 1 och 1 har vi trynat in. Icke bra uppladdning för semesterstarten, risken är ju stor att jag behöver gråta en skvätt eller tjyvbråka lite med Johan.

Det är Huset.

Träsket

Jag har fastnat i tapet- och kakelletande på webben. Gaah, det finns ju så sjukt mycket att klicka runt i. Och jag är ju inte ens så väldigt inredningsintresserad. Men rackarns vad en liten undran kan leda till.

Bäst idag var i alla fall domestic.fr - med vansinnigt snygga wall drawings. Checka och tänk barnrum.

Surdeg farväl

Jag gör slut med/på surdegar på jobbet i rasande takt nu inför sommaren. Idag släppte ett (bra, men) mögligt nyhetsbrev greppet om mig. Man kan ju bara inte skicka ut nyheter som är över halvåret gamla.

På torsdag är det surdegsdeadline, då går jag på semester. Efter sommaren ska det bara vara fräscha roliga arbetsuppgifter som väntar, inga långbänksmonster. Då kanske min forna arbetsglädje hittar tillbaks till mig. För aldrig förr har jag längtat så efter semester. Surdegar, husköp och andra koncentrationssabbare har hemsökt mig under senare delen av våren.

Men ljusningen är här, och surdegarna (snart) borta.

Åkej då, bara -40 000

Men vackert så, nu känns det som att vi kan få till ventilation och isolering utan att lägga ut en massa pengar vi inte hade räknat med.

Idag googlar jag på snäpp-, snäck- och snabel-. Handtag alltså. Köket ska ju fiffas till lite. Vi tänker byta ut köksluckor (mot vita basic från ikea), bänkskivor (perstorp, virrvarr), kakel (?) och handtag. En liten fläkt av 50/60-tal fast med nya material. Huset i övrigt är föga 60-talsbetonat, även om vi byter tillbaka till teakdörrarna.

Well, det här ska ju inte bli en inredningsblogg, men det kommer nog lite bilder framöver.

Hårdhudat

Ouaaaah. Vi hade en ventilationskille som kikade på Huset idag. Och han menade på att det ingalunda räckte med dom tre extra luftningsventiler som mäklaren nämnt, för att få stuk på ventilationen.

Så nu sitter vi och räknar på en prutning. Tänk va mycket nytt vi får lära oss. Igår läste jag på en massa om garage och taklutning och panel och syllar och takstolar. Idag hårdhudad förhandlare.

Imorgon 60 000 kronor lättare i sinnet. Förhoppningsvis.

Jag vill tro

När jag tungtrampar uppför svingen på mornarna är det alltid nån som seglar förbi mig, till synes oberörd och oanfådd. Jag vill tro att dom har bättre utväxling på sina cyklar.

Fast på bodypumpen kan jag inte skylla på utrustningen. Det är nog mina muskler som inte har samma kapacitet som grannens. När jag pustar över 2,5 kg (x2) på stången i bröstlåten ligger det pjenrackare brevid som kör 5 eller 7,5. Whåt? Jag får nog bara konstatera att jag inte fick deluxekittet på kondition och styrka.

Madame Mim

Nu är unga frk Lagrelius i en ny fas, verkar det som. Imorse yrade hon i sängen innan hon riktigt vaknat: mim, mim. Som alltså betyder min. Skärpet som hon tråcklade runt kroppen var också mim. Än så länge har det här inte påverkat familjens goda relationer, vi får se om det gör det snart.

Idag far vi upp till momo och Muui och mfa, och med lite tur får Alma sin första traktortur. Och som en slump sinkadus så är Anna uppe med Clara, trevligt!

Frid

Och lugnet sänkte sig över det lagrelianska hemmet, för nu var huset köpt.

Njae, inte riktigt så. Helskotta så mycket energi det har gått åt, först till den rafflande budgivningen, sen att känna sig som husägare och så naturligtvis att börja planera. Var skrivbordet ska stå, när hantverkarna kan tänkas börja jobba och att det nog räcker med att byta köksluckor och bänkskivor.

Fast nu känns det faktiskt lite lugnare. Jag längtar ju som en tokig, men på ett lite mer avslappnat sätt. Jag kan ägna mig åt jobbet och andra viktigheter. Och snart är det 1 vecka Portugal och 2 veckor Torekov, då blir det mycket andra nöjen.

Fridens liljor.

Och konkurrenten

ser ut så här.

Två hus på samma gång. Kanske budgivning på båda den här veckan också. Ett av dom måste vi ju få.

Nån som tycker att det ena är bättre än det andra?

Nu ska det köpas hus!

Och nämligen den här lilla pärlan: Tväråvägen 30 på Grisbacka. Utgångspriset är superlågt: 1.540.000 (ok, för att vara i Umeå), och enligt mäklaren är det typ 30 familjer som ska på visning. Men vi ska nog knäcka dom...

Vi var där och tjyvkikade igår på söndagsprommen, och pratade lite med grannen.

Nu följer en andlös väntan på inifrånvisning och fräsig budgivning.

Gaah, svårt att jobba och svårt att sova i dessa hustider.

Nu får det vara nog!

Jaa, det får det.

Jag sitter helt oförstående. Om folk har väntat på att lägga ut husen till våren, varför gör dom det inte nu då? Det är ju vår. Sol och lite grönt gräs, och faktiskt lite knoppande björklöv. Priserna är på topp, det kan bajje mig inte bli så mycket bättre säljläge, med få hus ute och toklåg ränta.

Och vi är här, vi vill köpa ditt hus, vi har lånelöfte, om du har fina 50-talsmöbler kan vi till och med köpa dom!

Det är ett fint hus ute på Fridhem, men att starta på 3,4 mille är magstarkt.

Innan 2011, kanske.

Den stora maskdöden

Idag är en trött dag. Festplanering och fest hela gårdagen, och oj vilket lyckat 5-årsjubileum!

Jag steg upp tjugo över åtta, lämnade sent på dagis, kom till jobbet kvart i tio, fikade en halvtimme, bloggar - och sen ska jag till optikern och så ska jag hämta tidigt på dagis. Gött med välförtjänt slö dag.

Men maskarna, dom har ingen lätt dag i Umeå idag. Dom ligger utsträckta över asfalten som små snörstumpar. En del är inte längre hela, utan ihopkurade och halvmosade.

Sexigt recept på begäran

= Johanna Westmans amerikanska chokladfudge

Typ såna här fick jag av en annan Johanna idag, helt gulligt, till sjukAlmas föräldrar. Jag vet inte om receptet är helt rätt, men hennes fudge var heelt supergoda.

Ingredienser till 60 bitar

2.5 2.5 dl pecannötter eller valnötter
1 msk smör
1 nypa salt
1 burk kondenserad mjölk (cirka 395 g)
200 g ljus choklad, eller mjölkchoklad
300 g fin mörk choklad
1.5 tsl vaniljsocker 1 1 1 200 300 1.5

Gör så här

1. Sätt ugnen på 175 grader. Klä en form, ca 20 x 20 centimeter, med bakplåtspapper. (En avlång bakform för limpor går också bra.)

2. Hacka nötterna och sprid ut dem glest på en plåt. Rosta dem i cirka 10 minuter, men passa dem noga så de inte bränns.

3. Lägg smör och salt i en skål och häll i de varma nötterna i skålen. Rör om tills allt smör har smält. Ställ åt sidan.

4. Hacka all choklad fint och lägg i en bunke tillsammans med den kondenserade mjölk.

5. Smält chokladen över vattenbad. Rör om ordentligt.

6. Blanda ner nötter och vanilj i chokladen och häll upp den i formen. Släta till på ytan med baksidan av en sked.

7. Låt svalna och sätt in i kylskåpet i minst en timme.

8. Ta ut fudgen ur formen och skär den i fyrkanter.

Räddningen

På tisdag är det halligalli på jobbet. Vi firar 5 års existens med vår kompis Uminova Invest. Vi är två personer som jobbat mest med planeringen av detta hallabaloo, och nu är det minutnedräkning. Det känns lite coolt, det här är nog mitt första riktigt stora evenemang. Iofs bara 200 gäster, men en rackarns massa planering. Senaste veckan har jag jobbat uteslutande med det här.

Vi jobbade lite in i valborgsfirandet, men den här långhelgen kom faktiskt otroligt lägligt. Jag har knappt tänkt en tanke om feltryck, osynk i ljudsättning eller föreläsare som inte dyker upp. Tja, förutom nu när jag egentligen ska skriva pressmeddelande. 1 maj blev en väldigt bra bonusdag, en liten glasbubbla att kliva in i, tillsammans med allt det röda.

Och såna här gånger är det tur att vi är två med Alma. Hon kräkte ner hela sängen natten mot onsdan, så Johan fick vara hemma två dagar. Slut med sjukdomar, tänkte vi, eftersom vår pärla så sällan är sjuk. Men icke. Idag - eller när vi riktigt tänker efter kan det ha varit igår kväll också - fick hon feber. 39,5 - lillpruttan. Vanligtvis är hon rätt pigg även när hon är sjuk, men idag har hon varit helt sänkt. Så fin-Johan tar måndag och tisdag också, minus nån timme per dag då han måste på möten.

Och på onsdag, den 6e, börjar mitt liv ånyo. Ska jag passa på och ta det som en nystart för allt möjligt, typ nytt och bättre liv på korsen och tvärsen? Vi får se.

Fantastiskt fruktbröd

Om man gillar fikon är det här brödet alldeles fantastico. Det tar lite tid att baka, men är värt mödan.

Fruktbröd

2 bröd	Ugnstemperatur 250 - 200º
1 timme 40 minuter

Ingredienser 1 paket jäst (50 g) 5 dl ljummet vatten (37 grader) 1-2 tsk salt 2 1/2 dl grahamsmjöl 1 dl rågmjöl 1/2 dl linfrön ca 15 torkade aprikoser, i bitar 3 dl torkade blötlagda fikon, i bitar 8-9 dl vetemjöl = Denna symbol visar att ingrediensen finns som ekologiskt alternativ

Tillagning Det här är en hembakad verion av Saltå kvarns populära fruktbröd. Rör ut jästen i vattnet i en bunke. Blanda i allt utom vetemjölet och rör till en lös smet. Jäs övertäckt 20 minuter. Blanda i vetemjölet och knåda till en smidig deg som släpper bunkens kant. Låt jäsa ytterligare 30 minuter. Dela degen i två delar och platta ut dem till avlånga kakor. Rulla ihop dem som en rulltårta och lägg dem på en plåt, smord eller med bakplåtspapper, eller i två smorda brödformar (à 1 ½ liter). Jäs övertäckta cirka 30 minuter. Sätt in plåten eller formarna i nedre delen av ugnen i 250 grader, sänk temperaturen till 200 grader och grädda cirka 25 minuter.

Norpat från Coop.