Nä hörrni. Jag tycker att vi alla gör fuck off på 40-årskriser. Det verkar så onödigt, bajsnödigt. Min sista bok av Gunilla B blev När jag fyller 40 ska jag vara snygg. rik. lycklig. och yngre. Den går att läsa men är, vät inte, lite för mycket. Eller hon. Gunilla hamnade i radhus utanför Götet, långt från fotomodell- och New York-drömmar.
Jag fyllde i en Mina kompisar (vuxen edition) hos G i våras, och fick en livskris light. Såg med mina tonårsögon en avstannad tvåbarnsmor i en stad bara-för-studenter. Jag som skulle jobba i Bryssel, eller i alla fall Sthlm. Det blev tillbaka till dåtiden: Umeå (kanske Skel sen). 2 barn. Villa på Sofiehem*. Man (guu så mainstream!). Jobb nära mitt gamla uni (inte nån internationell spjutspetsekonom). Lördagsmiddagar, söndagsutflykter. Inte så ofta på lokal. Fotointresserad, försöker träna 3 gånger i veckan, egenutveckling. Barnmys, bio, bastu, blogg och brasa.
Fast för mig är ju det här det finaste fina. Mina käraste och närmaste, ett intressant jobb, en fnissig vardag och platsen to be. Här är mitt liv, och jag gillare. Men jag vet ju också att jag har en förmåga att gräva i det förflutna och hitta bajs som inte fanns. Gräma, gräma, ångra.
Det är dags (säkert även för er), sötnosar och älsklingar, att fundera på vad som utgör potentiella 40-årshot. Och förebygga, eliminera, hoppa över. Hitta igen det där man borde ha gjort, drömmarnas dröm. Och antingen genom- eller avföra. Vi vill inte ha några avhopp, livskriser eller skilsmässor. Och nävisst, vissa går inte att undvika. Men det går (måste gå!) att kämpa emot gråvardan, ångern, grävandet.
En kompis funderade över hur hon och sambon skulle sätta mål för deras gemensamma liv. Hus, barn, äktenskap, and now what? Så rätt. Så att det inte blir Alla dessa dagar som kom och gick, inte visste jag att det var livet. Investera mer i livets mening, vardagsglimtar, mental hälsa, relationer. Mindre i hus, kläder och påhittade måsten (om inte det är livets mening).
*Sofiehem, där 57% är gifta, 90% bor i villa, vanliga intressen är arbeta i trädgården, spela golf och värdepapper. Där stereotyp-Mats och -Åsa handlar sportartiklar till barnen, hushållsmaskiner och byggmaterial. Dom tittar på ekonomi- och samhällsprogram på tv, och så golf såklart. (=stereotypfakta i vårt husprospekt, från Experian)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar