Family matters

Det blev tydligt att vi närmar oss. Kristider, sommartider, tomtetider.

Veckan som gick (min och andras) ...

• uppdagades major jobbkris och andningssvårigheter
• marknadsfördes sex på schema
• gläntade ett livsdepp fram
• åktes känslojojo mellan familjefritt (= skönt) och familjelöst (= ensamt)
• avhandlades facebookavund (alla andra verkar vara på väg nånstans)
• anades på håll kris och katastrof och separation, och sen nä förresten vi ångrar oss
• luftades målsättningar (personliga, familjens)

Det är väl, gissar jag, en försmak av den totala breakdown som väntar. He jer bara å avvakt. Men, kärnfamiljen är väl ändå inte så jävla fet?